Jag önskar jag kunde plocka ut mitt hjärta ett tag, placera det tillsammans med själen i en laddare och få lite energi.
Jag önskar jag kunde radera bort tankarna som likt dimman tätnar och omsluter mig.
Jag önskar jag kunde gråta, få ett avslut, sluta känna, stänga av som jag gjort så många gånger förr.
Skjuta på problemet.
För det finns en stor, STOR del av mig som inte vill få ett avslut. Någonsin.
Och det skulle inte vara så svårt att bara säga "hej då" om det inte vore för det faktum att han är min vän. En BRA vän till råga på allt, någon som är så sjukt likt mig att det skrämmer mig.
Men. (varför finns det alltid ett men?). Jag måste avsluta, jag måste stänga alla dörrar. Rädda mig själv från mig själv.
My heart will fall and turn to dust.
Det finns ingenting att hämta, ingenting att hoppas på. Och det handlar inte om att jag är bitter eller ser det negativt. Det är sant bara.
Just say yes...
Suck. Låt mig tappa tron då, så jag får plocka upp delarna och överleva. Sluta ge mig hopp. Sluta få mig att tro annat. Jag är så redo jag någonsin kommer att vara, så just shoot me down...
No comments:
Post a Comment