Nu sitter jag här igen. Längst nere i biblioteket med Mp3- hörlurarna i öronen.
Förhoppningsvis för sista gången på, tja.. nån vecka i alla fall.


Hur kan det kännas bitterljuvt? Hur kan jag inte bara känna total frihet och glädje?
Beror det på att det faktiskt varit ganska skönt att vara student på heltid?


Eller beror det på att ämnet varit intressant (jag kan nog nästan allt om Hormoslyr nu)
Eller beror det på att när man sitter och tragglar, dag ut och dag in, med samma människor omkring en så blir det faktiskt som en gemeskap.
Att jag vet om att från idag, så kommer jag inte att se H varje dag. Bara när vi har föreläsning och kanske någon gång ute?

För idag, idag gick Hissen lite fortfare. (i magen) när han kom fram och pratade med mig.
Guud, så FÅNIGT...
Men samtidigt ganska skönt.


Jag kommer faktiskt att sakna dom allihop. Även Gaykompisen.
Han och jag har suttit här var enda dag!
Så det kanske är därför jag sitter här och försöker dra ut på det.
Kanske är det för att jag vet att dom sitter på sina vanliga plaster längst in och jag sitter nästan längst ut.

För att det inte kommer vara så sen.
Missförstå mig rätt. det ska bli så SKÖNT att få lämna i uppsatsen.

men...

Det innebär också något annat...


FIKA! La barbisar,,, fika??
Snart kommer barbadamp "hem" och hälsar på!! =)