Älskade saknade Fjant

Det har hänt mycket sedan sist...
Och jag bara önskar så mycket annat.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag just dessa rader i min förra blogg, det skiljer bara en dag.

Min älskade underbara Fjant har idag somnat in.
Jag fick privilegiet att känna Fjant i 351 dagar... Det är inte ens ett år.

Han fick en virussjukdom i söndags.
I dag kunde han inte stänga det ena ögat, det andra bara varade.
Han slutade att röra på sig och sov i princip hela sista dygnet.
Idag, när jag kom hem från sunne, ringde jag en vännina som är vetrinär och frågade.
Domen var hård.
Men det var ändå skönt att veta att det beslut jag valde att ta redan innan jag ringde, var rätt.
Älskade pappa hjälpte Fjant över gränsen.
Och Fjant slapp lida.
Det är huvudsaken.

Min älskade Fjant är död.
Min lilla lurv. Min lilla pojk som inte gnagde på sladdar utan var en skötsam liten hamster. Som var kräsen med maten och sprang i sitt hjul, alltid. Som hade tofsar därbak. Som alltid hade brått när han var ute och aldrig hade tid att varken gosa eller äta.

Jag saknar honom enormt mycket redan.
Han var underbar och på sitt alldeles speciella vis lärde han mig saker om livet...
Han var mitt lilla barn. Och åter igen så säger jag som Mattis... Han fattas mig.
Fjant Älskade underbara Fjant.



Det känns läskigt att veta, att tantegums bara dog för ett år sen.
Detta är helt enkelt inte några bra dagar.