Nästa tautering

Nu vet jag ungefär vad nästa tatuering kommer att bli.
Nej.
Det var inte det tecknet handlade om igår na...
Men skit samma. Jag har i alla fall bestämt mig för att nästa tatuering kommer vara någonting gjort av John Bauer, självklart!
Däremot vet jag ju inte vilken bild gjord av honom det kommer bli. Men Men.

So good

Juleaftonen är över.
Lite trist, lite skönt.

Snart kommer våren...
Tiden går, det som en gång försvunnit kommer snart igen.
Nyårsafton- hmm. Har aldrig riktigt förstått mig på nyår. Varje dag är ju typ nyår. Beroende på hur man räknar.

Idag.. har jag varit med om ett tecken från, ja, vad man ska kalla det- Gud?
Hehehe. Fast jag tänker inte berätta än vad det handlar om..
Jag litar på väldigt få.. MINST mig själv. Därför vill jag vara säker på att jag tycker, tänker, känner och beter mig rätt (enligt mig).
Nåväl, detta tecken gjorde i alla fall att jag vågade.. Mycket mer än vanligt.

Och jag sjunger igen.
Det, det om NÅGOT är skönt!


Tallkottar till alla barn!

Happy Hogswatch Night

Julerfid i Juletid. Ja, nu är det äntligen lite jullov även för oss utmattade studenter. Idag skickades C- uppsatsen in. Lite tomt känns det och lite nervöst. Men, jag lämnade allt skoarbete hemma. Är det jul bara en gång om året så är det!

Har faktiskt redan hunnit packa ihop Julklappar samt tillbehör och är redan hemhemma. Här det är det kallt, minus 15 och jag njuter. Är lite nerstämd bara att kylan inte ska hålla i sig till Julafton. Utan att den dagen ska (enligt rapporterna ) bestå av regn och plusgrader. *suck* Nåväl, julen handlar antar jag inte om vädret utan om känslan. Men den är faktiskt lite svår att få utan snö!

Däremot så börjar faktiskt lite julstämning infinna sig även hos mig. Efter många lussebullar och ett par koppar glögg hos bland annat Barbisarna och Lilla E, så verkar julen sakta men säkert även inta sin plats i mitt liv. I morgon kommer antaligen en pusselbit till eftersom jag ska julstäda och pyssla, köpa julklappar och julpynta utomhus. Det är så skönt att bara vara!

Eftersom julen innebär tid för familj och vänner, så kommer det nog inte bli så mycket mer skriver innan Dopparedagen. Så, jag önskar er alla en alldeles underbar och magisk jul med massa god mat och julegotte! Och att ni får lite frid och lugn i stressen.

Till er alla från oss alla:

...

Happy Hogswatch Night... and yes. HO HO HO

Klar... och lite tomhet

Och jag vill nästan inte gå hem.

Det är nog någe fel på mig. Nu har jag klagat på den här uppsatsen i tio veckor (nästan) och nu, när den alldeles strax är klar. Ja. då vill jag inte det heller.

Men jag tror inte det beror på självaste uppsatsen. Utan på att detta är en av de sista gångerna som jag kommer sitta längst ner i bibloteket med Herr H och Gk.
Och nu har herr H gått hem.
Det känns... lite vemodigt.

Ja, självklart hemtenta.
Men.. Saker och ting blir inte riktigt som de en gång varit.
Klart de kan bli bättre, men de har ju faktiskt varit bra juh!

Tid... Tid är ganska lustigt för den går ibland alldeles för fort och ibland alldeles för långsamt. Fastän att den går precis i samma takt hela tiden.


Så reser hon sig. Plockar ihop de tio tusen böcker som ska lämnas igen. Slår av datorn... Och går hem

En Hälsning om Julefrid i Juletid

På Söndag är det en av de absolut mysigaste dagarna på året. Eller den har varit det, förr, i alla fall. Jag hoppas att det är en tradition som inte försvinner.
På Söndag är det Dan före Dopparedan. En kväll fylld med traditioner (som i och för sig ändras och modifieras).
Men än är det inte Söndag och jag vet att många stressar.
Jag borde nog vara en av dom. Min uppsats, den numera (med alla bilagor, försättsblad och annat som sedan räknas bort) är 50 sidor.
I morgon ska jag skicka in den och sedan, sedan bara pusta ut.
Kanske måste jag ändra en sjuhelvettes massa. Kanske blir jag inte godkänd, MEN.
Den kommer vara inlämnad.
Det kommer vara jul.

Igår var jag ute med historienördarna. Det är alltid lika roligt att ha en kväll ute (på The Leprechaun) där diskussionerna gärna går över till historiska slag, vad man minns, psykotiska och trevliga barnprogram och livet i allmänhet. Och nej, jag är inte sarkastisk. Jag tycker faktiskt det är alldeles underbart att få diskutera över lite mat och dryck. Fast det är klart, det beror till stor del på sällskapet.
Ikväll ska jag till La Barbisarna för Lussefika! Mycket mycket trevligt. (vilket påminner mig att jag borde till stan för vissa ärenden. Illa)
I morgon blir det julemys med Lilla E och senare på dagen Hemfärd till de norra trakterna i Värmland.
I Morgon startar julen, mer eller mindre.


Ihihihii....
I Morgon är det äntligen ledighet som gäller.
Eller ja, typ ledighet.

So my dear friends.
Åk försiktigt, njut lite i stressen och kom ihåg. Det finns alltid tid för choklad, vin och vänner.

Jag har då aldrig tyckt om fantasispel

Tänk att få hitta en sida på internet som verkligen betyder något. För mig.
Som förändrar mitt liv.

Ahahahahaa...
Som att det skulle hända, men hej verklighet.
Av någon anledning tycks verkligheten alltid vara lite mer.
Lite läskigare, lite bättre, lite jobbigare, lite mer.. Helt enkelt.

Lite osammanhängande

Att min värld har varit ganska liten, går inte att komma ifrån när det gäller livet just nu och just här.
Jag skulle vilja påstå att det beror på uppsatsen och enbart uppsatsen... Men det skulle vara en liten lögn och ja. Jag försöker att aldrig ljuga. Men just nu varken kan eller vill jag ge något skäl. Det har varit så, och ja.. Punkt. Antar jag.

Mitt liv har varit egocentrerat senaste tiden. Min verklighet, har varit en liten plastbubbla.
Jag är ledsen, om jag inte funnits där som jag borde. Eller, egentligen är jag inte det i och med att jag inte ens haft energi till mig själv- hur skulle jag haft energi till någon annan?

Men. Nu är det bättre.
Jag kan andas igen och livsenergin börjar sakta komma tillbaka.
Tacksam.

Så, ring in till jul och julefrid.
Mat.
Värmland.
Kallt och snö.

Snart är det ett nytt år.

sova.. sova.. SOVA

Kroppen strejkar... Hur lät jag det gå så långt?
Upp tidigt, iväg, totalt utmattad, hem igen och sova sova sova...
Det är Det enda jag vill göra just nu. Ingenting annat. Sova tills allt blir bra. Eller tills mitt liv är som vanligt igen.

Att slå huvudet i väggen om och om igen är väl en trevlig sysselsättning??? Eller?

Inte så neggo minsan

Oj

Idag vaknade jag och var pigg. Eller, ganska pigg i alla fall.
Det håller ju knappast i sig då det mesta jag gör är att sova.
Men...
Just nu är jag, ganska pigg och ganska glad.
Har inte mått illa något idag heller (Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag är gravid) det är alltid positivt.
Och i morgon är det en kväll med gamla studiegruppen (mycket trevligt)

Något annat roligt som har hänt är att mina marsvin Ylle och Truls (jag tror dom ska heta så, det är inte riktigt bestämt än) har kommit hem till mig. Truls är lite mer modig, Ylle är liksom svårtflirtad. Men men, de ska nog snart komma till ro.

Snart är det Jul.
Tack gode Gud för det.

Hur blir man lycklig? En saga?

Det fanns en gång en liten flicka. Hon hade långt ljust hår, blå ögon och kunde inte gå- hon sprang, vart hon än skulle sprang hon.
Hon bodde på en gård med kossor och grisar och höns och en häst.
Hon hade en mamma och en pappa och en storasyster och en storebror.
På gården bodde också hennes farmor och farfar och hennes farbror.
Dom var en stor lycklig familj och livet var enkelt.

Tiden gick...
Och flicka växte upp.
Hon gjorde allt sånt som ungdommar ska göra. Hon pluggade flitigt i skolan, hon umgicks med vänner, hon sysselsatte sin fritid och var ordentlig hemma.
Efter gymnasiet så började hon universitetet.
Hon fick nya vänner, flyttade hemifrån och betalade sina egna räkningar.
Hon var fortfarande lycklig, även om hon inte hade varit det på ett tag.
Allt var frid och fröjd.

Men så hände något. Och flickan vet inte ens vad det var. En dag vaknade hon upp och kände sig inte lycklig längre. Hon började må illa av sånt hon förut tyckt varit roligt, fester lockade inge längre, alkoholen fastnade i halsen och kom upp igen.
Hon blev trött på alla tomma människor som var skal, påklädda lik som vandrade omkring på jorden och tog och tog och tog.
Hon grät för att allt var så sorgligt.

Hennes lägenhet började kännas som ett fängelse och staden hon bodde i lika så.
Vart hon än gick fanns det alltid minst 10 andra där, det enda stället hon kunde vara ensam på var i lägenheten... och det var hennes cell.
Skolan blev en omtyckt plats att fly till, skolarbetet druknade hon i och tyckte om det.
För om hon fick drunka i det så fanns det ingen energi kvar till att tänka.
Kärleken började i hennes ögon bli cynisk, sex äcklade henne då de människor hon mötte och lät komma nära också var tomma skal.
...
...
...

Hon väntar på en räddning.
Hon vet att hon måste rädda sig själv, men hon vet inte hur eller var eller när eller varför.
Hon vet inte vart hon ska få energin ifrån.
Och hon frågar tyst världen:

Hur blir man lycklig?

Gnat och tjat

Jag tror det är väldigt mycket psykologiskt.
Att jag kan vara hur pigg som helst innan, men när jag kommer till skolan, sättr mig vid min dator där jag alltid sitter. Så blir jag astrött och känner ett smått illamående.

Stress.
Jag tycker inte om det (jag menar, vem gör det egentiligen?)
Men nu vill jag nog gärna bara lägga ifrån mig uppsatsen. Ta jullov (vilket man inte ens har när man studerar vid universitet) och bryta ihop för att komma igen.

