Hur blir man lycklig? En saga?

Det fanns en gång en liten flicka. Hon hade långt ljust hår, blå ögon och kunde inte gå- hon sprang, vart hon än skulle sprang hon.
Hon bodde på en gård med kossor och grisar och höns och en häst.
Hon hade en mamma och en pappa och en storasyster och en storebror.
På gården bodde också hennes farmor och farfar och hennes farbror.
Dom var en stor lycklig familj och livet var enkelt.

Tiden gick...
Och flicka växte upp.
Hon gjorde allt sånt som ungdommar ska göra. Hon pluggade flitigt i skolan, hon umgicks med vänner, hon sysselsatte sin fritid och var ordentlig hemma.
Efter gymnasiet så började hon universitetet.
Hon fick nya vänner, flyttade hemifrån och betalade sina egna räkningar.
Hon var fortfarande lycklig, även om hon inte hade varit det på ett tag.
Allt var frid och fröjd.

Men så hände något. Och flickan vet inte ens vad det var. En dag vaknade hon upp och kände sig inte lycklig längre. Hon började må illa av sånt hon förut tyckt varit roligt, fester lockade inge längre, alkoholen fastnade i halsen och kom upp igen.
Hon blev trött på alla tomma människor som var skal, påklädda lik som vandrade omkring på jorden och tog och tog och tog.
Hon grät för att allt var så sorgligt.

Hennes lägenhet började kännas som ett fängelse och staden hon bodde i lika så.
Vart hon än gick fanns det alltid minst 10 andra där, det enda stället hon kunde vara ensam på var i lägenheten... och det var hennes cell.
Skolan blev en omtyckt plats att fly till, skolarbetet druknade hon i och tyckte om det.
För om hon fick drunka i det så fanns det ingen energi kvar till att tänka.
Kärleken började i hennes ögon bli cynisk, sex äcklade henne då de människor hon mötte och lät komma nära också var tomma skal.
...
...
...

Hon väntar på en räddning.
Hon vet att hon måste rädda sig själv, men hon vet inte hur eller var eller när eller varför.
Hon vet inte vart hon ska få energin ifrån.
Och hon frågar tyst världen:

Hur blir man lycklig?