Så sitter jag här igen.
På en kökstol, i ett kök, i ett hus, på en gård, mitt ute i skogen.
Och det är konstigt! Mina tankar är aldrig lika besvärliga här som de är på andra ställen.
Däremot blir jag knasigt trött.
Och glad....
Och jag bara vet, att även om rastlösheten sliter, så är det här jag är hemma.
No comments:
Post a Comment