en kyss

Jag satt i hans knä. Självklart hade jag provocerat fram situationen, tålamod har aldrig riktigt varit min grej. vi skrattade till nervöst båda två... Det var både konstigt och lite pinsamt, men så vände vi oss mot varandra och lät våra läppar mötas. Halvt öppen mun och en försiktig tunga som smekte min.
...
Det får låta som en klyscha, det spelar ingen roll för jag trodde aldrig någonsin att jag skulle få uppeleva det. Uppleva hur omvärlden försvann i en dimma, verkligheten löstes upp och tiden stannade. Hans fjäderlätta läppar mot minna och våra tungor som dansade en varsam dans med varandra. Våra näsor som nuddade varandra när kyssen tog omtag, på omtag på omtag. Hans doft berusade mig mer än någon alkohol någonsin kunnat. Det fanns bara han och hans mun mot min.
En kyss, som varade i en sekund och i en evighet. Världen skakades om och jag tappade totalt fotfästet.


Och nu sitter jag här.
Och minns... Ljuva ljuva minnen.
Men inget mer än minnen