Så kom sommaren
Med ljumna sommarkvällar. Kanske inte ljusa men dock varma.
Min största skräck är att jag ska bli ensam.
Det var min rädlsa redan som liten. Det fysiska smärtan känns långt bort jämnfört med min ensamhet. Och inte bara ensam på kärlekens ensamma sätt utan verkligen ensam.
Jag tänker på det nu när jag sitter här och tittar på min spegelbild i fönstret. Och tänker på farmor... och på att hon precis gjorde samma sak när hon levde och höll på att bli sjuk. Den enda skillnaden är nog att hon trodde att det var någon annan människa/spöke där ute, jag vet att det är min spegelbidl. Eller, jag hoppas ju det i alla fall.
Jag. Som är så otroligt social och sån ensamräv. Hur ska jag få det att gå ihop?
No comments:
Post a Comment