Det finns ljuspunkter i livet också, trots mitt gnäll.
I morgon hämtar jag Trulls och Ylle! Det ska bli alldeles underbart.
I morgon åker jag också hem, till de Värmländska urskogarna.
På söndag är det första advent.
Och jag tror min kropp äntligen visar lite normala tendenser (även fast det innebär smärta)

Så jo. Självklart är mitt liv inte tragiskt och enbart tråkigt.
Men stressen gör att allting blir lite mindre roligt.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Barbafjant! (mina länkar funkar inte just nu)
Först några regler:
1. Länka till den som taggat dig
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv
3. Tagga sju personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade.

Sju personliga sanningar om Bonnahäxan Sohla:

1: Jag är gammal kärring i det avseendet att jag verklige Hatar när människor pratar längst nere i biblioteket (där det ska vara tyst)

2: Jag tycker om schlager. I know, det är ingenting jag är stolt över.

3: Jag tycker om att ibland se på sorliga filmer och strogråta (dock endast i min ensamhet)

4: En gång i världen sa jag att jag aldrig någonsin skulle börja dricka kaffe... Det var innan jag började på universitet.. erhm...

5: Jag avskyr krigsfilmer

6: Jag kan acceptera att människor vill bo i stan men jag kommer aldrig någonsin att förstå det. Lika lite som jag skulle kunna förstå varför man vill av ingen anledning kapa av sig sin högra arm.

7: Jag pratar för mig själv. Ja, jag vet, det är ganska illa. Men det är ett effektivt sätt för mig att reda ut mina tankar.

Jasså minsan, sju stycken nya bloggare att utmana. Det kan bli ett problem minsan eftersom jag endast känner en till (som jag kommer ihåg bloggadressen till) som faktiskt bloggar och inte redan blivit utmanad. Men ja... Ica- du är utmanad!

En bild säger mer än tusen ord

Uäck

jag mår illa
När jag sitter här och läser om Sverige 1800 och dess rasbiologi.
Och så slår det mig att det fortfarande finns folk som tror på det här.

Mänskligheten är ganska sjuk då

Gått och mörkt

För några veckor sen vaknade jag upp flera mornar i rad, fylld med energi.
Jag behövde inte ens sömn och kände mig som den friska, pigga ungdom jag var.

Men, så hände nått..
För numer är jag alldeles sjukt trött, oavsett hur mycket, hur lite eller hur normalt jag än sover så sitter jag här i skolan och ja... skulle nog kunna somna på golvet.
Ett tag trodde jag också att det berodde på alldeles för lite sömn. Dock har den teorin lagts åt sidan... det hjälper inte hur mycke jag än sover så är jag likförbannat trött.

Nu funderar jag på om det beror på vitaminbrist kombinerat med en förkylning som inte bryter ut men som gulligt nog ligger och pyr i kroppen.
Det och kanske för dålig kondition.
Det sistnämna försöker jag bota med promenader just nu i och med att ett träningspass gör mig illamående och förstörd i flera dagar.
sen, trots att det tar emot så måste nog lite av detta gråa, deprimeramde humör skyllas på vädret.
solen.. halllooooooo...

Ja. Men snart är det jul. Tyvärr kan inte ens det få igång endorfinproduktionen. Då är det illa.
Men, däremot är det fest hos mig på lördag. Det kanske kan bli en liten ljuspunkt i mitt nu, ganska gråa liv.

Over and out

vad jag hittar

I duschen hittar jag oftast mina uppenbarelser, ni vet. Dessa snilleblixtar, aha- upplevelser och allmäna intelligenta tankar.

På långpromenaderna hittar jag lösningarna på mitt liv, samt formulerar långa fiolosofiska livssyner.

I biblioteket hittar jag inspirationen till skrivandet.

Hemma hos kossorna hittar jag hem.

Hos familjen hittar jag trygghete.

Hos mina vänner hittar jag samhörigheten.

På gymet hittar jag muskler jag inte visste jag ägde och i sängen hittar jag oftast försvunna hårsnoddar.


...
men vart hittar jag dammsugarpåsar till min dammsugare?

Brev till..

Du vaknar igen.
Solen lyser på ditt ansikte och låter lite av sin glans fastna i dina ögon.
Jag önskar att du förstår hur viktigt du är, med ditt solglans i ögonen.
Dessa allvarliga, betänksamma ögon som ibland glömmer bort sin mask och låter hela livet skina genom dem.

Ibland ler du. Ofta ler du, men du borde le hela tiden. Du är så vacker när du ler och skrattar. Det finns ingen som kan le som just du. Eller skratta. För dina ögon spelar som kristaller och oavsett vilket mörker som jag befinner mig i, så skingrar du det.

Jag vet. Du har sorger i ditt liv. Det syns ibland när du försvinner. När du blekar bort och försöker gömma dig för omvärlden. Jag kan inte ta bort dom, du skulle aldrig vara du utan dina sorger. Jag kan inte ens räcka dig en hand, du ser den inte. Och vissa strider måste bekämpas själv.



Du betyder så mycket. Du har alltid betytt mycket.
Du, med ditt solglans i ögonen

Höst

Lite gnällig...
Med god orsak, har gått och blivit förkyld. Eller något liknande i alla fall.
Ont i halsen och t.r.ö.t.t.a.s.t i kroppen.
Kan bero på en helg i skogen där det inte varit varm och mysigt. Eller att jag faktiskt (för en gångs skull) känner att jag orkar/nästan har tid med en förkylning. Bara den inte blir värre än detta så =)


Nu är det höst. Det kanske alla andra har konstaterat redan, men för mig börjar den riktigta hösten idag. Vad an detta? Jo, för idag har vi tagit in alla kossorna, stora som små.
Då är det höst.
Samt att när man börjar gå omkring med raggsockor och dricker te flera gånger per dag så är det höst!

För mig:

Det handlar inte om att orka när man mår bra.
Det handlar om att orka när man inte orkar mer.
Det är det som spelar roll.



För mig, finns det inget annat alternativ.
Det handlar om att orka och prestera bra när det är som sämst.
Jag måste.

Det finns inget att säga

Jag är dum, alltså, avsaknad av intelligens.
Samt oattraktiv i både kropp och själ.

Fel, fel fel!

Ibland krävs det så fel saker för att inse vad som är rätt.
Ibland så är det som är rätt nästan omöjligt och framför allt onåbart.

Illa.. Det här var så illa.
Fast jag har verkligen inte gjort något fel. Det var ett sätt att glömma -det enda som hjälper mot tankar är hud-
Men varför hjälpte det inte då?

hade jag fått ett tecken igår. Vad som helst så hade jag inte gjort det.
Nu känner jag mig trasig i själen.
Det spelar ingen roll det som hände igår (egentligen) men det spelar roll för jag insåg att vissa saker inte går att gömma eller glömma.
Vissa saker sitter fast på vänstra hjärtklaffen (det är där det gör som mest ont) och oavsett hur mycket hud eller vin jag försöker med så försvinner det inte.


En Kyss kan säga så mycket. Den kan bekräfta något och den kan skapa något.


Avsaknade av en kyss- vad säger det?

tänk att tiden kan gå...

Åhhhh

Klockan är 15.41 och jag tycker minuterna segar sig fram. Inte för att jag egentligen har något alldeles fantastiskt att se fram emot hemma (om nu inte städning är någons favoritsysselsättning) men ni vet hur det är:

Tjingeling skolan, här kommer jag och idag ska jag vara fantastiskt duktig.
Bara plugga och knappt äta lunch, framför allt ska jag inte sitta med andra saker på datorn, exempelvis skriva blogg.
Samt att jag banne mig ska sitta här till ett visst klockslag (för mig är det kl 1600)

Man gör upp vissa bestämmelser.
Och dom två första har det kanske gått sådär med. Pluggan det har faktiskt gått helt okej och jag tror till och med att jag är lite nöjd. Men inte tillräckligt bra...

Så, den sista vill man inte köra på. För om man åtminstone klarar att sitta här till det där klockslaget, ja, då är det okej. (helt konstigt I know)

Så, nu sitter jag och i princip väntar ut tiden (vilket självklart inte borde räknas som plugg.. men allt handlar om psyke)
Och luktar på sladden till mina Mp3- hörlurar som luktar tjär-rök (hade dom under älgjakten).

Jag pluggar faktiskt också. Men det går just precis nu inte så bra.



Och jag vill ha någon att mysa med under en filt ikväll. Känner mig liten och gnällig just nu men är faktiskt nästan lite trött på å va singel.

25/10 2007

Nu undrar ni säkert vad som har hänt när jag inte skrivit på ett tag. Vilka äventyr har hon hunnit varit med om? Har c- uppsatsångesten ätit opp henne eller har hon helt enkelt gömt sig ute bland kossorna på gården ätandes en morot?

Nåväl kära läsare. Jag är här för att avslöja allt om mitt liv och vad som har hänt. (eller kanske inte... )

Ångesten har inte ätit opp mig. Det är nog det första konstaterande vi kan göra, den har gjort vissa tappra försök men inte lyckas. Jag vet inte om det beror på ren lathet eller om det handlar om prioriteringar i livet, därav tvistar de lärde, men än så länge så får Herr Ångest snällt vila längst ner i biblioteket, längst in bland hyllorna.. i några veckor till.

Har jag då ätit morötter ute bland mina kossor? nej, inte det heller. Jag har gosat med mina kossor däremot har jag inte ätit någon måltid med dom. Som tur är, eller så är det lite småjobbigt, så är våra djur fantastiskt bortskämda och kräver uppmärksamhet om man kommer in till dom. 10 kossor som kräver uppmärksamhet på en gång kan bli lite mycket.. speciellt om de inte vet att de väger 200 kg och är überstarka utan tror att de är små nätta kalvar fortfarande.


Och annars då?
Hehe..
Jamen visst har jag varit ute på äventyr (skulle det verkligen vara jag om inget konstigt eller småudda hände mig?)
Men... Om detta tänker jag faktiskt inte berätta. Därför att det är lite viktigt, nu vet... Så där viktgit så man inte riktigt vill hänga ut det än för allmän beskådning...
så, ge er till tåls... Om det sjunker så kommer jag självklart att berätta, och om det (trots att kanske inte jag tror på tursamma vindar) blir en trevlig seglats så kommer jag förtälja detta med. Kanske krävs det för denna saga litetålamod. Vilken tur att jag inte äger något =)


Drick en kopp te!
Kräm & Küss

Ångest, i C format

Åh... Denna bitterhet som uppenbarligen alltid medföljer ett uppsatsarbete.
Trodde nästan (hur kunde jag vara så naiv) att den skulle missa mig denna gång men icket.
Paniken och frustrationen över att inte riktigt veta hur arbetet skall genomföras är fruktansvärt.
För om det bara beror på mig att jag av ren lathet inte gör något, det är en sak.
Men, när det beror på att jag inte ens vet (och handledaren är en vilsen tomte som inte kan förklara) hur jag ska börja, det är DÅ...

