Back!

Tillbaks från de levande döda.

Självklart måste man ner och vända för att ta sig upp igen. Inge konstigt med det men det spelar juh aldrig någon roll just då att man vet om det. Det lindrar verkligen ingen smärta eller sorg eller irritation. Nu i efterhand är det bara å vara lycklig att downperioden inte varade så länge utan förhoppningsvis var temporär.

Och.. Hehe. Det är alldeles för mycket att göra just nu i skolan. Därav gör jag ingenting! Smart? nej nej. Men vet inte varför det blir så. Det har liksom alltid ordnat sig förut på något sätt, jag tror att det gör det denna gången också. Jag är tokpossitiv mestadels av tiden och har energi som en gnutt!

Samt att jag fått ordning på mitt känsloliv! Tack gode för det också! Och har bestämt mig om mitt stora förvirrningsobjekt och det är så skönt! Nu kan jag aggera normalt och inte som en bitch. Han är min vän. Ingenting mer och han kommer att få vara bara min vän (även på fyllan ;) ), så är det bara. Jag har till och med vissa misstankar om att han kanske var med en tjej i helgen och vet ni? Det spelar ingen roll, skitskumt! Om jag vore intresserad skulle det juh göra ont och jag skulle droppa men icket! wiiiiii..

Och.. jag ska, kanske. KANSKE på dejt! Och blir det så, har killen tatueringar! Det räcker för mig ;)