Saturday, October 17, 2009

hej då Sverige

Puss & kram
ta hand om er.

Nu far jag :)

Friday, October 16, 2009

40 h 20 minuter

om 40 timmar och 20 minuter går planet från arlanda till sydafrika.
Och jag borde vara mer nervös.. Men.. allt bara känns som "det kommer ordna sig". Kanske har jag varit så nervös så länge att min kvot är uppfylld.

Saturday, October 10, 2009

it's good

Jag känner mig inte ensam längre.. och det är väldigt konstigt för ingenting har egentligen hänt. Men förr kunde jag känna mig som den mest tokensamaste människan på hela jorden och att ingen förstod mig.. på riktigt.
Visst, jag hade redan då bra vänner som verkligen gjorde så gott de kunde men det hjälpte inte mot den värsta ensamheten.
Men som sagt, ingenting har egentligen hänt... det är bara det att jag känner mig inte ensam längre. För jag har världens bästa "på-riktigt-familj" som baseras på blodband men också en stoooor och härlig "extra-familj" som är mina vänner.

Kanske insåg jag först idag när jag städade hur viktiga de är för mig. Detta eftersom det kanske (men jag tror verkligen inte att han dyker upp) kommer en kille som jag träffade förra fredagen och om han kommer idag så kommer han att träffa min x:familj och det bara är så, det finns ingen kille som kan tävla med den i uppmärksamhet så går han inte ihop med vännerna så är det byebye...

Om en vecka och en dag åker jag till Sydafrika. jag tror inte riktigt att jag har förstått detta ännu men det känns bra. Nervöst, självklart men bra.
Och på måndag börjar älgjakten :)

2009 har hittills varit ett fantastiskt år, jag hoppas det fortsätter så.

KRAM

Saturday, October 3, 2009

önskar jag kunde sluta att tänka

Renget piskar ner utanför mitt fönster.
Och saker händer... Och jojomen, det skrämmer skiten ur mig. Jag hade det liksom så bra, en förändring ska vara av godo. Jag är inte säker på att jag tror att den här förändringen är bra.. Kanske, men.. eh bara kanske.

Och jag passar på att be om ursäkt till mina vänner eftersom jag just nu är i period då jag inte är tokförjust i att prata långa stunder i telefonen. Jag vet inte varför, det blir så ibland.

Alltså.. Det är juh bra nu, det är BRA. Jag har så roligt nästan hela tiden... Så varför ska det komma något som kanske ska förstöra det när detta någonting är något som jag borde se fram emot. Då kanske förändringen inte är rätt? Gah! Jag tänker för mycket!
Jag är framför allt rädd att förändra vissa av mina vänskapsrealtioner och den här förändringen skulle nog kunna förändra en hel del. Och DET vill jag fan inte.