Hur blir man lycklig? En saga?

Det fanns en gång en liten flicka. Hon hade långt ljust hår, blå ögon och kunde inte gå- hon sprang, vart hon än skulle sprang hon.
Hon bodde på en gård med kossor och grisar och höns och en häst.
Hon hade en mamma och en pappa och en storasyster och en storebror.
På gården bodde också hennes farmor och farfar och hennes farbror.
Dom var en stor lycklig familj och livet var enkelt.

Tiden gick...
Och flicka växte upp.
Hon gjorde allt sånt som ungdommar ska göra. Hon pluggade flitigt i skolan, hon umgicks med vänner, hon sysselsatte sin fritid och var ordentlig hemma.
Efter gymnasiet så började hon universitetet.
Hon fick nya vänner, flyttade hemifrån och betalade sina egna räkningar.
Hon var fortfarande lycklig, även om hon inte hade varit det på ett tag.
Allt var frid och fröjd.

Men så hände något. Och flickan vet inte ens vad det var. En dag vaknade hon upp och kände sig inte lycklig längre. Hon började må illa av sånt hon förut tyckt varit roligt, fester lockade inge längre, alkoholen fastnade i halsen och kom upp igen.
Hon blev trött på alla tomma människor som var skal, påklädda lik som vandrade omkring på jorden och tog och tog och tog.
Hon grät för att allt var så sorgligt.

Hennes lägenhet började kännas som ett fängelse och staden hon bodde i lika så.
Vart hon än gick fanns det alltid minst 10 andra där, det enda stället hon kunde vara ensam på var i lägenheten... och det var hennes cell.
Skolan blev en omtyckt plats att fly till, skolarbetet druknade hon i och tyckte om det.
För om hon fick drunka i det så fanns det ingen energi kvar till att tänka.
Kärleken började i hennes ögon bli cynisk, sex äcklade henne då de människor hon mötte och lät komma nära också var tomma skal.
...
...
...

Hon väntar på en räddning.
Hon vet att hon måste rädda sig själv, men hon vet inte hur eller var eller när eller varför.
Hon vet inte vart hon ska få energin ifrån.
Och hon frågar tyst världen:

Hur blir man lycklig?

Gnat och tjat

Jag tror det är väldigt mycket psykologiskt.
Att jag kan vara hur pigg som helst innan, men när jag kommer till skolan, sättr mig vid min dator där jag alltid sitter. Så blir jag astrött och känner ett smått illamående.

Stress.
Jag tycker inte om det (jag menar, vem gör det egentiligen?)
Men nu vill jag nog gärna bara lägga ifrån mig uppsatsen. Ta jullov (vilket man inte ens har när man studerar vid universitet) och bryta ihop för att komma igen.

Det finns ljuspunkter i livet också, trots mitt gnäll.
I morgon hämtar jag Trulls och Ylle! Det ska bli alldeles underbart.
I morgon åker jag också hem, till de Värmländska urskogarna.
På söndag är det första advent.
Och jag tror min kropp äntligen visar lite normala tendenser (även fast det innebär smärta)

Så jo. Självklart är mitt liv inte tragiskt och enbart tråkigt.
Men stressen gör att allting blir lite mindre roligt.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Barbafjant! (mina länkar funkar inte just nu)
Först några regler:
1. Länka till den som taggat dig
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv
3. Tagga sju personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade.

Sju personliga sanningar om Bonnahäxan Sohla:

1: Jag är gammal kärring i det avseendet att jag verklige Hatar när människor pratar längst nere i biblioteket (där det ska vara tyst)

2: Jag tycker om schlager. I know, det är ingenting jag är stolt över.

3: Jag tycker om att ibland se på sorliga filmer och strogråta (dock endast i min ensamhet)

4: En gång i världen sa jag att jag aldrig någonsin skulle börja dricka kaffe... Det var innan jag började på universitet.. erhm...

5: Jag avskyr krigsfilmer

6: Jag kan acceptera att människor vill bo i stan men jag kommer aldrig någonsin att förstå det. Lika lite som jag skulle kunna förstå varför man vill av ingen anledning kapa av sig sin högra arm.

7: Jag pratar för mig själv. Ja, jag vet, det är ganska illa. Men det är ett effektivt sätt för mig att reda ut mina tankar.

