all for a little bit of love?... nej

*dunkar huvudet i tangentbordet* Trööööökslag!
Skriva uppsats när man måste är kanske det absolut tråkigaste som går att göra.
(förutom att gå ut med pappersinsamligen)
Väntar på att mamma ska komma hem, ut och gå i denna dära jäkla snön. Ja, nu är jag trött på den, den försvårar min träning.
Förra veckan gick träningen faktiskt bra, var ute som mister D har sagt 4 gången och gick. Det är uppenbarligen min början.

Lyssnar på Andreas Johnssons "a little bit of love"
Har liksom aldrig tyckte om honom förut, men nu blir man ju glad av hans låt!

Skiter i la amore.
den är tråkig och tragisk.

Funderar på att åka till Irland och vara aupair.
det låter mer spännande än mycket annat.

I morgon ska jag fixa håret *skratt*
Yeah, jag är fåfäng med mitt hår..
Nått ska man vara fåfäng med.

Vad jag gör på min vfu

Idag har jag tvättat
Och strukigt gardiner.
Jajamensan, Stina har varit riktigt husmoderlig idag. Allt på min vfu skola.
Min handledare tål nämligen inte damm och vi insåg här om dagen att gardinerna antagligen inte blivit tvättade på 10 år.
Så i brist på annat, så har jag tvättat och pysslat.
Folket här har tittat på mig som om jag vore tokig, sen har dom sett min handledare och då förstått. *ler* Hon är nog ganska känd för sina upptåg.
Vi är lite lika.

Jag tror nog att jag skulle kunna jobba här. Helt klart!

Annars då? Karlstad idag, dans idag *wee*

Annars inte mycket, inte just nu i alla fall.

Insikt

Jag vet inte vad jag ska skriva.

Är trött på jävla fittkärringar som tror att dom äger världen.

Är trött på alla som hugger knivar i ryggen på varandra

Är komplett livrädd eftersom jag vet att det är en sådan värld jag kommer att jobba i...

Tanke, orsak och verkan = inte sant

UÄCK!
Det finns folk som är så fantastiskt tråkiga att de inte borde få vara lärare...
Eller, nej, låt mig omformulera.
Det finns folk jag inte tål och fastän man försöker och försöker så är det fortfarande lika trevliga och lika jäkla kalla som en död torsk.
Träffade en kemilärare idag som uppenbarligen kände mina syskon.
Efter korsförhöret så råkade jag säga att Min bror hade sagt att dom flesta blev kvar i den lilla hemort som vi kommer från. Då vändes alla taggarna utåt och sen var hon ännu kallare än innan.
ÅH.
Jag tror inte riktigt jag kan beskriva hur min situation riktigt var.

I alla fall.

Det skulle idag handla om orsak och verkan.
Igår var en alldeles ypperlig dag att studera hur Tanke, orsak och verkan inte riktigt gick hand i hand:
Igår var min plan (alltså min tanke) att jag inte skulle gå ut i ladugården, eftersom jag hade precis varit hos frissan och kände att nej. Behöver inte duscha, vill inte duscha igen. Så jag bestämde mig för att kånka ut pulkan och bli lite barn igen.

Sagt och gjort, jag gick ut och tittade på rådjuren samt åkte pulka för liv och lust.
Men sen, när hela jag såg ut som en snögubbe, så bestämde jag mig för att en kopp varm choklad inte skulle sitta helt fel, så jag gick in och började krångla av mig de snöiga kläderna.
När jag står i en tröja och långkalsoner (förstå hur vackert det är med långkalsonger) Så ringer telefonen, det är snubben som ska komma med kalk som ringer och säger att han minsan står och väntar en km bort.

Så jag får gå ut till pappa i ladugården, i långkalsonger, en tröja och ett par stövlar, samt en "fin" gulrandig toppluva (med tofs), eftersom pappa måste ha telefonnr till snubben.
Min tanke var att pappa skulle ringa och jag skulle gå in, annars hade jag kanske satt på mig lite mer kläder.
Pappa var dock tvungen att gå och möta denna kalksnubbe, detta resulterade förståss i att jag (i mina snygga kläder) hamnade att fortsätta mjölka.

