Läste en av mina vänninors blogg och nej. Livet är inte rättvist, de som alltid har haft det lätt kommer antagligen fortfarande att ha det och vissa komma att kämpa hela livet utan att få det något enklare en endaste gång. Det suger, men det är sant.
Just nu är jag trött. Själsligt och kroppsligt, fast kanske mest själsligt. "bråkade" eller vad man nu ska kalla det, med D igår. Tror jag har förstört vissa delar av vänskapen och det gör ontontont. Så, jag sover mest hela tiden och önskar att oroskänslorna i magen ska försvinna.
De jag trivs bäst med är kossorna för tillfället för där behöver jag inte prata, inte lyssna, inte engagera mig, oroa mig eller vara stark eftersom andra annars oroar sig. De låter mig bara vara som jag är. Det är alltså på den sociala nivån jag befinner mig.
Förhoppningsvis blir det bättre till midsommar.
No comments:
Post a Comment