Lilla galna Lolita

För dom som inte visste att jag har fler personligheter kan jag nu avslöja en av dom allra mörkaste och mest dolda av mina 13½ personlighet: Lilla galna Lolita.

Hon är döpt till det eftersom jag tycker att Lolita (ingenting mot någon annan nu som faktiskt heter lolita i verkligheten, det är som att säga att alla som heter Anders är tragiska, bara för att man själv har stött på en endaste som är det) är ett passande namn på någon mörk och djuptänkande person som allvarligt överväger stalker (förföljar)-yrket. Lilla galna Lolita tog nämligen över min kropp i natt och bestämde sig för att köra ner mig i det djupa träsket som kallas förälskelseträsket.

För er som har följt mitt liv och min blogg så behöver närmare person antagligen inte någon större presentation: BBPeter. Japps, vi pratar om samma Peter som i BB 2002 på fyllan bestämde sig för att hans väska var en pissoar. Det är fullkomligt tragiskt att någon kan bli så full och göra bort sig så fantastiskt på nationell tv.
Som tur är har jag aldrig sett på BB, aldrig följt det eller vilka som har varit med i det. Det kanske var därför som jag så handlöst föll för denne man den 16 december 2006 på en 50 års fest. Fast det är klart, han var lite som Doktor Jackel och Mr Hyde (stavar dom så?) När jag träffade (och föll för honom) första gången hade han en ylletröja, slitna jägarbyxor och en mössa på sig. När jag träffade honom andra gånger (och fick se Mr Hyde) hade han skjorta, vattenkammat och blonderat hår.

Det spelade uppenbarligen inte roll vad han hade på sig eller vad han hade gjort tidigare i sitt liv... En av mina starkare personligheter vid namn Siv, bestämde sig för att detta var min soulmate, mannen i mitt liv, the love of my life. Och... Denna känsla har fortfarande inte försvunnit. Jag är trött på den och försöker att ha ihjäl den!

Skit samma. Lilla galna Lolita tror jag har märkt att jag kanske inte riktigt har tänkt lika mycket på BBpeter nu som innan och detta tyckte hon uppenbarligen att skulle åtgärdas.
Så i natt tog hon över min kropp och lät mig drömma om karljäveln i stället. En helt underbar drömm där han visade mig några vackra klippr (vet inte vart berg kom ifrån men min fantasi har uppenbarligen skruvade trick för sig) och bara höll om mig. Vi gjorde inget oanständigt (om man inte menar att kyssar samt att ligga bara och hålla om varandra är oanständigt) och bara var. Och jag VAR SÅ LYCKLIG...

Sen.
...
Vaknade jag. *bitter*

Jag funderar allvarligt på att låta Lolita ta semester (Siv också för den delen) så att jag kan få glömma honom på riktigt, så jag kan få sluta vara tragisk. För det är fan det enda man kan va när man är störtkör i en person man träffat en gång.