Så kan det gå...
Annars allt väl.
Jobb till helgen, ledigt, vad är det?

Älskade saknade Fjant

Det har hänt mycket sedan sist...
Och jag bara önskar så mycket annat.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag just dessa rader i min förra blogg, det skiljer bara en dag.

Min älskade underbara Fjant har idag somnat in.
Jag fick privilegiet att känna Fjant i 351 dagar... Det är inte ens ett år.

Han fick en virussjukdom i söndags.
I dag kunde han inte stänga det ena ögat, det andra bara varade.
Han slutade att röra på sig och sov i princip hela sista dygnet.
Idag, när jag kom hem från sunne, ringde jag en vännina som är vetrinär och frågade.
Domen var hård.
Men det var ändå skönt att veta att det beslut jag valde att ta redan innan jag ringde, var rätt.
Älskade pappa hjälpte Fjant över gränsen.
Och Fjant slapp lida.
Det är huvudsaken.

Min älskade Fjant är död.
Min lilla lurv. Min lilla pojk som inte gnagde på sladdar utan var en skötsam liten hamster. Som var kräsen med maten och sprang i sitt hjul, alltid. Som hade tofsar därbak. Som alltid hade brått när han var ute och aldrig hade tid att varken gosa eller äta.

Jag saknar honom enormt mycket redan.
Han var underbar och på sitt alldeles speciella vis lärde han mig saker om livet...
Han var mitt lilla barn. Och åter igen så säger jag som Mattis... Han fattas mig.
Fjant Älskade underbara Fjant.



Det känns läskigt att veta, att tantegums bara dog för ett år sen.
Detta är helt enkelt inte några bra dagar.

gamla hjulspår

En helt vanlig helg
Helt vanliga dagar
Helt vanliga hemma...
Hemhemma.

Jag kommer från en liten bonnahåla någonstans i norra värmland. Jag har varit mer eller mindre borta från denna bonnahåla i snart 3 år.
Det fantastiskta är, att nu när jag kommer tillbaka så inser jag att det enda som har ändrats under hela denna tid är att en gata här har blivit enkelriktad.
Människorna, till och med dom som jag känner ganska bra, är sig precis lika. Dom har varken förändrats eller "utvecklats".
Ingenting.
Dom är kvar i sitt gamla hjulspår.
Jag vet inte om jag ska tycka det är tryggt, tragiskt eller komiskt.
Det värsta med det hela tycker jag ändå är att folk förväntar sig att jag ska vara precis som jag var för 3 år sen.
Jag, däremot vet att jag har förändrats. Jag vet att jag inte är samma som jag en gång var.
Men när jag kommer hit.
När dom tittar på mig så där.
Då faller jag in i min gamla roll. Och jag hatar det!

Nåväl. Problem är till för att lösas och detta skall la inte vara så svårlöst.
Antingen så acceterar folk att jag inte är den tysta musen i hörnet som alla kan komma till och att jag då skall finnas där som ett grått... Ingenting.
Eller så blir det något i stil med Fuck U

Tyvärr känner jag av att jag är hemma.
Rastlösheten kryper sig på.
Och jag saknar D, A, C, E, E... och så vidare...
Jag saknar er allihop.

mina problem är inte så stora

Det enda jag vill göra numer är att sova.
Jag är konstant trött och har bara mig själv att skylla.

Idag skulle jag dansa afrikanskt.
Men jag tänkte att jag kunde vila ½ innan bussen gick.
Sen när klockan ringde så tog jag mig inte upp.
Jag tog mig, på riktigt, inte upp...
jag bara sov och sov och sov.

och sen, vid typ 20.00 när jag väl orkade trilla ur sängen, så fick jag DET dåliga samvetet för att jag inte dansade. Att jag inte rört på mig, på hela veckan!
Skärpning nästa vecka!!
...
...
Men sen läser man barbafjants blog.
Och så inser man att mina problem med mitt samvete är ganska små i jämnförelse med vad som hade kunnat vara problem.
Det är en bra tankeställare.

Den här veckan har kanske inte varit den bästa ur hälsosyn.
Det blev lite för mycket av mitt liv i stort.
Nästa vecka blir det nog bättre.

Nästa vecka ska bli bättre.

Massa tankar till Barbatönt!