frid

När en gång en vännina till mig frågade mig vad jag önskade, var det enda jag kunde svara:
Frid.

Och nu...
Denna frid.
En stilla frid sänker sig över min själ och jag förstår saker.
Jag förstår inte allt, det kommer jag aldrig göra.
Men jag förstår att mitt hjärta bryr sig om mig och att det att det ibland gör ont är ett sundhetstecken.

frid är inte samma sak som lugn.
Det kan vara allt från kaose till att stilla sitta vid en sjö, mitt i skogen en sommarkväll.
Det kan vara att lukta på korna där man sitter när man mjölkar.
Kor luktar så otroligt gott, liksom hamstrar och chinchillor. Det gör även vi, har du luktat på din underarm när du varit ute en hel dag i blåsten? Det luktar alldeles underbart.

Mitt liv är fantastiskt.
Det är vackert.
Det är så mycket jag vill och så mycket jag ska. Och visst finns rastlösheten där ibland, ilskan, rädslan och glädjen.
Och det är okej, det är mer än okej det är underbart.
Så vad spelar det för roll att solen inte skiner när just jag är ledig? Om den skiner i morgon kommer den fortfarande att sprida gjädje och det är väl det som spelar roll, eller hur?

det låter som om jag är hög *skrattar*
Och kanske är jag det, på livet.
Jag vet inte...

...
Jag tror jag kommer sova gott i natt
...