Påsk = träffa hela familjen = mycket trevligt!
Samt att jag insett... att jag nog får dras med vissa känslor ett tag framöver.
Det går inte att komma ifrån. Men samtidigt (innan jag faktiskt gör något åt dem) är det otaliga frågor som måste ställas,. bland annat dessa:
1) Leker jag bara?
2) försöker jag hitta någon som typ, passar in utan att egentligen vara intresserad?
3) Är det kanske bara vår?
4) tänk om jag bara vill ha något jag inte har?
Om svaret är NEJ på alla dessa frågor, så sitter jag minst sagt i klistret!
Och jag har ältat detta om och om och om IGEN. Jag blir galen snart.
Snart vet ni att jag går fram till honom, trycker upp honom mot en vägg och ger honom en stor blöt kyss. Bara för att se hur det känns.
Samtdigt som en liten röst gnager och talar om för mig att han egentligen inte är snygg. Är jag ytlig då? Eller kan jag faktiskt dras till honom för hans personlighte? Jag menar, någonstanst önskar man ju att utseendet inte skall spela någon roll alls. Men så säger D att man faktiskt måste känna en fysisk attraktion till personen ifråga, annars så bara funkar det inte. Gör det inte det? Jag menar, hej vardag också. Samt att jag ju gärna vill falla för en mans personlighet och inte utsida *suck* allting är fantatsiskt rörigt men fler detaljer som gör att jag egentligen inte bara kan... aggera utan jag måste tänka innan.
Om vi levde i en värld där vi inte kända halva verkligheten.
Om mina föräldrar inte aggerade så konstigt.
Om det inte funkar, vad händer då?
Är han intresserad? (hahah, faktiskt en ganska viktig fråga)
Men,. Framför allt, för min egen skull. Är jag, på riktigt, intresserad?`
Någon som vill uppfinna en kik-i-min-hjärna-och-finna-svaren-makapär?
No comments:
Post a Comment