oh, but for f*ck...

För tio minuter sedan trodde jag att jag blvit fullkomligt galen!
Jag kunde varken komma på användarnamn eller ordningen på lösenord. Fastän jag visste om lösenordet!
Jeezze.

I alla fall... Det var inte därför jag satte mig här, för att skriva om mitt fantastiskt dåliga minne, utan för att berätta för er att kärleken visst lever. Fastän den inte är besvarad.
I lördags hände något helt fantastiskt.
Jag blev kär.
Och så skall ni veta, att jag har trott att varit kär så många gånger förr och tänk va fel jag har haft!
Jag klev ut ur bilen och benen i princip bara vek sig på mig.
Han var fantastiskt
min mamma har sagt hela mitt liv att när man träffas DEN. Då bara vet man det!
och jag vet det nu! Nu vet jag hur det ska kännas...
Tyvärr så kommer jag aldrig någonsin att få vet hur fantastiskt det skulle vara att verkligen ha honom.
Men....
Jag vet inte.
Jag är inte ledsen över det.
Är det fel på mig då? Eller har jag bara inte insett att han faktiskt inte kommer ringa? Äh. Jag kan faktiskt inte göra något åt det.

There's boy I know, he's the one i dream of...

Snart är det jul.
Och livet, Det är okej.

Jag (som vi dataspelsnördar säger) boosade mitt självförtroende!


kom ihåg- Du är inte en isbjörn!