20.20

Tack farmor för att du alltid tog hand om oss.
För alla bullar, alla glas saft och för att inte tala om all glass du har försett oss med i alla dess år.
Tack för att du lärde mig alfabetet med hjälp av lera.
Tack för att du lärde mig att jag kan göra allt med mina händer.
För att du alltid trodde på mig...


Tack. För allt.
Du vet.


20.20 drog min farmor sista andetaget på den här jorden.
Och trots att det gör ont, självklart, saknad gör ont... Så finns det också ett lugn hos mig.
Hon har det bra, jag bara vet det.