Förvirrad, men på ett bra sätt

Jag njuter av kylan som får mig att vakna till i en berusad värld.

Fredag: Tenta, dans & fest. Alltid fest... på festen, från festen, annat ställe fortfarande fest, tillbaka till gamla festen som inte längre finns. Allt som finns är en ensam flicka som tappat bort sina nycklar. Leta leta, inga nycklar ingenstans. D, som är en god själ, erbjuder henne att sova i hans rum. Jaha, tänker jag.. Då får jag sova hemma och ensam. Inte direkt för att det är en stor skillad från att sova brevid honom men det är ändå en skön känsla när han dra en intill sig och mumlar något ohörbart.
Vi är bara vänner, jag vet att ingen tror på det. Men det är sant, vi är bara vänner och bra vänner. Ingenting fysiskt, inga andra krav.
Men D ropar från korridorren jag sover hos dig i natt jag *jasså* tänker jag men svara bara Oki.
Så vi går igen, från den döda festen och till mig. Där han sover innerst och jag sover längst ut, han snarkar men det spelar mig ingen roll jag mår bra i alla fall. Konstigt.

Lördag. Trött och mår som man förtjänar- illa.
Vi ser på tv men inser sedan att vi måste till systemet. Det tar emot, ingen vill tänka på alkohol och absolut inte att dricka den. Han går hem, jag försöker äta något och drabbas av akut illamående som sedan siter i hela dagen. Vi träffas på bussen igen, ner till stan, in på bolaget, hem igen. Jag åker pulka med utbytesstudenter och H och T. det är roligt men tröttheten efter 3 timmars sömn gör sig påmind och jag smiter hem tidigare än de andra. Sova 20 minuter, duscha, klä sig och möta upp med D och J. Jag tror att kvällen kommer bli totalt misslyckad pga min egen trötthet. Men det visar sig snabbt att jag har totalt fel. Vi åker till SweetJ och hennes vän M. Där vi dicker, leker lekar och äter god hemmagjord dipp. Sen är det utgång med ruskigt mycke dirty dancing med D och J och alla andra för den delen som var med ut. SweetJ får låna min mobil så hon kan prata med mig på vägen hem. Jag sover hos D, i natt igen. Åter igen en natt då han drar mig intill sig och säger på äkta D-iska: "det är så här ser du" för att sedan somna om. Men. Vi är bara vänner... vi är inget mer, vi kan inte bli något mer. Det är nästan en omöjlighet.

Söndag. Upp, kyrkan och lyssna på T, hem. Sova några timmar, sen är det spinning som gäller på kvällen med nästan hela gänget som var ute på söndagen.

Idag: Dans i tre timmar. + mat hemma hos J och mycket bisarra samtal.


Jag är förvirrad. Men, på ett bra sätt.