Hej Gud
Har du gjort något fel när du gav mig alla mina egenskaper? Jag bara undrar eftersom när mina vänner en efter en tillsammans och jag står här själv känner en viss bitterhet. För så SKA det väl inte vara? Jag ska väl (om jag är en god vän) enbart känna rosa lycka för dom. Så.. varför gör jag inte det? Varför är jag glad för deras skull, men känner törntaggen i hjärtat och avundsjukan över varför det händer alla andra man varför inte mig?
Och hur kommer det sig att så fort jag får en ny vän, så går det inte mer än någon månad så är hon/han/det/den tillsammans med någon och skinande lycklig. Och jag står där och funderar på vad jag gör för fel. För NÅTT måste det vara...
Sättet jag ser ut. Sättet jag beter mig på? Har du Gud missat en gen när du skapade mig? Den där "förhållande-genen" eller har något virus förstört den också? Eller har du helt enkelt reikarnerat Amor i min kropp. Han som alltid skjuter pilarna men aldrig blir skjuten på?
Ja...
Gud.
Jag är lite bitter
1 comment:
Det är okej gumman, man får vara bitter och ledsen och undra varför det inte kan hända en själv... jag gick sån i många år av tånåren när alla andra hade pojkvän.. det var hemskt.. men du, när det är rätt så är det rätt... då händer det... och har man varit med om mycket kan det ta tid att uppleva ett "rätt" ögonblick. Men det kommer! I have no doubt! Du är helt underbar och älskvärd min vän och snart kommer en pojke att se det också :)
Post a Comment