vi börjar med i morgon

Så satte jag mig på tåget.
Och innan hade det inte kännts konstigt ens. Men just då, just då kändes det konstigt. Att se husen, byn, skogarna fara förbi och att sommaren redan är över.
Men samtidigt känns det hoppfullt. Jag tror. Och vågar tro på en bra tid.
And it's good.

Denna vecka har varit en uppsamlingsvecka. En vecka då jag har skickat alla de där mailen som jag så länge borde ha skickat.
Jag har till och med börjat skriva på uppsatsen. Låna böcker, pratat med handledare, varit hemma hos mor och far för att göra det sista i huset inför hösten.
Jag behövde den här veckan. Hur har jag någonsin överlevt utan den?

Detta är min egentliga sista termin. Sen är det meningen att jag ska vara vuxen- hell no.
Sen är det meningen att jag ska ha ett jobb. Ett liv som jag kanske, eventuellt kan vara nöjd med. Men jag vill inte vara nöjd. Jag vill ut på äventyr!


Men... En dag i taget. Vi börjar med i morgon, med massa härligt fika/lunch och utbytesstudenter.


Så länge det finns liv, finns det hopp.