Dä ä int bra, men bätter

Jag är otroligt trött på småpojkar.
Det är nr 1 på min irritationslista.
Och sen... sen har jag nog inge mer på den listan just nu. För under rubriken "småpojkar" så ingår också avsaknad av vanligt hyfs. Och respekt...
Jag tycker att det idag verkar många gånger som många har glömt den där vanliga respekten i vardagen. Eller är det bara jag som blivit gammal och inkörd i ett "det var bättre förr- tänkande"?

Men.
Förändring börjar med en själv. Någonstans vill jag tro på Karma, det som jag gör skall komma åter till mig trefalt. För om jag skall granska mitt eget beteende så har jag märkt att det varit ganska egoistiskt på senaste tiden. Ganska länge har mitt liv enbart handlat om mig och mitt liv. Både vänner och familj har fått för lite av min uppmärksamhet och jag tror nog att jag också nästan sugit och krävt energi från dem, alternativt inte haft någon energi att ge. Det är inte bra (även om det sistnämnda inte är något jag kunnat göra något åt), och jag skulle kunna (och borde nog) be om ursäkt. Men vad spelar det för någon roll att jag vet om det och skriver det här? Ingen, egentligen. Det är enbart handlingar som spelar roll, i det verkliga livet. Kan jag bli en "handlingarnas kvinna?"


Jag mår bättre nu. Och jag inser aldrig förän det antingen är för sent, eller efteråt, att jag inte mått bra.
Nu, nu känner jag mig mer energifylld och kan därmed också ge mer energi till mina medmänniskor. Eller, jag hoppas det i alla fall.

Nu, i alla fall, stundar ett läkarbesök för handleden som aldrig vill bli bra.
Och senare idag ska jag till studievägledaren för att prata om min framtid.
ett nytt Medmera-kort är beställt (det gamla är trasigt och varit så sedan i sommras)
Tentapluggandet är påbörjat
Planeringen för vfu:n är också påbörjat
Och lägenheten är städad.

Yeah, jag tror jag kanske kan vara på rätt spår!

Love // K