Det är då jag känner ett allvarligt behov av att slänga böckerna i en stor hög och bränna dem, kasta ut datorn genom fönstret (vilket blir svårt då det inte finns några fönster längst ner i biblioteket) och allmänt ge upp samt tycka synd om mig.

Men...
MEN...
Det var ju det här med att ge upp.
Det är så fantastiskt lockande men samtidigt är det ett nederlag jag helt enkelt inte tänker genomlida (eller unna mig. Det beror på hur man ser det).
Den här C uppsatsen SKA bli gjord. Med blod(genom papercut kanske), svett (det är tungt att bära böckerna) och massa tårar antagligen.

Så, I say Bye bye

(se upp för isbjörnarna)

rajrajraj

Tänk att det är så mycket enklare att skriva här än uppsatsen *ler*
Nåväl.
Uppdatering om mitt liv.

...

Så. Klart.

Nej, riktigt så illa är det nog inte. Men jag lever, mår bra och är småstressad. Som vanligt. Trots denna press på sig pågrund av uppsatsen så känner jag mig barnsligt glad. Glad över älgjakten, glad över vädret, glad för att ha sällskap i lägenheten, glad för att jag ska på blinddate, glad för att jag har en Mp3, glad för att jag måste ringa till pappa och säga till honom att han MÅSTE ta upp älgkött så att vi får rökt älghjärta till jul...
Glad över att vara jag med lite allt vad det innebär.

Och inte rädd för att säga att det är bra. För även om det tar slut så var det bra ett tag!


Nu ska jag också vara glad, gå och ringa samt fortsätta att skriva uppsatsen (i polsketakt)

Lurv i naveln!

Ett år sedan

Ojoj
Nu var det verkligen längesen jag skrev här.
Beror det på att det händer så otroligt mycket i mitt liv eller att jag helt enkelt inte befinner mig längst ner i biblioteket? Ja du, den frågan tvistar de lärde om.. eller. nej.

Illa

Okej. Ett nytt försök att påbörja detta inlägg.

Idag är det onsdag och inte vilken onsdag som helst utan den 17:e oktober. Det är precis ett år sedan jag låg i feberskakningar under 2 täcken. Hur kommer jag ihåg sådana trevliga minnen? Jo, eftersom det det är precis ett år sedan jag gjorde min tatuering *weee*
Tiden går fort minsan

Så, hur är mitt liv just nu?
Just nu är det ganska bra tror jag nog. lite småstressad över Cuppsatsen och sega handledare. Men, det är fortfarande bara en kurs. ingen dör, ingen blir skadad om jag inte fixar den.
Är hemma hos mamma och pappa för forsknig just för tillfället (på finnkulturcentrum).
Det är ganska intressant och jag har 5 böcker uppslagna här på skrivbordet och känner mig allmänt smart =)

I lägenheten är Barbadampis just nu. Det tycker jag är skönt och roligt =)


Äh. jag lever.
och jag ska uppenbarligen på blinddate (som Hovaflickan har ordnat åt mig) inom en snar framtid..
Annars är det nog bra


Koos

Hemma

Hemma
Och det är jätteskönt!
Men det har varit en helt fantastisk vecka!
Spännande kultur och helt underbar atmosfär (smått kaotisk atmosfär men charmig *ler*)
Och jag har sett pyramiderna- vilket jag nu först börjar först hur stort det var egentligen.
Och jag har åkt ubåt- Mycket coolt
Och solat
Och ätit massa konstig mat.
Nej, jag har självklart inte klarat mig utan vissa magproblem. Men i Egypten så har dom alldeles underbara apotek där man får dundermedicin som ser till att man blir frisk på 9 timmar.

Ja.
Det är svårt att beskriva i ord atmosfären, alla små händelser som spelat så stor roll, lukter, smaker, alla försäljare som fullkomligt drar en in i affärena, alla karlar som uppenbarligen har synfel eftersom dom kallat mig för shakira hela vistelsen... Ja...

Men som sagt. Det är skönt att vara hemma.

Och jag är glad.
Och jag tror igen, på kärleken...
Det har minsan inte hänt något med någon. Men jag har börjat trott på att det kanske finns någon för mig därute. Vart denna tro kommer från har jag inte en aning, men här är den.
Och det är skönt att ha tillbaks den.

Och någon annan dag ska jag skriva om mina insikter om mitt liv
Och hur det har förändrat vissa saker.
Uppenbarligen så blir man lite klokare för var dag som går. Och det är en himla tur det.



Over and out

Over and out Part II

Åh Ljuva underbara frihet

Hemtentan är inskickad
Recensionen är inskickad

Och jag har druckigt kaffe med Herr H och G-K
Och friheten och lugnet börjar sprida sig
Jag vet. Det är tillfälligt
Men det spelar ingen roll, för vad är underbara ögonblick till för om än att njutas av?

Och snart ska jag gå hem
Och packa det sista
Och ändå så sitter jag här och känner mig total.

Musiken.. att jag inte förstått förut hur viktig den har varit.






Så, nu älskade underbara, reser jag mig här ifrån.
Jag kommer tillbaks om två veckor till mitt älskade bibliotek.
Till min älskade dator längst nere som får utstå tysta förbannelser och svordommar.


Men inte nu... inte idag och inte mer på två veckor.
Denna stund är den bästa.
Just nu, just här.



Ha det fantastiskt allihopa!
Küss

Over and out. See u

I kväll kära vänner så åker jag. Inte till Egypten, till Stockholm... men min resa börjar idag.
I morgon däremot... i morgon åker jag klockan 06.00 från arlanda.
Jag har fruktansvärda resnerver just nu och är nog allmät odrägligt och dryg.
Det värsta är att jag just nu inte har någon att vara odräglig och dryg med.
därav sitter jag här, längst ner i biblioteket (hahaha) som alltid och funderar på om jag bara ska skicka in min skoluppgifter och sen gå hem.

Muuuu

Eller om jag ska göra om dom helt och hållet för att sen gå hem (vill inte hem. Hem innebär att jag måste vara nervös i total ensamhet... här nere i biblioteket så måste jag i alla fall sköta mig)
Eller.. Eller. Iiiii. jag vet inte.


Mitt liv kretsar kring detta just nu
Och Bratz-wannabe
Och herr H som är så konstig och jag tycker som mycket om honom
Och promenader
Och älgjakt
och C uppsats
Och och och




Jag ska nog ge mig nu innan jag börjar hyperventilera

Meeen, inte nu!

Jag sitter här och är nervös.
Ni vet, så där fånigt nervös.
Med ont/pirr i magen, torr i munnen och svårt att sitta still.

Tänk om...

vad ILLA det skulle vara.
Jag har inte tid, inte ork eller lust att bli förälskad nu.
(vad mitt hjärta tänkte lyssna på det då?)

Och varför nu? Varför inte första dagen i skolan när jag visste om att jag skulle få se honom 5 veckor framöver. Varför idag när det är sista gemensamma föreläsningen?
Jag har i och för sig aldrig varit en planerare av något slag, men ärligt...
Nu?
egypten och älgjakt. Jag kommer inte ens vara i skolan på två veckor.


Detta är bara en illusion!
Det är bara en illusion!
(om man säger det tillräckligt många gånger kanske man tror på det... eller?)

oiiiii

Man skulle nog kunna skriva en C- uppsats om saker som studenter för i stället för att skriva C- uppsats. Min drog verkar vara att skriva blogg i stället =)
För det är uppenbarligen enda gångerna som jag skriver här (när jag egentligen vet att jag borde skriva skolarbete).

Nåväl
Min helg har varit ganska lugn.
Lite förkyld
Mycket trött
Ganska glad
smått fundersam
och
Totalt spattig

Nu börjar jag inse att om 73 timmar och 20 minuter så ska jag enligt planenkliva ut påEgyptisk mark.
oiiiiiii (på rikigt)

Det ska bli fantastiskt och underbart och jag längtar verkligen! Varje fiber i hela kroppen håller på att sprängas och så fort jag tänker på att det är så lite tid kvar, så kan jag inte äta eller sova eller nått alls faktiskt.

Jag ska på min första semeter. Där jag bara ska vara och knappt göra någonting alls!
(jo det är klart att jag ska se på pyramiderna)
sen ska jag ligga på stranden.
Och Bara vara

My other home

Klockan är 16.25

Jag är i biblioteket- mitt andra hem.
Jag ska sitta här tills de stänger idag. Helt enkelt eftersom jag inte vill hem till en tom lägenhet.
Jag vet, jag vet.
Det kanske låter fånigt.. så låt det vara fånigt då. Det är okej.

Det är tack vare Herr H som jag kan plugga. Jag har tänkt å skriva det ett bra tag nu.
Det är tack vare honom som jag orkar sitta här nere och veta om att solen skiner där ute.
Det är tack vare honom som orden tillslut segar sig ner från hjärnan till datorn.
det var hans förtjänst att jag orkade i våras och jag bara vet att det kommer vara hans förtjänst denna höst/vinter.

...

För det är Från honom som jag har fått musiken.

haha.. nu trodde ni att jag hade blivit alldeles kär va?
Nåväl, så är det inte. Detta till trots att hans faktiskt ganska smidiga kropp bara sitter några meter ifrån mitt bord.
så är det inget pirr. inte ens om jag försöker.


Jag ska klara det här.
Allt vad det innebär.
Jag ska banne mig klara den här jäkla tentan, Pm:et, opponeringen och tillslut C uppsatsen.

Ibland lämnas man med två val. Antingen så blir man arg och klarar det, eller så ger man upp.
Jag har aldrig varit bra på det sistnämnda.

kvart i sju. Idag

Världens vackraste lilla hamstertant har lämnat mig idag.
Världens underbaraste lilla ylletott som gnagde sönder mina sladdar, min massagebänk, som gömde sig i soffan, som älskade sallad och russin och mörk choklad... Finns inte med mig längre.

Vackraste, underbaraste lilla Tant är död.
Min Snöloppa.

