När farmor och farfar hade dött och det var dags för mina farbröder och min faster att dela upp huset, bodde jag redan där.
Det var kanske självklart att de skulle fråga mig om det var något jag ville ha kvar men jag blev ändå överraskad av frågan.
Det jag valde att verkligen be om att få ha kvar, var täcken, kuddar, sängelinnen och madrasser i så stor mån som möjligt. För det kanske låter fånigt med det finns få tillfällen då jag känner mig så "rik" som när jag kan säga till mina långväga vänner kom till mig, du behöver inte ta med dig någonting mer än tandborsten... Och speciellt när det är många som kommer.
Som i morgon.
Vi blir minst 13 personer i stugan (precis som det ska vara) och jag kan (med lite hjälp från mamma och pappa) säga just det där kom till mig, du behöver inte ta med dig något annat än tandborsten and I love it!
I morgon är det hatt-och mustaschfest! och mârten. Med massa nytt folk men framför allt med nära och kära vänner.
No comments:
Post a Comment