jag- läraren =)

En smått chockad och lättat jag är det som sitter här.
För jag har insett något
Och en sten bara föll från hjärtat, all denna oro som det ändå varit under två års tid är borta.

Jag ska bli lärare
Jag tycker faktiskt att det ska bli kul att bli lärare
Jag är inte missnöjd med mitt val utan snarare barnsligt nöjd.

Jag tror ändå att läraryrket är något som man bör känna ett kall till.
Detta kall har jag inte varit säker på om det berörde mig.
Men efter denna början på vfu:n (verksamhetsförlagda studier = praktik)
(jag som förr hatat vfu:n) så föll några mycket viktiga pusselbitar på plats.
Och jag förstår att jag ska bli lärare
Jag förstår att detta faktiskt kan vara mitt kall...

Jag känner mig lättat och otroligt glad.
Jag tror jag har hittat rätt.


Vad annars?

Mobilen och därav min förmåga att hålla social kontakt med mina medmänniskor, är fortfarande borta. Självaste mobilen får jag nog aldrig igen.

Tänkte börja i kyrkokör idag. Det gick nästan bra, förutom att dom har bytt övningsdag till torsdag och det funkar inte alls för mig, för då dansar jag afrikanskt.

Samt att gräddost är gott.

fuck it

Många bra saker och en JÄTTEDÅLIG

Igår hade jag fest
Och det vart jättelyckat.
Roligt och mycke folk...

Mindre Roligt vart det när vi kom ut.
För där blev min mobil stulen.
Så om ni inte får svar (har ordnat så att mitt nummer fortfarande går till mig) så beror det på att jag kan bara svara när folk ringer, ingenting annat.

Tröttast

Irriterad

Och lite ledsen.

Det går inte riktigt min väg just nu.

upp

Jag trodde, i min verklighet att jag skulle ta mig upp klockan halv sju idag. För att tvätta.
Oj vad jag trodde fel.

Däremot är jag glad igen.
Ska ha fest i kväll och ska snart i väg och shoppa och köpa lite sprit.
Samt, att jag ska få en massage!

Snart åker jag hem.
Till Hemhem.

Det är bra

låt mig bara sova och drömma...

Det var vinter, för det var snö ute.
Och huset jag bodde i var min farmors, dock var köket det som är i min lägenhet.
Vi var massa folk som bodde där, fast huset var mitt och ja, det var la jag som bestämde.

Det bodde en kille där.
Han är lång, blåa ögon (tror jag) och mörkt rufsigt hår.
Han går på universitet och jag tror han har jobbat på securitas.
Han är ganska vältränad och med tanke på att jag var (är?) störtkär i honom så är det ganska konstigt. Inte brukar la vältränade killar vara nått för mig? Eller.
I alla fall så bodde han där.
Och vi var inte vänner, eller... vi var ingenting.
Han var min hyresgäst och thats it.

Men så skulle han laga mat.
Och det skulle visst jag också.
Och köket var väldigt litet.
Så jag tog uppenbarligen upp den enda arbetsbänksplatsen vi hade.
då ställda han sig bakom mig och la sina starka armar omkring mig och hjälpte mig med vad än det var jag gjorde.
Och jag kände vämer från hans kropp.
Dom starka armarna omkring mig.
Och jag var hemma.
Trygg.
Och föll som en fura.

Vi pussades (inge slafshångel)
Och det var lite så där pinsamt som det kan bli när två människor inser att dom tycker om varandra.


... Sen vaknade jag.
Och svor förbannelser över det faktum att jag just vaknade...

Och önskade att om den drömmen fick fortsätta som den var precis då, att jag aldrig mer skulle vakna.
För drömmen är så mycket bättre än verkligheten just nu.





Min verklighet suger.

Och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja dra i för att ändra att min verklighet suger.
Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag vet inte ens om jag har någon början eller om allting bara är ihopknöcklat.

Det suger att jag inte tror på kärkel för mig längre.
Och det gör ONT att då drömma om det och känna hur underbart det skulle vara.

Och jag önskar att jag inte behövde att säga åt mig själv att jag ska skärpa mig.
...
att det inte kommer någon stark norrländs skogshuggare och räddar mig...


Jag är 22 år...

är det inte lite tidigt att ge upp?

...
Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det.

the worst day of the year

Det finns dagar...
Sen finns det dagar.
Ni vet, sånna dagar där det inte ser ut att finnas ett uns av bra saker i ens liv.
Sen finns det dagar.... skitdagar på RIKTIGT

Idag var en sån dag...
En sån dag där man funderar över varför Gud hatar en.

