Vad skulle jag göra utan dig?
Och varför finns du nästan alltid här och på något knasigt sätt alltid räddar mig.
Om jag fick bestämma skulle det alltid vara så här. Men på något sätt tror jag att vetskapen om att tiden är begränsad gör situationen unik och mer intenstiv än vanligen. Kanske kommer vi att utvecklas åt något annat håll, kanske inte. Det bekymrar mig mindre faktiskt än att praktiska saker kan komma att spela in.
Du hjälper mig, med massa småsaker i livet. Du är nyfiken och knasig. Lite smådryg ibland men jag älskar dig.
Och vad som än händer så är jag tacksam över den tid som varit mig given.
No comments:
Post a Comment