Jag är tillbaka till Kd, har fikat och träffat vänner och jobbat och ska gå en utbildning.
Så varför är jag inte lycklig? Missförstå mig rätt nu, när jag jobbar eller träffar vännerna så är jag lycklig. Men i min ensamhet smyger sig ångesten på och jag lamslås och hamnar i ett nära apatiskt läge. Ingenting är roligt, rastlösheten finns där igen och jag känner inte igen mig själv. Eller rättare sagt, jag känner inte igen mig själv som den jag trodde jag landat som för ett tag sen. Alla tecken känner jag mer än väl igen som en version av mig jag helst hade glömt bort.
Detta gör att en insikt slår mig på söndagmorgonen. Jag är inte hemma här längre.
Jag är kanske inte mer hemma i T egentligen, men jag mår bättre där.
Där är jag till och med en helt annan person, en lugnare och en mycket lyckligare jag.
Därav är T hemma nu.
Kd ger mig mer ångest än glädje och det enda som är bra med stan är mina vänner.
Varför kan inte alla vännerna flytta till To? Då skulle allt vara bra.
No comments:
Post a Comment