instinktsfulla djur

Ibland önskar jag att jag kunde vara som alla andra... Och med det menar jag inte att jag skulle smälta in eller så. Utan bara orka hålla tyst.

Men jag är så satans dålig på det.

Jag är dålig därför att jag tröttnar på att ingen säger nått... När allting egentligen måste sägas. Och så blir det jag som säger det och så blir det jag som tar skiten. Det vore en sak om jag stack ut hakan och visste om att detta bara var mina åsikter och ingen annas. Men nu gömmer sig folk bakom mig och låter mig ta den värsta vågen av missnöje med ärligheten. Det verkar som om de tycker att det är bättre att 1 tar straffet än alla.

När det kommer till kritan är folk bara folk, med mänskliga egenskaper. Och alla ser till sitt eget bästa. Och ve den som trampar någon på tårna. Då blir det utfrysning och isolering och ekonomisk nedgång. Men heller så här. Hellre att jag står här och är arg men står för att jag är arg och missnöjd. Än att jag, precis som alla andra, ska gå omkring och prata skit och hugga folk i ryggen utan att de har en möjlighet att försvara sig.

Men det är ensamt att vara stark och det är ensamt att tro på rättigheter så som Yttrandefrihet. Och det ensamt att försöka sträva efter ett samhälle där moral och stolhet inte enbart är till för kyrkans söndagspredikningar.

Det är bara döda sillar som flyter med strömmen

tankesnurr

Jag har målat in mig i ett hörn.
Det finns flera alternativ att ta sig ur det här.

Alternativ 1: gör ingenting. Ta bort alla slags kontakter som kan bli besvärliga. Problem med detta är att det är tråkigt och att ja.. Det är Trååååkigt. Samt att jag har vant mig till med en viss uppmärksamhet.

Alternativ 2: Välj den rätta vägen! Den där det finns en trygghet och någon som finns där och som jag litar på. Problem: Tråkigt, (igen) samt att den gör mig fullkomligt LIVRÄDD.. Vill jag ha något seriöst i mitt liv överhuvudtaget?

Alternativ 3: Välj vägen som verkar roligast och som inte leder någonstans. Där finns det ingen jag litar på och ingen som står där när vinden blåser. Problemen har vi gått igenom men den verkar ju så rolig. Samt att jag VET hur den här vägen går.


Jag har bara lust att svära. Och svära. och SVÄRA.
Och välja rätt, oavsett vilken väg det är.

Jag behöver någon som går in i min hjärna och reder ut det här. Tack så mycket!

Tomten ser dig

Ibland är jag en mindre bra människa. En sån som ser vem det är som ringer men orkar inte svara. Eller fel, vi korrigerar, vill inte svara.

Det kan vara samma sak på msn, ser att någon skriver men vill inte svara.

Det handlar väldigt sällan om att jag faktiskt tycker illa om personen i fråga. Utan det handlar mycket mer om att

1. När det kommer till telefonen så tycker jag inte om att prata i telefon. Eller jag tycker om att prata i telefon väldigt sällan och med ytterst få människor.
2. Vi har redan pratat typ 1000 ggr de senaste dagarna om ingenting redan så jag vet inte riktigt varför vi ska prata igen? Vi säger ju ingenting vettigt.
3. Jag vill bara sitta i min ensamhet, låt mig göra det.
4. Jag vet om att ett samtal med denna person kommer att vara minst 20 minuter, jag har inte 20 minuter.
5. Jag vet att idag är INGEN bra telefondag och att jag kommer att vara otrevlig inom de närmaste 3 min. och kommer vilja lägga på.

Men så kommer samvetet. Tänk om det har hänt nått! Och får man verkligen göra så här, ignorera folk? Enligt Bönan så får man det. Speciellt om det innebär problem, eftersom ignorerandet av ett problem kan göra så att problemet i fråga försvinner. Själv är jag ytterst skeptisk och försöker leva mig in i hur jag skulle tycka det vore att bli ignorerad. Nu är det ju så att de gånger jag inte svarar så beror det OFTAST på att jag inte hör mobilfanskapet eller inte är vid msn. Och om jag ignorerar så tar jag alltid itu med det senare på dagen/ kvällen och hör själv av mig. Men ändå. Får man ignorera människor utan att ha dåligt samvete? Även om de människorna inte vet om att jag trycker på "mute" på telefonen för att jag bara inte "orkar" just nu?

Jag ger mig f*n på att det sitter någon av tomtens medhjälpare och skriver ner varenda gång jag medvetet inte svarar.

Tomten ser dig!

Gamla spöken

Kommer jag aldrig att bli fri från gamla synder?
Vilket pris kommer jag att behöva betala för misstag jag gjort?

När ska jag bli fri?

Summan blir: När ska du lämna mig i fred?

För att du går förbi här, gör att jag känner mig fånga i mitt eget hem. Damn it.

Och jag vet att du inte gör det "bara för att". Jag vet att du på ditt sätt håller koll.

Om jag fick önska nått just nu i denna stund för mig själv, så skulle min högsta önskan vara att du fick ett permanent jobb på nya guinea och aldrig kom tillbaka.

Jag föraktar dig för det du gjort mot mig.

Men jag hatar dig för det du gör mot mig.

blä

Sjuk

Arbetslös

Singel

Mens

Det är inte många rätt här inte.

jasså, det är så här det är att vara arbetslös?

En liten uppdatering:

Jag är arbetslös. Eller som folk tjatar om att säga det: mellan två arbeten. Men sanningen är att jag är arbetslös.. Men om jag ska vara ärlig är jag inte jätteledsen över det.

TRÅKIGT att inte få pengar, inte några pengar alls.... men har för tillfället inga stora utgifter.

Tro mig, jag vill verkligen inte vara arbetslös! Det är inte det som det hela handlar om. Men jag har insett att det nog finns sämre tillfällen och framför allt sämre platser att vara arbetslös på.

För jag har ett hus. Vi har en gård. Och här, här finns alltid något att göra!
Även om jag är arbetslös så är jag inte sysslolös. Varje vecka innehåller sina göromål, varje dag är fullspäckad.

Jag lever och mår. Helt enkelt.

Sen att mitt liv verkar bestämt sig för att ta några nittogradersvändningar här och där, det är en annan historia- "så många karlar. Så lite tid!" För att citera Nanne Grönvall :)

7 dar per år, 2010

I morgon åker jag.

Hej då.

Hej Gotland.

Hej medeltidsveckan.

Jag blir hel då.

7 dar per år i visbys medeltid.