knytis

Huset är tomt igen. Och det är konstigt, för tänk hur lätt det är att vänja sig till med att ha människor; vackra, ljuviga vänner som bara... Bara ÄR omkring en och ja älsker et!
Ibland funderar jag på om jag verkligen inte ska bo i ett kollektiv, även om jag verkligen uppskattar ensamheten ibland så trivs jag som allra bäst bland massa människor.

Igår kom det en liten hög med vänner och bekanta och familjen in till stugan på knytis. Vi landade tillslut på 13 personer som åt och drack. 8 "ungdomar" och 5 "vuxna". Jag vet inte om jag och bror egenliten räknas till ungdomar men jo det gör vi nog :) och GOD mat var det, GODA kakor och TREVLIG stämning. Jag mådde bra. Även om jag ibland blev fundersam, men försöker släppa det. Försöker att inte tänka eller fundera över det eftersom jag varit så duktig den senaste tiden och faktiskt hållt mig borta från de där tankarna.


Och snart är det gotland, visby, medelitdsveckan.
Något jag verkligen, VERKLIGEN ser fram emot. Samtidigt som jag lite bävar inför den. Den går så fort när den väl är här. *poff* så är den borta. Men än är den inte här, än Njuter jag av tanken att den är snart.


Och än, än finns det liv. Än finns det hopp.