det handlar om uppskattning

Tänk att för en gångs skull verkligen bli Uppskattat.
Inte för att man har gjort något helt fantastiskt utan istället för att man är den man är.
Att man finns där när det är svårt.
Att man plockar upp skärvorna av ett isärslaget liv, lägger det i en ask bomull så att ägaren sen när han kommit ur sin desperation kan få tillbaks dom.

Det här inlägget kanske kunde handla om hur kul jag hade igår på en fest jag inte trodde skulle bli fantastisk. Det kanske kunde handla om L som jag fick boxera hem efter att hon handlöst ramlat i lägenheten så att hon faktiskt ser misshandlad ut idag. Det kanske kunde handla om att *host host* och jag hade ett ganska trevligt samtal igår. Att det finns hopp om livet.

Men det kommer det inte.
Det kommer inte vara positivt fylleglatt och lite skamset för saker man gjort.
Det kommer vara ett inlägg om vänner som inte uppskattar en.

Jag sitter här i lägenheten och är jättearg.
I alla fall försöker jag inbilla mig att jag är jättearg.
Egentligen är jag jätteledsen.
Egentligen känner jag mig ingenting värd (vilket i och för sig gör mig förbannad)
Men det är mycket lättare att vara arg, att spotta och fräsa... Än att gråta för att ens bästa vän tar en för givet.
Som att man alltid ska finnas där oavsett hur denne beter sig, att personen i fråga kan säga saker som SÅRAR... Så äckligt mycket.
och det tragiska är att X inte ens vet om det.
Fattar inte... förstår inte, eller så har denne slutat brytt sig. Jag vet inte.




Men det är slut med det okej?

Det är slut med att ta mig för givet.
Jag är inte för givet.
Jag är här, människa med sånna känslor jag med.
Jag är inte stark, jag behöver också veta om att jag är värd nått bara för att jag är jag.
Mer än ett "tack" ibland. Ord kan vara alldeles, alldeles för lama.
Om jag får ett tack och sen ett beteende som typ visar motsatsen.
Det är som att säga "oh, det var jättegott" och sen spotta ut.

Det värsta är nästan att hela tiden få reda på att alla andra är så mycket bättre än en själv.


Det handlar inte om att vilja ha saker.
Det handlar om att kunna vara tacksam för det man har.

Det handlar om att ibland visa att man uppskattar nån genom att faktiskt visa det i stället för att säga det.


Älskade familj, barbafamilj och alla andra underbara vänner:
Jag ska också bli bättre på att faktiskt visa att jag uppskattar er...
Inget ont som det inte kommer nått gått ur, eller vad heter det nu igen?