hemlängtan

Akut hemlängtan
Pappa och farbror var precis här och fikade. Inte bara att det dom tittade in så där utan för att dom varit till min lilla stad och kollat på maskinmässan som varit.
I alla fall så tittar dom ju då förbi, dricker lite kaffe och äter lite kaffebröd.
Sen åkte dom igen.

Oh jeeze vilken hemlängtan jag fick!
Vill vara hemma på gården med kossorna och la famila.
Men, kan inte åka iväg eftersom S kommer idag.

Hem hem hem hem
Hem till vackra gården med alla ängarna och äppelträden.
Hem till middagar vid ett matbord och sällskap.
Hem till Girre
Hem hem hem!

muuu

gå över!

Mitt liv är inte en saga
Men jag önskar, om och om igen att det ibland bara kunde vara en lite bit saga.
Att mannen som jag bara vet djupt inne i mitt hjärta att är min soulmate, att jag kommer träffa honom igen.

Men om jag faktiskt träffade honom så skulle jag inte ha en aning om vad jag skulle säga...



åååå...

Jag känner mig tragisk.

Och jag trodde faktiskt att det skulle gå över.
Men det gör inte det.
Jag tänker på honom varje dag! varenda jävla dag.

*dunkar huvudet i tangentbordet*

Det ska inte vara så här.
Han är way out of my leauge.
Han är alldeles för långt bort.
Han fick bollen och valde att inte göra nått.
Inse faktum Jag, jag är så körd.
Och ändå så släpper detta inte.
Ändå så tror jag att han är mannen jag ska gifta mig med.

Jag är ganska säker på att jag inte är ett psykfall...
Ganska i alla fall...

Jag känner mig så tragisk.





Är det nån som vill ge sig ut på ett äventyr med mig och leta rätt på en kille, 29 år, i stockholm? *vansinnesskratt*

det handlar om uppskattning

Tänk att för en gångs skull verkligen bli Uppskattat.
Inte för att man har gjort något helt fantastiskt utan istället för att man är den man är.
Att man finns där när det är svårt.
Att man plockar upp skärvorna av ett isärslaget liv, lägger det i en ask bomull så att ägaren sen när han kommit ur sin desperation kan få tillbaks dom.

Det här inlägget kanske kunde handla om hur kul jag hade igår på en fest jag inte trodde skulle bli fantastisk. Det kanske kunde handla om L som jag fick boxera hem efter att hon handlöst ramlat i lägenheten så att hon faktiskt ser misshandlad ut idag. Det kanske kunde handla om att *host host* och jag hade ett ganska trevligt samtal igår. Att det finns hopp om livet.

Men det kommer det inte.
Det kommer inte vara positivt fylleglatt och lite skamset för saker man gjort.
Det kommer vara ett inlägg om vänner som inte uppskattar en.

Jag sitter här i lägenheten och är jättearg.
I alla fall försöker jag inbilla mig att jag är jättearg.
Egentligen är jag jätteledsen.
Egentligen känner jag mig ingenting värd (vilket i och för sig gör mig förbannad)
Men det är mycket lättare att vara arg, att spotta och fräsa... Än att gråta för att ens bästa vän tar en för givet.
Som att man alltid ska finnas där oavsett hur denne beter sig, att personen i fråga kan säga saker som SÅRAR... Så äckligt mycket.
och det tragiska är att X inte ens vet om det.
Fattar inte... förstår inte, eller så har denne slutat brytt sig. Jag vet inte.




Men det är slut med det okej?

Det är slut med att ta mig för givet.
Jag är inte för givet.
Jag är här, människa med sånna känslor jag med.
Jag är inte stark, jag behöver också veta om att jag är värd nått bara för att jag är jag.
Mer än ett "tack" ibland. Ord kan vara alldeles, alldeles för lama.
Om jag får ett tack och sen ett beteende som typ visar motsatsen.
Det är som att säga "oh, det var jättegott" och sen spotta ut.

Det värsta är nästan att hela tiden få reda på att alla andra är så mycket bättre än en själv.


Det handlar inte om att vilja ha saker.
Det handlar om att kunna vara tacksam för det man har.

Det handlar om att ibland visa att man uppskattar nån genom att faktiskt visa det i stället för att säga det.


Älskade familj, barbafamilj och alla andra underbara vänner:
Jag ska också bli bättre på att faktiskt visa att jag uppskattar er...
Inget ont som det inte kommer nått gått ur, eller vad heter det nu igen?

lycklig och tacksam

Sitter i skolan och har gjort en statistikuppgift... Och njuter. Dessa dagarna där man kan arbeta några timmar och sen ha en skön fritid går så fort. Snart är det B uppsats och ja... det känns lite läskigt.

Snart åker min norrlänning till Norge. Och nej, egentligen är det inte MIN norrlänning, han har ju flickvänn och allt. Men han är i alla fall min *tjurar*
Nåväl, jag är inte riktigt nöjd med detta arrangemang som innebär att jag inte kommer se honom förän hösten igen.
Han är en bra vän, en vän som får mig att skratta så jag hamnar på golvet med armarna runt magen och försöker kippa efter luft.
Jag har många bra vänner.
Jag är lycklgit lottat minsan.

