Sommarkort

Så blåser jag ut ljusen.
Och nästan ritual-likt samlar jag ihop lakan, handdukar, dukar och allt som möjligen blivit smutsigt för tvättning i morgon. Jag stannar upp och lyssnar på tystnaden och förundras över hur bräcklig den egentligen är. en endaste suck, ett endaste andetag och den försvinner.
Men mitt i ett vimmel av röster, steg, skratt, klirr så tycker jag också att en viss sorts tystnad kan sänka sig över mig. Då mina öron skärmar av sig från hela omvärlden och det enda jag hör är ett surr och kanske mina egna tankar.

Men nu är det över, kalaset och jag sitter åter igen med ett mjölkglas i köket och ser hur det sista värmeljuset sakta brinner ut. Det brukar bli så, att jag och kanske pappa hamnar i köket på varsin stol med ett glas mjölk efter högtider/kalas/sammankomster. Det lugnar min själ och (angatligen psykologiskt) gör att jag sover gott.