Hur kan en lukt betyda så mycket?

Jag vet
Jag har pratat om det förut, medeltidsveckan. Men vad spelar det för roll? Den äger en så otroligt stor del av mitt hjärta.
En vecka, en endaste sketen vecka får mig att orka med de resterande 51.

En disfunktionell grupp.
En liten lägenhet.
En vecka.

Åh gud jag saknar den. Jag saknar känslan av att veta om att jag fick vara jag. Dum och ung. Naiv, oansvarig.... Jag vill att sommaren börjhar om. Jag vill veta att den kommer snart igen.
Att jag åter igen får känna mig hel och levande...

Och jag saknar lukten.
Men inatt måste jag sova ensam. Tänk att jag aldirg trodde att jag skulle klara av 2-3 timmars sömn per natt i en vecka. Men om jag fick välja, skulle jag välja att aldrig sova om jag fick sova brevid en lukt av rök, hårprodukter och någon annorlunda duschcreme. Trots att den innebar vissa blåmärken, ljudliga snarkningar med inslag av andnöd.
Det spelar ingen roll. Ingen alls, för den där endaste kyssen gjorde att omvärlden försvann i en dimma, den varade i en sekund och i en evighet. Och om jag hade bestämt, hade den aldrig någon tagit slut.

Men...
Helt plötsligt sitter jag här, i ett kök i ett hus på landet.
Med en stor säng där uppe.
Jag tror jag unviker att lägga mig. Det kommer vara ett definitivt slut på en endaste vecka per år.