I alla fall så är det bara att njuta nu.
Var ute och gick igår, hörde en uggla (tror det är sparvugglan, men vet inte) och det var så härligt.

Snart är det sommar.
Det är vår..

Livet är bra och jag vågar nästan säga det högt.
Jag är lycklig.

Och så tacksam för att jag får vara så här lycklig ibland.

sunday

Det är nystädat och nytvättat och ååååå...
Det är bara så bra
En kopp te och lite värmeljus som ger en mysig stämmning.
Det kan banne mig nästan inte bli bättre.

Jag är singel.
Och nöjd med det..
En fantasisk känsla.

Livet är bra

... Kom och hälsa på mig!

utmaning accepterad

"Skriv sex underliga/egendomliga saker om dig själv, ange också dessa regler. Välj sex nya bloggare som du utmanar, och ange deras namn på din blogg. Berätta för dem att de blivit utmanade och be dem läsa mer i din blogg."

Jasså minsan..
Man har blivit utmanad.
Vet att det har tagit hur länge som helst, ja, nästan en evighet från förra gången jag skrev.. Men det har varit lite stressigt och så =/

I alla fall, eftersom jag inte lider (vad jag vet) av speciellt många tvångstankar så fick det bli lite udda och kanske ganska mindre fräscha grejer om mig:

1) När jag var liten hade jag tvångstankar när jag skulle på toaletten. Det fanns kakel på våran nedre toalett och om man inte tryckte på vissa kakelplattor i en viss ordning så kunde jag inte gå på toaletten. Nu mer har jag inget kakel på min toalett så den tvångstanken fick snällt försvinna.

2) Jag är oerhört förtjust peta på allting som är lite slibbigt.. Så som inävlor och en jättevårta (stor som en knuten näva) som en av våra kossor har och som sprack och blev alldeles geggig och myyysig. Det är äckligt och fascinerande på samma gång.

3) Det kanske skulle ingå under punkt två, men detta handlade inte om någon äcklad förtjusning utan mer om att hamna i situationer där man inte har så många val: Jag måste vara en av de få 23- åriga tjejer som stått med grisinälvor full famnen. Eller... om du har gjort det så tell me!

4) Jag har gått med en sko på huvudet på vägens vita mittlinje. Har du?

5) Jag blandar gärna Mjölk och Rött vin... Det är jättegott... I min värld.

6) Jag vet inte om våran släkt härstammar från Pensylvanien, men lite oroväckande är det att jag tycker om smaken av blod. Eller?

Nu skulle man visst utmana någon?
Hmm. Känner inte SÅ många som bloggar.
Men, Ica... Du bloggar *ler*

Så, känn dig utmanad!!

Så där du.
Där har ni lite nytt vetande om mig kanske? =)

Annas händer det inte så mycket. Eller jo, det gör det ju i och för sig. B- uppsats, vår (med alla hääärliga hormoner) och lite annat smått och gott =)

en bio med Huge, tack

OH MY GOTH

Man kan vinna en bioupplevelse med Huge Grant.
Okej, så jag antar att det låter lite, tragiskt kanske att jag dreglar över en "gammal gubbe" But MAN... han har något och han är jääättteesnygg.. (otta, du vet vad jag menar)
Stina VILL verkligen.
Haha, brukar inte tväla i sånt här men en sådan chans går bara inte att förslösas.
Så, alla underbara och kvicktänkta människor.
Gå in på www.spray.se
Tävla och skriv att ni vill gå med mig, ok ;)

frid

När en gång en vännina till mig frågade mig vad jag önskade, var det enda jag kunde svara:
Frid.

Och nu...
Denna frid.
En stilla frid sänker sig över min själ och jag förstår saker.
Jag förstår inte allt, det kommer jag aldrig göra.
Men jag förstår att mitt hjärta bryr sig om mig och att det att det ibland gör ont är ett sundhetstecken.

frid är inte samma sak som lugn.
Det kan vara allt från kaose till att stilla sitta vid en sjö, mitt i skogen en sommarkväll.
Det kan vara att lukta på korna där man sitter när man mjölkar.
Kor luktar så otroligt gott, liksom hamstrar och chinchillor. Det gör även vi, har du luktat på din underarm när du varit ute en hel dag i blåsten? Det luktar alldeles underbart.

Mitt liv är fantastiskt.
Det är vackert.
Det är så mycket jag vill och så mycket jag ska. Och visst finns rastlösheten där ibland, ilskan, rädslan och glädjen.
Och det är okej, det är mer än okej det är underbart.
Så vad spelar det för roll att solen inte skiner när just jag är ledig? Om den skiner i morgon kommer den fortfarande att sprida gjädje och det är väl det som spelar roll, eller hur?

det låter som om jag är hög *skrattar*
Och kanske är jag det, på livet.
Jag vet inte...

...
Jag tror jag kommer sova gott i natt
...