Meeen, inte nu!

Jag sitter här och är nervös.
Ni vet, så där fånigt nervös.
Med ont/pirr i magen, torr i munnen och svårt att sitta still.

Tänk om...

vad ILLA det skulle vara.
Jag har inte tid, inte ork eller lust att bli förälskad nu.
(vad mitt hjärta tänkte lyssna på det då?)

Och varför nu? Varför inte första dagen i skolan när jag visste om att jag skulle få se honom 5 veckor framöver. Varför idag när det är sista gemensamma föreläsningen?
Jag har i och för sig aldrig varit en planerare av något slag, men ärligt...
Nu?
egypten och älgjakt. Jag kommer inte ens vara i skolan på två veckor.


Detta är bara en illusion!
Det är bara en illusion!
(om man säger det tillräckligt många gånger kanske man tror på det... eller?)