Jasså minsan, sju stycken nya bloggare att utmana. Det kan bli ett problem minsan eftersom jag endast känner en till (som jag kommer ihåg bloggadressen till) som faktiskt bloggar och inte redan blivit utmanad. Men ja... Ica- du är utmanad!

En bild säger mer än tusen ord

Uäck

jag mår illa
När jag sitter här och läser om Sverige 1800 och dess rasbiologi.
Och så slår det mig att det fortfarande finns folk som tror på det här.

Mänskligheten är ganska sjuk då

Gått och mörkt

För några veckor sen vaknade jag upp flera mornar i rad, fylld med energi.
Jag behövde inte ens sömn och kände mig som den friska, pigga ungdom jag var.

Men, så hände nått..
För numer är jag alldeles sjukt trött, oavsett hur mycket, hur lite eller hur normalt jag än sover så sitter jag här i skolan och ja... skulle nog kunna somna på golvet.
Ett tag trodde jag också att det berodde på alldeles för lite sömn. Dock har den teorin lagts åt sidan... det hjälper inte hur mycke jag än sover så är jag likförbannat trött.

Nu funderar jag på om det beror på vitaminbrist kombinerat med en förkylning som inte bryter ut men som gulligt nog ligger och pyr i kroppen.
Det och kanske för dålig kondition.
Det sistnämna försöker jag bota med promenader just nu i och med att ett träningspass gör mig illamående och förstörd i flera dagar.
sen, trots att det tar emot så måste nog lite av detta gråa, deprimeramde humör skyllas på vädret.
solen.. halllooooooo...

Ja. Men snart är det jul. Tyvärr kan inte ens det få igång endorfinproduktionen. Då är det illa.
Men, däremot är det fest hos mig på lördag. Det kanske kan bli en liten ljuspunkt i mitt nu, ganska gråa liv.

Over and out

vad jag hittar

I duschen hittar jag oftast mina uppenbarelser, ni vet. Dessa snilleblixtar, aha- upplevelser och allmäna intelligenta tankar.

På långpromenaderna hittar jag lösningarna på mitt liv, samt formulerar långa fiolosofiska livssyner.

I biblioteket hittar jag inspirationen till skrivandet.

Hemma hos kossorna hittar jag hem.

Hos familjen hittar jag trygghete.

Hos mina vänner hittar jag samhörigheten.

På gymet hittar jag muskler jag inte visste jag ägde och i sängen hittar jag oftast försvunna hårsnoddar.


...
men vart hittar jag dammsugarpåsar till min dammsugare?

Brev till..

Du vaknar igen.
Solen lyser på ditt ansikte och låter lite av sin glans fastna i dina ögon.
Jag önskar att du förstår hur viktigt du är, med ditt solglans i ögonen.
Dessa allvarliga, betänksamma ögon som ibland glömmer bort sin mask och låter hela livet skina genom dem.

Ibland ler du. Ofta ler du, men du borde le hela tiden. Du är så vacker när du ler och skrattar. Det finns ingen som kan le som just du. Eller skratta. För dina ögon spelar som kristaller och oavsett vilket mörker som jag befinner mig i, så skingrar du det.

Jag vet. Du har sorger i ditt liv. Det syns ibland när du försvinner. När du blekar bort och försöker gömma dig för omvärlden. Jag kan inte ta bort dom, du skulle aldrig vara du utan dina sorger. Jag kan inte ens räcka dig en hand, du ser den inte. Och vissa strider måste bekämpas själv.



Du betyder så mycket. Du har alltid betytt mycket.
Du, med ditt solglans i ögonen

Höst

Lite gnällig...
Med god orsak, har gått och blivit förkyld. Eller något liknande i alla fall.
Ont i halsen och t.r.ö.t.t.a.s.t i kroppen.
Kan bero på en helg i skogen där det inte varit varm och mysigt. Eller att jag faktiskt (för en gångs skull) känner att jag orkar/nästan har tid med en förkylning. Bara den inte blir värre än detta så =)


Nu är det höst. Det kanske alla andra har konstaterat redan, men för mig börjar den riktigta hösten idag. Vad an detta? Jo, för idag har vi tagit in alla kossorna, stora som små.
Då är det höst.
Samt att när man börjar gå omkring med raggsockor och dricker te flera gånger per dag så är det höst!