Rastlös

Jag råkade räkna ut att efter omständigheterna så har jag varit hemma hos mamma och pappa en månad snart.
Och jag är smått imponerad av de som kan bo hos sina föräldrar ja.. När de är vuxna.
För nu håller jag på å gå upp i småatomer. Eller. Det är inge fel på mor och far, men det är ett stort fel på den lilla håla som de bor i.
Just nu, just nu är det ett stort fel för mig.
Kanske för att jag inser hur konservativa och fullkomligt ointresserade folk här är av att lära sig saker om världen.
USCH

På söndag åker jag tillbaks.
Och jag kommer sakna det jag nu är så sjukt trött på.. Det är konstigt, men jag vet att det blir så.
Och jag har insett att jag fortfarande vill vara ung, dum, naiv och fri ett tag till.
Vilket.. Vilket känns lite irriterande egentligen. Han var snäll, och bra på typ alla sätt. Men men. det gick aldrig så långt att det faktiskt uttalades något. Bara vibbar.
Vibbar kan man ignorera.
Och hoppas att han inte blir ledsen.
Usch... jag känner mig som ett monster egentligen. Som spelar något slags sjukt spel. Meeeen. Jag avslutade något som inte ens påbörjades. Förhoppningsvis kan han bli en bra vän.