Manliga män

I och med den alldeles fantastisk tekniken och i synnerhet Internet här på skolan, speciellt när den inte alltid fungerar precis som den ska, skrivs detta inlägg först och just nu i ett Word- dokument.

Jag har spenderat lite av min tid att fundera över vad jag tycker om. Alltså, vad definierar mitt tycke. Det kanske låter som en banal tanke, att det någonstans torde vara självklart vad man själv tycker om och inte. Men för mig har det faktiskt varit något av ett mysterium, framför allt när det gäller min smak för killar.
Alla andra (läs: herr D, Dappe och lillebror) verkar redan ha en mall för vad de letar efter. Kommentarer som ”hon är allt jag sökt efter” (som för övrigt fluerar ofta i sliskiga kärleksfilmer) får mig att undra hur de vet det?!
Nästa tanke är: Hur vet jag vilka egenskaper en man skall ha för att jag handlöst skall falla för honom?
Det är inte lika enkelt. Jag har ingen mall och vill nog inte ha någon heller… Det utesluter så många andra bra karlar bara för att de inte kan nå upp till mina universalkrav.

En karl då.. Eller ja, en karl som jag skulle anse vara intressant:

Ja självklart, han bör vara snäll (har ni någon gång hört en kvinna säga ”jag vill ha en elak/dum karl”? Nej, jag trodde inte det!) och han bör vara något sådär intelligent och vardagssmart. Men om vi inte tittar på egenskaperna, eftersom det kan bli tusen och en egenskap som spelar så stor roll, utan om jag enbart ägnar mig åt utsidan så blir urvalet lite mer… komplicerat.

Kom bara ihåg att det absolut viktigaste faktiskt är, och kommer alltid vara, insidan!
Utstrålning före utseende.

Något som får min mage att åka hiss och min hjärna att tänka mer eller mindre syndiga tankar är uppenbarligen när en karl har dreads. Jag kan inte hjälpa det, det är i min värld nästan alltid (har man ingen bra grund så spelar det ju självklart ingen roll hur mycke dreads man har) något som får mina knän att svaja en aning.

En annan sak är killar i uniform/jaktkläder. Oh ja, det må vara en klyscha det där med uniform men det finns något härligt manligt över det.

För att joina (använder lite ungdomligt språk här för att verka hipp och med i trenderna) mig till skaran av alla andra kvinnor på jorden så gör det ju faktiskt inte ont om mannen i fråga är något sådär vältränad. Nej, inga luftmuskler som man får på gym med tunga vikter och korta repetitioner, utan arbetarmuskler som klarar av att hugga ved en hel dag utan att vara trött.

Sen tror jag, kanske att jag kan ha lite problem om killen skulle faktiskt vara kortare än jag. I och med att jag inte är så jäklans lång själv.

Sen kommer jag inte på någe mer.
Det enda som ploppar upp i hjärnan är just egenskaper.
Och för att sammanfatta dem med ett citat: ”there’s nothing more dangerous then a boy whit charm”.