samson// Regina Spektor

Vänta ett ögonblick, låt den äkta känslan svepa över dig och låt dig hänföras av vad den ger dig.
Jag saknar min äkthet, personlifierad av en lukt och ljud och värme.
Så jag sitter här och minns hur det var när äktheten fanns i mitt liv... hur den förde in nya toner i mitt liv och hur det lät mig vara den jag precis ville vara. Från sekund till sekund utan att dömma de ord som kom över mina läppar. Hur konstiga de än var.

Tänk om jag mist min äkthet? tänk om någon annan får åtrå dess värme och dess toner.
Och allt jag kan tänka på, medan illamåendet gör sig påminnt är att jag nog hade min chans. Men att jag inte tog den. Inte så mycket för min egen rädslas skull, utan enbart på den.
Dock rädlsan att så fort jag skulle få dessa toner av äkthet i min hand, att det skulle förvandlas till damm som blåste bort med vinden. Jag har inte råd med det, jag har inte råd att mista tron på att det finns äkthet kvar i denna värld. Så jag låter den gå, för att om den vill, själmant komma tillbaks... Det är något av det svåraste jag gjort.

Ikväll satt jag och T och pratade. Om många saker som var viktiga och jag tror att jag fått en ny vän och det värmer. En fin vän som jag måste säga att jag är på många sätt, imponerad av.
Och vackra Flisan fikade med mig idag och såg hur jag hade det i skolan. Hon är bra, Flisan. En stund av verklighet på ett bra sätt.

Och snön den har yrt ner hela dagen, gjorde det svårt att gå hem från festen som ändå inte hade det jag sökte...

Och jag borde sova. Men tonerna och minnet av någonting som spelade roll kommer likt ett mjukt regn ur datorn. Jag vet att detta vart ett konstigt inlägg. Men saker som verkligen spelar roll, måste få ta sin tid. Och som sagt, jag har inte råd att kasta bort det.