Hon blev sjuk.
Och jag tänker aldrig låta ett djur lida.
Idag ville hon inte äta eller dricka.
Hon började kura ihop sig.
Framför allt så hade hennes ögon tappat sin glans, sin gnista.

Så jag tog, åter igen ett av de där hemska besluten och åkte hemhem.
älskade syster panikskjutsade mig till tåget
Och alldeles fantastiska pappa hjälpte mig att låta Tant få ett värdigt slut.
Nu är hon och Fjant begravna.

Och jag är glad att jag är hemma. Hos mamma och pappa.
... för hon var mitt lilla barn, det var dom båda två...
Och hon saknas mig.
Det gör Ont.
Men jag vet att hon inte har ont längre. Det är huvudsaken. Det kommer alltid vara viktigast.


Over and out

Petruchka å Je // Hoven Droven

Halv tolv
Lördag
Längst ner i biblioteket.
En RIKTIG KaffeLatte
alltså... Förstår ni lyckan. Inte fusklatten som jag druckig i två år. Utan Riktigt Latte.
Att Arom tog över Selma är nog det bästa som hänt mig i kaffeväg här på universitet!


Och så... La music.
Oh jag är så kär i den här musiken!
Jag Älskar den av hela mitt hjärta.
det finns för mig just nu ingenting så befriande som dessa toner som slingrar sig i en galen dans genom blod och själ.
Rytmerna som gör att jag helst och egenligen skulle vilja rusa ut och springa och bara Vara och Älska.
Viss musik är faktiskt ren och skär lycka.


OOOoooooo.. jag tror intejag kan för er beskriva hur jag fylls med lugn, totalt lättnad. Ja, det är nog ordet.
lättnad, kärlek, LIV och befrielse



Liv
Familj
Kärlek
Vänner
Höst
Blåst
Riktig Latte
Chokladboll
och
La Musica



Jag är så tacksam. På riktigt

It's all coming back to me

en pusselbit till =)
Nu är G-kompisen här...
Nu kan jag på riktigt börja studera
*ler*

Allt som förr?

Oh ja.
Gamla minnen: lukter, syner, känsel och hörsel kommer nu tillbaks till mig.
Jag är åter på samma gamla plats där jag spenderade halva mitt liv i våras.
jag är Längst Ner i Biblioteket, jag dricker precis som då Gläntans Latte och äter precis som då en ostsmörgås (vilket är väldigt konstigt i och med att jag inte är någon big Fan av ost).
Och framför allt så ljuder samma musik i mina öron.
Och jag blir nästan, nästan konstigt rörd.
För det var ändå bra i våras.

Det enda jag saknar är Herr H och Gykompisen.
Men det är klart, jag är lite tidigt ute. Ge det någon vecka så är de nog snart här =)
Och allt är som förr.
Eller?
Eller?

Nej, allt är inte som förr. Allt är inte som det en gång var. Det kan det ju inte.

Barbafjant och Barbatönt har flyttat ihop och köpt fina soffor (som jag måste komma och titta på och bli lite avundsjuk), barbaskön har fått en Emma, Hovaflickan ska gifta sig och Barbadamp har fått jobb (alldeles för långt bort om jag får säga min mening)
jag då? Har inget hänt här?
Nja. Njej... inte direkt.
Jag känner mig ganska lugn och lite säker i min själv.

Nej, nu stundar hemtenta och uppsats-Pm

Küss å hej

ja, jag har inte försvunnit än

Skolan har tagit över mitt liv

Men jag lever
Och tant lever fortfarande


Jag kommer tillbaks hit och uppdaterar snart

Felicia adjö

Felicia försvan
Ferlicia adjö
Vi måste alla dö...

Den frasen går om och omigen i mitt huvud. Nog för att det är en fin låt, men jag vill inte riktitg tänka på döden just nu.
Min hamster är dålig.
Eller, hon blöder ur baken, men annars är hon jättepigg.
Lille Brors vän som är vetrinär trodde att det var tumörer.
Tumörer innebär, liksom liv ett ganska fast slut. Ett oundvikligt möte med liemannen...
Men, än lever hon. Än mår hon bra och så länge hon är pigg, äter och dricker och ser ut att tycka livet är bra så får hon också finnas bland oss.

Annars?
Note to me: Jobb och skola är ingen bra kombination. inte för mycke jobb i alla fall... som det varit den här veckan.
I morgon börjar jobbet vid härliga någon gång vid halv sex. Myspys på en lördag.


Summan är att livet kanske kunde vara bättre just nu
Det är inte dåligt och jag vet att det också kunde vara så mycket sämre.

I just need a hug

Hello vardag

I dag började skolan.
iiik!
Jag? Studera? Igen?
Jeeze, nu är det ju "bara" 3 år kvar. Men det är klart, om ett halvår har jag gått hälften av utbildningen... Då kommer jag säkert ha panik för det med =)

Annars då?
På västfronten inget nytt kan man la säga.
Mycket att läsa (motivationen kunde la kanske vara bättre)
men härligt att träffa alla finaste människorna igen.

Om en månad far jag till Egypten
ooooiiiiii

Hemma och lycklig

Vänta
Lyssna....
Hör ni, totalt tystnad. För det är det som råder här.
Hemma, på riktigt.

Ute är det mörkt, det blir aldrig svart i karlstad. Det blir det här! Och jag älskar det!

Mor och Far är på fest.
Jag är ensam hemma en lördagkväll.
Lungt och stilla.
Målat.


Ja, livet är bra.
I morgon jaktskyttestig, I morgon En herrgårdssägnen

Det kommer aldrig vara jag

efter en stunds tystnad tänkte jag att det kanske är dags att låta omvärlden veta att jag åtminstone lever.
Men just nu måste jag erkänna att jag känner mig mer som ett påklätt lik än en vital och sprudlande människa.

Nu, ta detta rätt. Jag har INGENTING mot människor som jobbar i affär, några av de mest gulliga människorna jag känner jobbar just i matbutiker. Jag är faktiskt smått imponerad av hur de står ut. För det är la lite det som detta inlägg kommer handla om.
Jag kräver någonting annat.
Jag ska inte skriva att jag kräver mer, för det är att säga att de som är nöjda med sina butiksbiträdenjobb kräver mindre.
Det är inte sant.
Men jag kräver någonting annat.
Nått som kanske mer psykiskt utmanar mig, som låter mig tänja på mina gränser, lösa problem och utvecka mig som människa.

Jag känner inte att mitt nuvarande sommarjobb direkt uppfyller alla krav.
Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen om mitt sommarjobb på det sättet att det är underbara arbetskamrater, ok arbetsuppgifter och så. Men det räcker inte, det räcker inte med att det är ok. Och nu efter en hel sommar där så börjar jag känna mig som en stor geleklump med intelligensnivå = sirap. Jag känner mig helt enkelt inte tillräckigt stimulerad.
Och då tänker jag på dom som jobbar i affär hela sitt liv!
Som sagt, jag är smått imponerad av att de orkar.
Jag hade aldrig gjort det. Inte ett helt liv.

Så, nu har jag gnällt lite. Trots detta ganska neggoinlägg så är jag inte speciellt missnöjd.

Gud lyssnar på mig

Trots denna ytterst religösa rubrik så handlar dagens inlägg inte så mycket om Gud.
Om det nu inte faktiskt var Den (han/Hon/denna dära) som skapade mig. U never know.

Det som rubriken syftar på, som jag tänker återkomma till någon gång är det besök som jag fick idag av UNDERBARASTE vännerna som jag inte träffat på 4 år!
Lady Finland och Mister Ungern.
Ja, mycket fantastifulla namn, skit i det.

När jag gick sista året på gymnasiet så hade vi utbytesstudenter. En tjej från finland och en kille från ungern. Dom blev två av mina bästa vänner. Men sen studenten har vi inte träffats, förän de idag stod inne på mitt jobb. Hipp å hej med farbror frej.
Och det är där, som rubriken kommer in. För, för bara någon dag sedan så sa jag till en arbetskamrat att jag ville att något positivt skulle hända. En liten storm i mitt liv.
Gud lyssnar.
Det har Denna Dära alltid gjort på mig.
(jag tar i och med detta faktiskt inte ställning i min tro eller religösa spekulationer)


Det som det mer skulle handla om idag är en av mina dåliga sidor.
Oh shit tänker ni nu. Inte dom igen, MEN.
Detta är nog en sida som ungefär 0,0 personer egentligen vet om, om mig.
Jag förstår er förfäran över att jag har ännu EN TILL. Men så är fallet och det är en sida som jag inte kan göra någonting åt.
Jag Tycker en sak
En sak jag faktiskt har kommit underfull med bara för typ en månad sen.
Och den är jätteytlig och skitlöjlig egentligen.
Men.
Håll i er:

Jag kan (tror jag i alla fall) inte falla för killar med högt hårfäste.

I KNOW.
Det är verkligen skitlöjligt.
Men, det bara tar emot när jag dejtar killar som redan vid 25 års ålder börjat tappa håret.
Tragiskt, men jag finner dom inte attraktiva.


Så, där är den ytliga sanningen om mig.. =)

Me = Svampen

Jag ska nu börja att berätta om mina äventyr på Gotland. Vi börjar väldigt pedagogiskt med att visa en bild. Förhoppningsvis är den tillräckligt suddig för att läggas ut här (ja, jag vet... jättedånigt men vill ju inte lägga ut bilder där man ser ansiktet och så)


Nåväl, när det där hände var det måndag. Eller vänta, det var nog tisdag. En riktigt nyfärsk tisdag (det vill säga natten mellan måndag- tisdag) och alla vi var ganska trötta fortfarande efter resan från fastland till Gotland.

Förutom jag på kortet finns där en man som vi kan kalla Mister RL. Vi träffade honom redan på söndagen men då var det bara väldigt kort och inte speciellt fantastiskt. Men när jag och min bror gick hem så sa Lilla Bror till mig att om det var någon här som jag INTE skulle testa att supa under bordet så var det just Mister RL. Okidokie sa jag. Jag hade faktiskt inga planer på att supa någon under bordet.

Så kom måndagen och vi satt med Brors gäng och söp till. Lilla Bror fick i sig en Rom eller två och helt plöstligt hör jag honom säga att hans syster (jag) och Mister RL borde supa ikapp. Att vi skulle tävla.
WTF! Tänkte jag. På riktigt, WTF! Brosan sa ju till MIG att JAG inte skulle utmana Mister RL och nu utmanar han honom åt mig.
Alla tyckte detta var en alldeles utmärkt idé. Jamenvisst. Varför skulle dom inte tycka att den enda i deras gäng som inte nån alkohol biter på, inte borde supa nykomlingen under bordet?

