omvärdering

Jag diskade här om dagen... Kanske inte så förvånande att även jag måste göra det någon gång. Men det var kanske inte självaste diskandet som var viktigt, utan vad jag kom på där jag stod och funderade på hur länge skålen med intorkad filmjölk stått och gottat till sig.
Jag kom på, en helt fantastiskt sak.
Det är ingen nyhet.
Många vet redan om det.
Och jag har ju själv så många gånger predikat om just detta för mina nära och kära, men att verkligen inse det själv... är en helt annan sak.

så, vad var detta fantastiskt jag kom på?

Jo, förr har jag alltid tänk så här "hmm, undrar om jag verkligen hittar en karl som står ut med mig."
När jag stod och diskade så bara tänkte jag "what the... vad håller jag på med? Ja, självklart måste han stå ut med mig. Men måste inte jag stå ut med honom också?"
Det låter så självklart, men i min värld har det inte varit det.
Det är lite tragiskt och deprimerande att inse det.

Men tro nu inte att jag försöker göra mig till martyr här, för det handlar inte om det.
Det är helt enkelt så det har varit. Vi lägger ingen värdering i det, tack. Det viktiga är, att det inte längre är så!

Och det handlar inte om dålig barndom (för min barndom har varit allt annat än dålig, jag är nog en av dom som verkligen har haft en BRA barndom, på riktigt!) och det handlar inte om dåliga erfarenheter i tidigare förhållanden.
Det handlar om mitt alldeles egna sätt att se på saken.

Men, som jag nu förtäljt.
Mitt synsätt har förändrats och jag tror att det kan vara bra fortsättning på ett bra liv.

Jag är nöjd med att vara mig.
Jag skulle aldrig passa att vara någon annan...

Det handlar om att vara kär i livet och just nu är jag det.





Ps.. Mitt liv i celibat gäller fortfarande! så det så!. Ds