Att vädra känslor, det är som att få gå på toa när man är riktigt nödig.
Att se vänner som står kvar, fastän det blåser. Det är som att hitta ett hus som är varmt och tryggt, i en storm.
Och att hitta en bit av själv. Det är som få ett fyrverkeri gratis en vanlig sketen tisdagskväll...
Jag vet inte om jag tror på ödet, men ibland känns det som om saker och ting är lite för väl planerade för att vara bara en slump. När man hittar en annan själ som funkar precis som ens egen. Det är underbart och lite läskigt. Och jag vet inte om jag tror på Gud, men ibland känns det som om nån sitter och skrattar åt en. Som om man är en bricka i ett spel bara...
Men jag tror på att när man väl är lycklig ska man bara toklåta sig vara det. Så nu sitter jag i ett kök, i ett hus som börjar kännas som hemma. Och lyssnar på musik som hela och renar. Och ute blommar kapfrifolen och det med, gör mig lycklig.
No comments:
Post a Comment