Oki, jag gick med på det och tänkte stilla i mitt sinne att detta aldrig skulle gå.

Men, MEN. Fel hade jag. Jag klarade det faktiskt galant och kortet är från den dans som Mister RL bjöd upp till efter att det konstaterats att jag vunnit våran tävling.

En mycket bra start på en mycket bra vecka. Jag tror att jag redan då ingav en viss skräckinjagad beundran hos Lilla Brors vänner.
Det är faktiskt knappast något att vara stolt över att jag lika gäna kunde gå under nickname "svampen"
Men det var roligt.
Åh, jag hade verkligen så roligt...


Küss å hej!

lovord

Hur ska man försöka beskriva den vecka som har förflutit?
Det går inte. Att försöka beskiva den med något så platt som ord, kommer helt enkelt inte att funka. Jag behöver veva med mina armar, låta er se mitt ansiktsuttryck och allt det där för att verkligen få er att första att det är en vecka av ren och skär glädje.

Jag har gått i mina medeltida kläder, ätit god mat, bälgat alldeles för mycke öl för mitt eget bästa (har faktiskt aldrig förut supit 6 dar i rad... men någon gång skall vara den första), träffat alldeles underbara människor och blivit kär i nya artister.
Jag säger bara Loke! I'm in total löve. (www.lokeloke.se)
Eller gråfötter
Ååååå.. Underbara fantastiska värld som har något så själsrenande som medeltidsveckan.

I say Byebye

I morse vaknade jag av åska. Det kanske inte lät som det mest roliga, men eftersom ni nu läser en blogg skriven av en tös vars huvud har vänligen förvarnat om åska i fler dagar... Så var det helt enkelt underbart att spänningarna släppte.

Och ikväll dansar älvorna på åkern. Sommaren har gått fort, eller har den bara börjat? =)



Puss och Kram alla vackra underbara vänniskor!
Nu åker jag till gotland *weee*

en liten uppdatering

Jag vet att det är lite stiljte här.
Vet inte riktigt, jag vet liksom inte vad jag ska skriva.


Jag hoppas att jag kanske, bara kanske eventuellt få åka till Säfsen någon gång.

Men om en vecka är det Gotland och medeltidsveckan som gäller

*wee*

I'm back!

Bra låt att klä sig inför en dejt till:
Candyman // Christina Augilera *ler*

And I'M BACK
Oh ja.
Vem behöver en kille när det finns HUR MÅNGA SOM HELST?
Speciellt när det finns bra killar som åker flera mil för att träffa lilla mig när jag jobbar
*wee*
Bra killar som är übersnygga och übertrevliga och allmänt.. Allmänt bara, bra.
En halvtimme i tingshusparken var alldeles alldeles för lite.
Så, nu planerar jag att åka till säfsen.
hehe

Det är tur att jag får ha mina dagar. Jag är glad över att de inte är längre än några dagar bara. Det är så jobbigt att vara nere över en sån trivial sak som en kille.

stupid girl.. Me

Att jag aldrig lär mig.

Jag vill, så gärna, så desperat gärna... ha nån.
Nån. Och han passade så bra in i bilden. I mitt pussel.
Så jag hoppas och drömmer och.. Önskar?

Och jag tror jag vill för mycket.
Sen tappar jag fotfästet över dom här små skitsakerna och faller och gör en djupdykning.
Torsdag, my ass
Det kommer aldrig att bli något mer.
Dumt. Det är bara så dumt.

Så. Dags att rensa ut och låsa inne. Och framför allt stänga ute.
Ett nederlag och that's it...

Det blir lättare.
Bättre.
Och framför allt så är det egentlige inte så farligt.

Jag ska bara ha min dag idag. Och kanske i morgon.
Sen får det vara bra.
Punkt.

förvirrad

Oh nej...
Eller.. Oh ja?
Ja, det är frågan och jag som har så dåligt tålamod. Vill ha svar NU. Vill att han skriver NU. Vill.. eh, bekräftelse NU.
Jamen ja.

Rörigt? Det tycker jag med. Men att det handlar om en kille är ju inte så svårt att lista ut.
Var nämligen på min tredje dejt i livet, igår. Och han var jättetrevlig.
Jag kände mig liksom, typ, hemma.
Tror jag.. Eller så är jag totalt desperat och verkligen VILL ha någon NU, så jag tar första bästa.
Jag vet inte!
Men jag vill, verkligen vill att han ska höra av sig.
Och bara därför att jag för en gångs skull verkligen vill träffa mina dejter för en andra dejt. Ja, då kommer lagen om all jävlighet sätta in och så kommer han inte vara intresserad ett filibarr.

Muu..
Eller ska vi säga :ynf

Kakätar-regler

Dagen har innehållit många nya uppelevelser för en liten vilsen ylletott som jag.
Exempelvis har jag varit på ett bröllop, uppe på sätern. Helt Underbart fint! Bruden (som var den jag kände) var så otroligt vacker. Hon strålade och hon förtjänar verkligen att vara lycklig.
Jag tycker det nästan är lite extra fint när lite äldre (typ 50) hittar varandra och blir nykära och fjantar runt. Det är vackert med all sorts kärlek, men den här är lite exra sötsliskig =)

Den andra "stora" grejen som lilla jag testat på idag var att äta kakor enligt instruktioner.
Nej, sorligt nog skämtar jag inte.
Det finns uppenbarligen en speciell sorts kaka i USA som alla amerikaner äter. Orico, eller nått liknande heter det i sverige.
På förpackningen så finns det faktiskt instruktioner, hur man ska äta sin kaka!
Jag, som den vana tv:tittaren jag är, kom underfull med att jag har sett ett helt avsnitt av sjunde himlen, där nästan hela programmet handlar om hur människor äter dessa kakor olika.

Efter mina utförda expriment kan jag säga att jag inte tyckte kakan var godast när man åt den efter instruktionerna. Jag tror också att jag nu är en 1/4 amerikan, eftersom alla amerikaner har det nästan som religion hur de äter de förbaskade kakorna.
Men goda är dom. Godast med ett glas mjölk till ( de slår fortfarande inte mammas nybakade bullar... inte mycket som gör)

Annars har det varit en lugn kväll.
Kommer inte ihåg senast jag bara hade en lugn hemmalördagskväll... Länge sedan.
Efter maten så la jag mig för att läsa (läs:sova) och det kanske verkar vara bortkastat att sova bort en lördagskväll. Men, tro mig, det var det inte. För att vakna upp ibland, höra något ljud och tänka "nu mår jag alldeles underbart" är en ganska härlig känsla =)

küss

No more games

Det har hänt nått.
Jag vet inte när det hände eller hur det gick till. Men helt plöstligt hittade jag en stor bit av mig själv igen. Det är så fascinerande hur man en dag kan vakna upp och inse att "oj... jag är JAG. Inga masker, inga roller..."
För det gjorde jag igår, när jag var på min alldeles egna första riktiga Dejt!
Jajamensan. Nu är det officiellt. Jag har varit på min första dejt någonsin. Och jag var totalt nervrak innan (självklart).
Men det gick bra... Det absolut bästa med hela dejten var att han sa till mig att jag var så naturlig. Att jag inte verkade spela något spel.
Det var då det sa "klick" i hjärnan på mig och en liten polett ramlade ner.
Jag spelade faktiskt ingen rollfigur, eller försökte att vara någonting som skulle vara ett ideal.
För mycket av det jag strävat efter och sett upp hos andra, börjar jag själv ha i min personlighet. Helt naturligt.
Nu lät jag självgod, jag bjuder på det.
Men förstå att när man inser att vissa väldigt viktiga saker som man har sett upp till hos andra, helt plötsligt finns hos mig. Ja, det är helt enkelt en ganska fantastisk insikt.

Sen, nej. Jag är absolut inte fullkomlig. Snarare så långt ifrån det som möjligt.
Men jag är jag!
Bara jag och Det DUGER, det är till och med BRA i min värld.
Det känns helt plötsligt som att jag kan flyga (är det så här man känner sig när man är hög tro?).

Weee..

Bilder från obygden

I bakgrunden syns en av våra lador som finns på sätern.Det är kärlek
Här bor jag, när jag är på sätern
Pomona med lilla Jonatan
Sessan

Säter 1

Åter till verkligheten.
Åter till en värld full med elektricitet, rinnande vatten, ljud överallt, bilar, kyslkåp... med mera och mera. Ja, ni förstår att det är två olika verkligheter.
Jag har försökt kommit underfull med hur jag skulle beskriva min vecka på sätern. Men det är ungefär som att försöka förklara hur turkost luktar eller silver smakar. Det går inte. Jag vet inte vart jag ska börja eller ens om det finns ett slut.

Men tänkt dig Universum.
Vintergatan
Vårt solsystem
Jorden
Världen
Europa
Norden
Sverige
Värmland
Ser du Värmland framför dig?
Dela av det vid sunne ungefär, låt den norra delen vara kvar.
Någonstans där, norr ut om sunne finns Sätern.
Tänk dig att du sätter dig i bilen och åker ungefär 1 timme rätt ut i skogen.
du parkerar, kliver ut och tar din ryggsäck och går de sista 100 meterna.
Där, helt plötsligt öppnar skogen upp sig och visar en stor glänta, badandes i solsken med små gråa hus.
Det ryke ur skorstenen på ett av dem. Du måste gå igenom en hage för att ta dig till det.

När jag är där, när jag tagit mig så långt så är jag hemma.
Det sprider sig en varm känsla i magen och jag andas ut.
Blir jättetrött, avslappnad och fullkomligt lugn.

Här finns det ingen mobiltäckning
Här finns det ingen el
Det är helt enkelt Back to Basic

Sätern, here I come

Nu folket... åker jag till min älskade säter en vecka. Så ni vet varför det är tyst härifrån (i och för sig har det la inte varit så jäkla aktivitet här på senaste tiden i alla fall.. men men)

Hoppas ni får en underbar vecka

kramelikram

Uppdrag klara av att vara social i morgon

I morgon är det midsommar...
Och jag ska på fest, till kil... av alla ställen.
Och jag är lite nervös inför det.
Känner 4 sedan innan,,, av 20.
Ja, jag vet, det är så man får nya vänner. Men ibland så är man mindre socialt begåvad. Nu är en sån period. Vi får la hoppas det går bra.

tur att jag har otta där jag får sova i alla fall

en äkta bonnmoras dagbok

väcktes 06.30 av pappa som ställer den vanliga frågan: "vill du äta med oss" [jag svarar alltid mumlande ja]. Släpar mig upp för trappan efter att dragit på mig en alldeles för stor t-shirt (vem orkar sova i någonting när det är så varmt?)

