Så många obesvarade frågor.
Men det finns en känsla... och ibland överumplar den mig så att jag inte kan andas.
Och ibland tror jag inte på den verklighet som ligger här presenterad framför mig. Ibland tror jag att det är ett dåligt skämt och ibland vill jag bara riva sönder den duk som livet målas upp på.
Men jag vet att denna dära saken, vad det nu än är, lyssnar. För allt verkar ordna sig på något underligt sätt.
Och jag vet att han lyssnar. Jag vet att han bryr sig och finns där.
Och det kanske är det allt jag behöver veta.
No comments:
Post a Comment