Bra men konstigt

Jag försöker att skaka av mig känslan av söndagsångesten. Eller, det är inte ångest heller. Det är bara känslan av att jag har upplevt en helg som jag skulle behöva sönderanalysera men kan inte. Inte för att jag inte har någon att analysera med. Utan mer för att jag faktiskt inte kan analysera den. Den har varit bra men konstig.

Fredag:
Vackraste vännerna.
Klädbyten.
Hälsa via Webcam.
Fest
Natt
Mat
Säng
Prata. och alltid. Alltid om djupa personliga saker.
Tanken efter ordet: Pålitlig?
Närhet. Pojke. Men inget sex. Konstigt. Inte ens spänning.

Lördag:
Upp efter 1 timmes sömn.
Melodikrysset med det vackra yrvädret.
Andra vackra höstdagen skriver. Hennes pojke är dum.
Önskar henne bättre tur. Bättre.. bara bättre.
Sover igen. Mitt på dagen.
Leker ung och dum.
Varför ångest över detta? Uppfostrad till "duktiga annika"?
Melodifestival.
Skönt att bara vara.
Promenix och prat.
Prat mitt i natten.

Och så idag. Söndag.
Sover för länge.
Får ångest igen. Över det.
Vill analysera.
Men kan inte.
Skriver detta blogginlägg.
Som antagligen är skitkrångligt och tråkigt att läsa.
Men det är det enda sättet jag kan skriva just nu.


Jag är.
Och jag har det bra.
Och jag vill inte byta mitt liv mot någonting.