Äter i ett tillstånd som mer liknar sömn än vakenhet. Mamma säger alltid att jag ser ut som en nyvaken kattunge i ögonen vilket nog också stämmer. Sen kommer det, som typ ingen förutom jag förstår. Jag går och lägger mig igen. Ja, ja vet, kanske låter hur skumt som helst men jag gör det. Och sover i nån timme till.
Idag blev det verkligen någon timme eftersom jag mådde lite illa. Så mina andra vardagsbestyr kom inte igång förän runt tio då det första (som alltid är det första jag gör hemma här) jag gjorde var att koka kaffe. Hällde sen upp det på en termos och läste tidningen.

Sen började dagen på riktigt. Fick för mig idag att jag skulle baka det mest krångliga bröd som jag någonsin knådat ihop. Jag började med degen 11 och det var färdiggräddat 1600. inser ni hur lång tid det är? Enormt lång tid.

Sen var jag tvungen ut och prata lite med kavarna. Skulle se om jag kunde ta av två stycken deras grimmor. Men de var lite misstänksamma mot att bli fasthållna så får se i morgon om det går bättre.

I alla fall så fick jag sen för mig att det var en bra idé att klippa gräset. Jamen javisst. Om inte NÅN (läs: farbror)hade krånglat in gräsklipparen så att det var stört omöjligt att få ut det. Tillslut blev det en principsak, gräsklipparfan skulle ut UTAN någon annans hjälp. Efter lite blod, mycke svett och nersvalda tårar så fick jag faktiskt ut den ur skjulet. Självförtroendet växte med flera cm och ja, jag var helt enkelt allmän stolt.

Efter gräsklippningen + mat var det dags för nästa projekt: Kanelbullar.
Jag och mamma ställde oss vid sju och började baka kanelbullar. Innan hade vi precis hade vi tagit ut en stek ur ungnen som skulle vara mat för nästa dag. Vid nio var bullarna klara och jag vaxade ena benet (vaxstripsen räckte inte till det andra *hipphurra*)

Så här sitter jag nu.
Och känner mig som en äkta bonnamora...
Och det känns bra =)


Och tänkte att jag var tvungen att skriva ner lite så att Flisan kan läsa och förudras över att vi kommer från två olika världar =)

kram

Bilder från lördagen

Denna fina utsikt hade vi när jag åt frukost på systers balkong i lördags.

Och här duschar min syster *ler*

Killar är som toaletter...

Jättearg...
varför är de killar som jag pratar med (i ett annat syfte än bara vänskap) Totala skithögar? Och varför inser jag det inte direkt och besparar mig att börja bry mig.
Jättearg och ledsen. Och besviken...

Och det var inte ens allvarligt.
Jag kommer spendera mitt liv i ensamhet. (Bitter, jag vet)
Och vill skriva ett jätteargt brev där jag talar om för honom vilken komplett okänslig, fegspelande avskrap under skorna han är... Men gör det inte, för någonstans finns det en stor portion stolhet.

I say: Fuck it

trötter

Dagen är slut. I alla fall jobbdagen.
Thank U God

Mitt humör är fortfarande, trots en lång varm dusch och god mat, inte på topp...

Det blåser isbjörnar ute. För en vecka sen var det 20 grader varmare!

20 grader... Förstår ni att det är ganska kallt och skall föreställa sommar?

I morgon åker jag till mitt andra hem igen.

Ska bli ganska gött att se efter lägenheten och så.

Samt träffa kompisarna!

Bara för att jag tycker den här bilden är lite fin

En SÅN dag

Jag brukar inte betvivla mitt val att stiga ur sängen.
Ofast är jag en ganska glad prick.
Men ibland så funderar jag på om det är värt det.
Att verkligen gå upp ur sängen för att jobba.
Idag, blir svaret NEJ.

Det är nämligen en sån dag. En sån där dag då man tappar allting, säger fel saker, ger tillbaka fel växel... osv osv.
Idag är en riktigt tråkig dag. Har testat hur många olika metoder som helst för att bli på bättre humör- sjunga för mig själv, le och världen ska le tillbaka, skoja med folk, hitta på små berättelser i mitt huvud, drömma mig bort till bättre ställen... Men inget fungerar.
Nu ska jag ge mig på chokladmetoden. Haha.

Vilken tur att jag bara jobbar 6 timmar till *wohoo*

jobberijobbera

Det har gått från att vara 30+ till att vara 8 härliga grader varmt.
Positivt eftersom jag sover mycket bättre, men det är faktiskt ganska KALLT helt plöstligt.
Någon annan stans där det är ganska kallt är på mitt jobb i deras frys. Där har jag jobbat idag.
Vanligtvis tycker jag det är ganska skönt att jobba. Jag känner mig bra helt enkelt. Men ibland så är det inte alls lika roligt eller bra....
Ibland får man en (självorsakad) gigantisk leverans med frysvaror och en timme (inte självförvållad) mindre att jobba på. Då är det faktiskt ganska jobbigt och det är framför allt jobbigt att vara sjukt trevlig mot kunder som frågar massa frågor och vill ha hjälp hit och dit.
Men, det gick. Jag klarade det. Min mage fick betala priset genom att magkatarren fick lite glöd.
Det ordnar sig nog.

Nåväl, i morgon är en annan dag. I morgon börjar jag 07.30 och jobbar till 19.20- MYS

Kramelikram och hoppas allt är bra

jag vet att jag sa...

Jag vet att jag hade bestämt mig för att vara ledig HELA juni... Inte jobba en endaste gång.
Men, tillslut kryper det i kroppen på mig och jag ger mig på sånna smarta saker som en igenvuxen rabatt.
Därför kanske det inte är så konstigt att jag nu faktiskt har jobbat två dagar, skall jobba två till den här veckan.

Är därför lite trött.
Är därför i lite behov av tystnad och lugn.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer.
Sommarlov, sommarlov, sommarlov.

Snart midsommar.

Kosafari: Sista delen

Det är ju så inne med trilogier nu för tiden (se bara på sagan om ringen, pirates, speed.. osv osv.) Så jag kan inte vara sämre jag. Här kommer alltså sista delen av våran kalvsläppning. Märk på första kortet att det finns en talgoxe mitt i flykten (uppe i vänstra hörnet). Denna talgoxe går under namnet MTGT (mammas tama galna talgoxe) och försöker med denna uppvsining att tigga ost.

I bakgrunden syns ladygården där kossorna (de stora) bor + till vänster vårat utedass

Utsikten från vår nedre dörr

I bakgrunden: Vårt hus

Vår andra ladugård, där de lite mindre bor. Till vänster (utanför bilden alltså) ligger vårat hus

Hela kalvhögen

Kosafari del II

Här kommer del två i kosafarins underbara värld. I morgon skall vi släppa ut de sista fyra kalvarna som ska ut på grönbete. Det ska nog bli kul.

Mindre roligt idag har varit att vår granne har spridit flytgödsel. Det luktar inte nybakta kanelbullar om vi säger så.

Kalvsafari

Här kommer lite kort från det att jag och pappa började ta ut våra kalvar för grönbetet

Sommar, sommar, sommar

Det är varmt ute. Sommar på riktigt med sol, kossor i hagen och en JÄTTETRÖTT jag.
Jag har fullkomligt släppt allting tror jag och blivit en géleklump. Alla spänningar sen skolar släpper och problemet med herr D håller på att lösa sig tror jag.
Så nu, nu består dagarna av att orka ta sig upp på morgon, hjälpa pappa och sova. Jag låter faktiskt mig själv sova en hel del nu. I think I need it.

Bättre

Sommar, sol, HEMMA, kossor, värme, mat, jordgubbar och kaprifolen som blommar.
Ja, livet är avsevärt mycket bättre just nu.
Möjligen (kanske och eventuellt) ransäterstämma till helgen *hoppas*
I morgon: Jack Sparrow!! My oh my vilken man.

Men visst finns det några nackdelar med att bo på landet.
en skrikande räv utanför fönstret klockan två på natten, är en av dem. (fast det är klart, i staden är den någon idiot som slänger flaskor klockan 0400 i stället så..), en annan kan vara att det inte bara är att dra iväg till kompisar. Och ja, vilka kompisar är kvar här för den delen?



Hmm... Jag tror jag kanske... men bara kanske är redo för ett nytt förhållande nu. Scary!

Här kommer lite kort från La Farm. Eftersom jag är fototokig med min nya digitalkamera =)

Min lilla Snöloppa: Alias Mammas Tant!

Girre!

Vår kaprifol blommar

Bitter för hundrafemtielfte gången

Jag vet inte ens vad jag ska skriva.

Har ni någon gång känt som att ni verkligen VERKLIGEN vill gå i dvala tills alla problem bara har löst sig av sig själva? Hello, welcome to my life.
Just nu, JUST NU är livet långt från tillfreställande.

Vänner som sviker
Tentor som ska in
B uppsatser som bekräftar misstanken om att jag är dum i huvudet. Att jag är så totalt kortkad att jag inte fattar någonting. Som bekräftar att jag är en DÅLIG människa. Att jag alltid kommer att vara tvåa (eller sist) aldrig först, aldrig nr 1, dom (som i min meningen... men jag har uppenbarligen FEEEL) inte beter sig speciellt bra eller så... kommer alltid ALLTID att ha det bättre.
Jag är så jävla bitter, arg, besviken och trött.

Jag vill inte vara ensam.
Funderar på att bli gravid... men jag skulle antagligen bli världens sämsta mamma också.
Jag vet en som antaligen skulle få pris för världens bästa pappa (han är ju uppenbarligen en helt fantastisk person. Jag har bara inte förstått det än)

Och jag vet... I know att jag är Brudig och jävligt löjlig nu.
Vet du? Jag BRYR MIG INTE.





Just nu mår jag skit!
Just nu önskar jag att jag vore någonting som sov 23 timmar om dygnet.
Just nu är det INTE BRA.
Nästan ingenting.

Tro, jag vill känna tro

Jag är trött.
Trött på massa saker och känner mig allmänt otacksam.
Vissa saker kanske man inte heller bör vara tacksam över.

