Jag ser ut genom fönstret och ser hur snöflingorna faller ner mot marken liksom ett kometregn.
Jag sitter i skolan. Ensam i ett stort labb. Det är jag, mina prover och min dator... och man kunde tro att jag skulle känna mig ensam, tvingad att vara här.
Men på något konstigt sätt känner jag mig ganska lycklig.

Det är som om tankarna inte är lika tunga här. Ungefär som hemma i huset, där är tankarna aldrig lika besvärliga som i lägenheten.

Och jag ser ut på snön som virvlar ner, jag ser träden och jag kan ana att det finns en sol bakom molnen....