bitter

Vi var och såg på film i kväll.
Jag, L, D & D Och A
vi såg 300 ( http://www.youtube.com/watch?v=TG6FZZY9ciA för den som inte har hört talas om eller sett den) och jag fullkomligt älskade den. Otroligt blodig, otroligt brutal men samtidigt tyckte jag att den var fantastiskt gjort och vacker. Den stod för saker som jag också står för, för saker jag tycker och har kärt.

I alla fall
Ni vet, hur man ibland har ett behov av att vara med människorna som man sett filmen med, när den påverkat en själv så enormt att man behöver någon som delat samma upplevelse? Så här var det denna gång...
Men
Ibland så ignoreras man totalt
Ibland så glöms man bort

Att dom andra bor i samma lägenhet och två av dem är ett par och dom andra två jobbar tillsammans och är SÅ här tight... kanske har nått med saken att göra.

Snacka om 5:e hjulet

Att dom andra bor tillsammas, jobbar och ja. Kanske framför allt bor tillsammans gör att man själv liksom.. glöms bort. Jag vet att de just i detta nu sitter och diskuterar filmen
så varför är inte jag med dem?
Är det för att chaffören var så snäll och släppte av mig vid dörren?
Eller var det att mitt förslag om att ta en öl tillsammans ignorerades?
Eller är det helt enkelt för att jag förstår vinken, Jag är inte dom.
Jag är inte mindre värd för det, jag är fortfarande en bra vän. Det är inte alla av dessa fyra som tycker det, men det räcker med en...

Men jag är inte dom.

Därför sitter jag här, i min lägenhet, ensam och skriver ett bittert inlägg om att vara ensam efter en film.

Och dom kommer aldrig att förstå