Som att mista en av sina bästa vänner.
Som att betvivla sin egen intelligens.
Som att inte orka sova
Som att vara ensam
Som att försöka supa sig full, i sin ensam, på en tisdag och inte lyckas. (ibland fastnar alkholen i halsen och vägrar att bara lätt rinna ner)

Jag hoppas Marica kommer vara online ikväll. Det var länge sen jag pratade med henne och om det är NÅN som förstår hur det är att mista/bråka/tröttna på en viss människa så är det hon.

Framför allt vill jag bara känna mig stark igen. Eller nej, fel. För stark känner jag mig. Jag vill känna mig hoppfull...

Och jag sitter och fifflar med mitt pentagram.
Jag vet nog inte riktigt vad jag gör om jag tappar det.

Gnällkärring

För dom som känner mig, så vet ni att jag har lite svårt att jobba (skriva typ hemtenta och B-uppsats) när det är för mycket prat omkring mig. Det är därför jag spenderar all min skrivtid längs ner i bibioteket där det skall vara "Tyst plan". Där får man inte ha på sin mobil eller ha grupparbeten.
Det konstiga är att människor som faktiskt går ner till det tysta planet inte riktigt verkar ha förstått innebörden av TYST.
Jag klagar inte om de svara i telefonen (så länge den är på ljudlöst) om de faktiskt bara svarar för att gå upp och prata där man får. Jag klagar inte heller om någon frågar sin kompis om råd eller fika ibland, så länge det handlar om några få gånger och korta samtal.

Jag KLAGAR däremot när folk sitter och diskuterar hästar, problem, dumma kompisar, helgen, festerna eller något helt annat. Då klagar jag, när de pratar och pratar och pratar (och nej, det handlar inte om 2-5 minuter. Det handlar om 10-15 eller tills man säger till)

Och NU klagar jag. Nu är jag sjukt trött på alla som inte förstår att det finns folk som jag, som faktiskt VILL jobba med skolarbete i lugn och ro.
Jag sa till två killar förut och det är skönt när de ber om ursäkt och förstår att de kanske pratat för mycket för högt. Jag funderar allvarligt på att säga till två killar igen (inte samma).... Men det kunde ju vara trevligt om någon annan än jag kunde agera istället för att slänga onda blickar (som jag gör) på pratkvarnarna.

Kanske är jag gnällig eller petig.
Och det är heeelt okej om folk tycker jag är en riktigt gnällkärring... Men jag vill göra min förbannade hemtenta. I tystnad!
Om jag ville höra massa prat skulle jag gå upp två våningar. Så det så!

Annars kan jag säga att det var fest i helgen. Mycket mycket roligt! Vilka helt underbara människor jag känner. *wee*

strejk

Oponeringen är klar.

Kanske var jag hård, kanske var det de andra som var för slappa?? I don't know. Det är ju bara så, när jag gör nått gör jag det ordentligt. Oberoende av vem det är jag skall oponera på.
I alla fall så är det klart, det är färdigt och nu är det bara en Hemtenta ivägen för mitt sommarlov.
Åh detta sommarlov som jag verkligen LÄNGTAR till.
Min huvudvärk börjar släppa.
Och tröttheten smyger sig på.
Det är som ett maratonlopp, nu är det bara upploppet kvar innan friheten.
Mjölksyra, en ständig fråga varför man tvingar sig att fortsätta när det faktiskt är så enkelt att ge upp.
Det kanske låter dramatiskt men jag är så TRÖTT på allt vad skola heter, på allt vad föreläsningar, diskussioner, analys, koppla samman och dra ifrån. Allt som betyder att jag måste anstränga de stackars grå är inte av intresse nu.

Jag vill sjunga, måla, komponera ihop kläder och framför allt vill jag bara vara.
Att stå i kohagen och låta tankarna få vandra fritt och fundera över viktiga saker som varför det heter "att Blogga" eller om snöskatorna verkligen är arga eller om de bara ser ut så.
Att det viktigaste med dagen är att man får mat och dryck, samt kanske att man rycker upp en maskros. Ja, sommaren, ledigheten och latheten är så efterlängtad.

Tack gode gud att jag ska dricka vin/öl sen och låta hjärnan få ledigt för ikväll.
Men först ska jag skriva om statens roll i utvecklingen hos Eng, Frankrike och Ty.
Huvudvärken kommer tillbaka och hela min kropp strejkar.

lördag hemma

I morgon är det söndag.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om söndagar... det är skönt idag att jag vet om att morgondagen fortfarande innebär ledighet. Samtidigt så... nja...

Idag har det i alla fall varit stora pysslardagen. Jag och pappa har gjort fågelholkar (läs: pappa... jag tittade bara på och kom med glada tillrop), sen har jag försökt att skriva lite på opponeringen vilket inte alls har gått bra.´Klippt gräsmattan har jag hunnit med samt hälsa på kavlarna.
Ja, en bra dag med andra ord.

Hade inte tänkt å åka hem nästa helg på min födelsedag... Men nu måste jag hem och hjälta till att släppa ut de små kossorna. Men... detta hindrar inte att det blir fest på lördag! (inte hos kossorna, kommer tillbaks på kvällen) Så folket, ni som kan =) Det är bara å komma

hemma

Ibland undrar människor hur jag kan tänkta mig att flytta tillbaka till den gård där jag växt upp.
Ibland undrar jag också... Men så kommer jag hit och ja. Det finns bara ett ställe där jag nån gång kommer att känna mig så hemma. Det handlar inte om trygghet, det handlar inte om att jag inte vågar ut. Det handlar om att när jag går här, på denna gård, när jag andas luften, när jag hör fåglarna och bäcken och när jag ser ut över bygden ja, då vet jag att jag är hemma.

Med huset, med kossorna, med byggnaderna, med möjligheterna.

Men det är inte idag.
Inte i morgon.

Här kan jag sova... Och bara det är värdefullt.

Blås

Och det blåser
Jag vädrar ur min själ, gamla skelett rensas ut och det börjar lukta sommar.
Jag börjar få energi, bara av att låta vinden blåsa igenom mig.
Det rasslar i löven, gatljusen lyser upp träden underifrån...


Och jag är så lycklig.
Jag är så tillfredställd med mitt liv.
Saker och ting börjar ordna upp sig, dom måste helt enkelt. Nu finns inget val längre.
Sommaren står för dörren och jag nynnar på Idas Sommarvisa.
I lägenheten luktar det nybakade kakor och ute luktar det vår.

Och jag är så lycklig.
Kanske låter det konstigt, kanske är det konstigt. Det får vara vad det vill.
Snart är det ransäterstämma, snart är det sommar, snart är det säter.
Allt det är underbart men jag är glad över att jag just nu orkar att leva, att jag just nu tycker om mitt liv och njuter av det.

Så blås. Fortsätt att blåsa, rena min själ, rena min kropp.
Låt allt det gamla och tunga blåsa bort och låt mig andas igen.



Låt mig åter uppleva hur det känns att vara hel.

helgrapport

Nu är helgen över (japps, det är sant) och det har verkligen varit en jättekul helg. Den gick enormt fort och innehöll sånna saker Barbadampis, Barbafjan, Barbatönt och En gigantisk tv.

Med andra ord var det (som det varit för resten av befolkningen) schlagerhelg! The Ark fick självfallet massa aplåder och glada tillrop från soffan och en Barbadampis som trummade så stackars Barbatönt hoppade i soffan.
Det värsta var att heelt fel låt vann. Jag kan inte ens, om jag riktigt riktigt anstränger mig komma ihåg hur den går. Är inte det lite meningen med schlager? Att den ska fastna på hjärnan och aldrig släppa?

Näe, tacka vet jag Ukraina eller rosa Frankrike! Eller.. Tja, nästan vad som helst förutom just den låten som vann. (till och med Irland var nästan bättre och för er som såg festivalen VET ni vad det innebär)

Så nu när klockan närmar sig normal Barbasohl tid att gå och lägga sig, är jag JÄTTEPIGG... Jag har en stark aning om att Barbadamp har smittat mig med sina skumma dyngstider. Jag kommer nog mer eller mindre få tvinga mig att sova snart.
I morgon är det träning, fika med barbaskön och.. tja... Inte så mycket mer tror jag.
Jo, ska skriva ut Herr O:s uppsats som jag ska opponera på (Gud.. varför hatar du mig?)


Byebye

God Morgon!

Det känns som att vakna tidigt en vacker sommarmorgon och gå ut för att låta daggen blöta ens fötter.
Som om man börjar minnas att det finns ett liv...
Fantastiskt

B uppsatsen är inlämnad, kursen Ekonomisk Historia är igång (vilket bör då vara frågelskiten som man också trampar i när man strövar ute i det daggvåta gräset), jag har träffat alla människor igen.
Jag är nog en ganska social människa för så fort jag får träffa och umgås så mår jag så mycket bättre.

Nästa kurs examineras genom en hemtenta... Hmm, som ska vara inlämnad den 1 juni, sen har vi inget mer arbete schemalagt vilket innebär att jag kan vara hemma och hjälpa till med kalvarna vilket är jätteskönt!


I morgon skall jag städa.
Det är så skönt att få vakna av sig själv

Nu sitter jag här igen. Längst nere i biblioteket med Mp3- hörlurarna i öronen.
Förhoppningsvis för sista gången på, tja.. nån vecka i alla fall.


Hur kan det kännas bitterljuvt? Hur kan jag inte bara känna total frihet och glädje?
Beror det på att det faktiskt varit ganska skönt att vara student på heltid?


Eller beror det på att ämnet varit intressant (jag kan nog nästan allt om Hormoslyr nu)
Eller beror det på att när man sitter och tragglar, dag ut och dag in, med samma människor omkring en så blir det faktiskt som en gemeskap.
Att jag vet om att från idag, så kommer jag inte att se H varje dag. Bara när vi har föreläsning och kanske någon gång ute?

För idag, idag gick Hissen lite fortfare. (i magen) när han kom fram och pratade med mig.
Guud, så FÅNIGT...
Men samtidigt ganska skönt.


Jag kommer faktiskt att sakna dom allihop. Även Gaykompisen.
Han och jag har suttit här var enda dag!
Så det kanske är därför jag sitter här och försöker dra ut på det.
Kanske är det för att jag vet att dom sitter på sina vanliga plaster längst in och jag sitter nästan längst ut.

För att det inte kommer vara så sen.
Missförstå mig rätt. det ska bli så SKÖNT att få lämna i uppsatsen.

men...

Det innebär också något annat...


FIKA! La barbisar,,, fika??
Snart kommer barbadamp "hem" och hälsar på!! =)

underbara vår... eller?

