piss och pest och senapsgas

För alla er som känner mig väl, eller ens bara en gnutta, så vet ni att jag faller för karlar titt och tätt.
Men som ni också vet, har det aldrig varit allvarligt.
Kanske han BB Peter, men det räknas inte. Nej *suck* Det räknas inte...
Och folk frågar mig hur jag kan falla så lätt, hur jag kan bara kasta mig in en förälskelse.
Det är inte svårt.
Trodde jag.
Det var inte svårt i alla fall...
Nu vet jag inge längre.

Jag vill så gärna hitta The Love of my life.
Men...
Idag, eller nu, eller runtomkring nu, så börjar förstålsen verkligen tränga sig in i min lilla värld. Det enkla konstaterandet att jag verkligen, överhuvudtaget inte alls är redo för något förhållanden.
Och det gör ont.
Det gör ont att veta att man ska vara ensam ett tag till.
Jag älskar det lika mycket som jag hatar det.
Jag umgås nästan bara med folk som har någon.
Jag vill också.

Men

Jag vet att min tid är inte nu, inte när det gäller sånt.
Och jag hatar det... Jag VILL att min tid ska vara nu, eller näe.. Jo.
Åh!
Skit

Så, detta, tenta och en "stinagåiniväggendag" är det som uppfyller mitt liv just nu.
Jag har ingen tid eller ens ork att vara social, jag har inga pengar så jag kan köpa strö till mina hamstrar, jag städar och städar och städar och det blir lik förbannat aldrig någonsin rent...
som ni förstår så är mitt liv ganska otillfredställande just nu.


... Jag tror jag ska ta och leva i celibat ett tag...