Det är svårt.. För det är svårt att hitta tillbaka till en vardag då jag faktiskt har upplevt saker. Livsomvälvande saker som får mig att förstå mig själv lite mindre, eller lite mer... jag vet faktiskt inte. Men jag har upplevt saker, hela min själ har blivit berörd och därför är det svårt att hitta tillbaka till ett vardagslunk.
Samtidigt är det svårt, för det får alldeles för lätt att just hitta tillbaka till vardagen. Helt plötsligt, då jag står och skär paprika till middagen kan jag vakna upp och tänkta att jag faktiskt har upplevt saker. Och att det därför inte alls borde vara så här lätt att fastna i små gråa vardagsproblem. Men det är det.
Ibland undrar jag om jag inte har drömt. Allt är ju som vanligt här hemma, har jag ens varit borta? Ibland betvivlar jag det, starkt. För nu sitter jag här, i ett bibliotek och knapprar på min dator och ser hur orden jag skriver handlar om det jag har upplevt, men ter sig tomma och livlösa i jämförelse med känslorna.
Och om bara några veckor är jag klar här. No more universitet egentligen, det är meningen att jag är vuxen. Ha. ha.. ha...
Och hela våren ter sig som ett enda stort blurr, jag har inte en aning om vad som händer.
Men för nu vet jag vad som händer. Ettor och nollor blir till symboler på min datorn, och symbolerna bildar tillsammans ord som bildar meningar och som tillslut ska bilda ett sammanhang. Det är ungefär det jag klarar just nu, sen får jag ta allt annat som det kommer.
Hakkuna matata
No comments:
Post a Comment