Alla som känner mig något sådär vet om att jag blir som en kåt kanin på våren. Ja, det är ju sant! Hormonerna åker berg- och dalbanan mest hela tiden och allt som går på två ben och inte har bröst som är till för att producera mjölk (jo... det FINNS undantag, men han har bara Bkupa och hans mjölk ska inget spädbarb dricka) ligger oftast ganska risigt till.

Men den här våren har inte varit dom andra lik, jag har faktiskt inte varit speciellt intresserad av nån överhuvudtaget. Inget pirr i magen, inga förbannelser över att man är för feg eller nått sånt. Jag saknar det faktiskt lite, inte mycket men lite.
Det var kul att ha en bra orsak att gå till skolan. (läs kravla sig upp på morgonen)
Ja, i alla fall så är det.

Det finns kanske,, KANSKE eventuellt en endast som får min mage att åka hiss (en jävligt seg hiss, men en hiss lik förbannat). Han var här idag, det pirrar inte speciellt mycket däremot blir jag besviken om han inte är här och saknar honom som nu när han har gått. Vilken tur att jag kände mig fin idag =)

Upploppet

Upploppet.
Det är nog vad det här kallas...
När hjärnan strejkar och kroppen bestämmer sig för att den inte har lust att gå upp sängen.
Upploppet, när mållinjen är så nära och ändå så långt bort.

Ja, det är nog det här som är upploppet.
Nu är det muskelvärk, mjölksyra, hjärnkoma och en stark vilja att ge upp.
Så in i helvette heller. Jag har INTE suttit nere i ett mörkt och tråkigt bibiotek flera underbart soliga dagar för att ge upp nu. Jag har inte försakat vänner och familj för att se B-uppsatsmonstret vinna över mig 4 dagar innan det ska vara inlämnat.
Det är snart måndag.
Det är snart slut.

5 veckor bara *poff*
what the hell.. Vart tog dom vägen?
Men, som sagt.

Snart kan jag trycka på "play" igen till mitt liv.



*freeedoooom*

It's gonna be a bright sunshiny day

Det är inte solsken jämnt.
Men alla moln är inte heller gråa.


sakta börjar livskraften strömma åter in i mina ådror. Snart, snart är mitt liv tillbaka. Inte än, inte nu. Men snart....

B-uppsats-mostret

Fredag
Kvart över elva, fast på förmiddagen.
Och nu skriver jag B-uppsats igen, varesig inspirationen innfinner sig eller inte.
jag måste.

Framför mig sitter 2 gossar som också skriver B-uppsats.
en av dem gör mig glad, på heelt fel sätt.

Note to mee 2)
drick inte alkohol i närheten av Herr H


-----

Jag återkommer med uppdateringar om mitt liv sen

küss

paniken, snart kommer den.

När klockan är kvart över elva på kvällen sitter jag och försöker att skriva B-uppsats.

VILKET JÄVLA SKÄMT

Energi och framför allt Inspirationen. Hallå?!

11½ år igen

När jag var liten hade jag aldrig någon sån här "Krush" i något pojkband.

Inte trodde jag väl att det var som när folk inte leker av sig i sin ungdom, att det kommer senare i livet.
För ehh, hur kul är det bli totalförälskad i ja, kanske något av det ulitmata pojk/mans (?) bandet Take that.
Men så är det.

Jag har en stark aning om att det kommer att gå över snart.
Men just nu är jag totalt insnöad på dom.
Och dom gör ju inte ont att titta på heller *suck*

Projekt klart hösten 07

1) Sprutat eld
2) lära mig göra volter
3) Bugga
4) Gå på 1 Dejt... en riktigt dejt. (oh my, hur ska DET gå?)

Oh yeah

Shine

You, you're such a big star to me
You're everything I wanna be
But you're stuck in a hole and
I want you to get out

I don't know what there is to see
But I know it's time for you to leave
We're all just pushing along
Trying to figure it out, out, out.
All your anticipation pulls you down
When you can have it all, you can have it all

So come on, come on, get it on
Don't know what you're waiting for
Your time is coming don't be late, hey hey

So come on
See the light on your face
Let it shine
Just let it shine
Let it shine.

Stop being so hard on yourself
It's not good for your health
I know that you can change
So clear your head and come round

You only have to open your eyes
You might just get a big surprise
And it may feel good and you might want to smile, smile, smile.
Don't you let your demons pull you down
Cause you can have it all, you can have it all.

Hey let me know you
You're all that matters to me
Hey let me show you
You're all that matters to me.
Hey let me love you
You're all that matters to me
Hey so come on yeahShine all your light over me.

// Take That


En låt för oss glada jävlar... Samt för alla andra, en spark i arslet.

har du inte hör den? Leta upp den!



Livet är för kort för att må dåligt, så gå med i min nystartade klubb "Rätten att må bra" =)
Vi är hela en medlem än så länge, jag är mycket stolt! ;)




Punkt

SE MIG ;)

Okej...
Det är vääldigt dumt att träna samma dag som man ska dansa.
Det är faktiskt som att be om riktigt härlig träningsvärk.

Nåväl.

Vet ni? Jag kanske ska dansa afrikanskt på torget den 1 maj...
*wee* Det är nått fel på mig för jag tycker det skulle vara JÄTTEROLIGT..
Så om det blir så är det bara å komma å avnjuta =)
(eller genomlida terron)

Trött

Jag är så trött.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, stress antar jag.
Ja... jag vet, jag har bara mig själv att skylla. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.
Skolan tar mycket tid, jag är konstant stressad över den här förbannde B uppsatsen.
Sen tar det enegeri med extrajobben också, hur knas det än låter.
Massagen tar eftersom man ger så mycket av sig själv.
Ledsagare tar eftersom du hela tiden måste vara på topp, du spelar så stor roll.
Att gömma sig under täcket för att sova tills sommarlovet är liksom inte ett alternativ.

Jag tror att det värsta är, att jag hela tiden vet om att jag har saker att göra.
Jag då? När tar jag hand om mig själv?

Hmm.. I morgon ska jag faktiskt ta hand om mig själv, jag ska unna mig en halvkroppsmassage. Det ska bli vääldigt skönt (hoppas jag)
Efter nästa vecka så får jag nog börja att säga nej.
Nej till lite jobb och kanske ja till lite fester, umgänge med folk utan att behöva springa därifrån pga dumma saker man måste göra.

Inatt vaknade jag med DEN magonten. Jag vet vad det är, efter en längre tids studier har jag nämligen självdiagnosiserat det till magkatarr. Jag fick gå upp och ta medecin, jag kunde inte gå upprätt...
Det var nog då jag insåg att DET HÄR FUNKAR INTE.

Så nu ska jag upp till skolsköterskan för att höra om jag kan ta sprutor mot Hepatit A och B där eller om jag måste till någon tråkig vårdmotagning. Samt att jag förhoppningsvis ska få prata med någon om stressantering.

Ja
Vad händer annars?
Just i dag som sagt: TRÖTT
Började träna igår så har härligt träningsverk i dag.
Sugen på att färgar underhåret jättelila och bleka överhåret igen =)

Hahaha...
Och my beloved H är här i biblioteket. Det var länge sen.
Och gaykompisen.

Va konstigt. Nu fick jag ju energi.

min parasit

Jag börjar förstå..

Det är som ett sår som måste läka, ett sår som man är så van att ha att man glömt bort hur det är att inte ha det.

Finns det något mer jobbigt än att säga hej då?
Finns det jobbigare än att säga Nej? Till någon som är en del av en men som man inser att är en,,, en... parasit som bara suger kraft ur en?

Men om jag inte kommer i första hand, eller andra, tredje, fjärde eller ens femte... Så, vart kommer jag då? Om han säger att jag är så jävla viktigt som vän varför känner jag mig så utbytbar?

ide

tänk om man fick gå i ide...
Sova tills man vaknar och allting har ordnat sig.

Jag tror inte det är ett positivt tecken om jag redan nu har ont i magen för denna B- uppsats som ska hålla på i fyra veckor till.

det är inte lika farligt som det låter

Hormoner...
Jag har en djup och väldig grundlig misstänksamhet mot hormoner.
Speciellt eftersom dom tenderar att göra så jag får massa känslor som jag vanligtvis inte behöver att konfrontera.
Att pendla mellan att sitta och gråta under täcket till att vilja gå ut och klå upp någon till att vara överlycklig över en sten är faktiskt väldigt väldigt jobbigt.
Inte för att jag skulle vilja ha ett grått apatiskt liv. Men denna ilska som bara väller upp och som man måste kontrollera är uttröttande.

Just nu skulle jag bara vilja fly.
Bort från.. allt, typ.
Jag har det inte dåligt, U don't need to remind me. Jag har det oförskämt bra, ändå så.. Ändå så känns det som om... ändå vill jag bara bort.
Ändå vill jag glömma vem jag är och allt vad det innebär.
Semester från verkligheten.
Åka lång bort där ingen känner mig. Bara fly, fly från alla problem som finns här.
Jag är uppfostrad att inte fly.
Jag är uppfostrad att man stannar och man kämpar för det som är rätt. Man flyr aldrig.

Är det därför jag stannar nu?
Eller är det för att jag vet att det inte blir bättre?
Eller är det för att det finns vissa som är värd att stanna kvar för?

Jag vill bara... Jag vill bara ha nån att stanna för.
Förstår ni?
Vänner är fantastiskt, missförstå mig inte.

Men jag bara.
...
jag bara...
äh
who am I kidding?

När man inte tror att man förjänar,,,
När man, när man... När man inte tror man förtjänar det bästa. När man tror att träning ska ge en bättre självförtroende, när man tror man måste ha en bra kropp för att duga, när man tror att det är okej för andra att trampa på en. när man alltid tänker "he's way out of my leauge"...
När man är säker på att man aldrig kommer att bli nöjd, när man tror att alla andra har rätt och en själv fel. När man inte tror på sig själv.

Hur tar man sig upp igen?
Hur har man ett bra självförtroende?

Och varför måste alltid jag vara tankeläsare och aldrig någon annan? Hu? Kan ni förklara det för mig. När jag alltid måste gräva och ställa rätt jävla frågor och få honom eller henne eller den eller det att berätta saker för mig som jag vet och som han erkänner att han vill berätta.. Men han aldrig behöver det för mig

Jag är SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT ALLID VARA STARK...


I Quit!


Jag undrar om det går något tåg till... Vart som helst..


Bli inte rädd, bli arg


[näe.. jag tror inte att detta vänder sig till nån som läser det..]