Men sen kommer man att tänka på alla roliga saker.
Så som croisanter (jag vet att jag inte stavade det rätt) på burk (oerhört fascinerande, speciellt hur degen ploppade ut när man på ett mycket lustigt sätt fick upp den cylinerliknande burken genom att vrida isär den)
Eller en endaste bra låt på radion.
Eller så kan det vara det faktum att nästan alla kläder luktar rent.
Eller.. Eller.. ehm, svindyr hudcreme mot blemmor, men som ser ut att orsaka dom i stället. (ehö, nej vänta här. det är ju faktiskt inte roligt)

Ja, det finns mycket att glädjas åt egentligen.
Men dom sa faktiskt på radion att idag var den värsta dagen på hela året, låt oss bedja för att dom har rätt.

...

jag hade en dröm i natt...
Den kändes så verklig
Och jag känner mig lite olustig nu efteråt.

Så därför tänker jag bara skriva detta, som är så självklart men inte kan sägas för många gånger:

Min älskade underbara familj, Jag älskar er över allt annat. Jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan er.
Mina älskade vänner, Jag älskar er så mycket. Ni kommer aldrig förstå hur viktiga ni är.



Kram, Kärlek och Respekt // K

omvärdering

Jag diskade här om dagen... Kanske inte så förvånande att även jag måste göra det någon gång. Men det var kanske inte självaste diskandet som var viktigt, utan vad jag kom på där jag stod och funderade på hur länge skålen med intorkad filmjölk stått och gottat till sig.
Jag kom på, en helt fantastiskt sak.
Det är ingen nyhet.
Många vet redan om det.
Och jag har ju själv så många gånger predikat om just detta för mina nära och kära, men att verkligen inse det själv... är en helt annan sak.

så, vad var detta fantastiskt jag kom på?

Jo, förr har jag alltid tänk så här "hmm, undrar om jag verkligen hittar en karl som står ut med mig."
När jag stod och diskade så bara tänkte jag "what the... vad håller jag på med? Ja, självklart måste han stå ut med mig. Men måste inte jag stå ut med honom också?"
Det låter så självklart, men i min värld har det inte varit det.
Det är lite tragiskt och deprimerande att inse det.

Men tro nu inte att jag försöker göra mig till martyr här, för det handlar inte om det.
Det är helt enkelt så det har varit. Vi lägger ingen värdering i det, tack. Det viktiga är, att det inte längre är så!

Och det handlar inte om dålig barndom (för min barndom har varit allt annat än dålig, jag är nog en av dom som verkligen har haft en BRA barndom, på riktigt!) och det handlar inte om dåliga erfarenheter i tidigare förhållanden.
Det handlar om mitt alldeles egna sätt att se på saken.

Men, som jag nu förtäljt.
Mitt synsätt har förändrats och jag tror att det kan vara bra fortsättning på ett bra liv.

Jag är nöjd med att vara mig.
Jag skulle aldrig passa att vara någon annan...

Det handlar om att vara kär i livet och just nu är jag det.





Ps.. Mitt liv i celibat gäller fortfarande! så det så!. Ds

awoiiii

jag måste sända ut en helvettes massa signaler...


Nya hemligheter,
gamla som man kommer ihåg.
Jag har festat efter tentan
Och jag älskar vissa i min studiegrupp, vissa mer än andra.

Och jag tror, att jag idag, fått en ny vän.

piss och pest och senapsgas

För alla er som känner mig väl, eller ens bara en gnutta, så vet ni att jag faller för karlar titt och tätt.
Men som ni också vet, har det aldrig varit allvarligt.
Kanske han BB Peter, men det räknas inte. Nej *suck* Det räknas inte...
Och folk frågar mig hur jag kan falla så lätt, hur jag kan bara kasta mig in en förälskelse.
Det är inte svårt.
Trodde jag.
Det var inte svårt i alla fall...
Nu vet jag inge längre.

Jag vill så gärna hitta The Love of my life.
Men...
Idag, eller nu, eller runtomkring nu, så börjar förstålsen verkligen tränga sig in i min lilla värld. Det enkla konstaterandet att jag verkligen, överhuvudtaget inte alls är redo för något förhållanden.
Och det gör ont.
Det gör ont att veta att man ska vara ensam ett tag till.
Jag älskar det lika mycket som jag hatar det.
Jag umgås nästan bara med folk som har någon.
Jag vill också.

Men

Jag vet att min tid är inte nu, inte när det gäller sånt.
Och jag hatar det... Jag VILL att min tid ska vara nu, eller näe.. Jo.
Åh!
Skit

Så, detta, tenta och en "stinagåiniväggendag" är det som uppfyller mitt liv just nu.
Jag har ingen tid eller ens ork att vara social, jag har inga pengar så jag kan köpa strö till mina hamstrar, jag städar och städar och städar och det blir lik förbannat aldrig någonsin rent...
som ni förstår så är mitt liv ganska otillfredställande just nu.


... Jag tror jag ska ta och leva i celibat ett tag...

gnäll

Jag har fått viss kritik på grund av ett visst avbrott i mitt skrivande. Vi nämner inga namn *hostho-barbadamp-st* =) som vill ha reda på vad som händer i mitt liv.
Ja herre gud. Vad händer inte?
Detta händer inte:
Mannen i mitt liv har äntligen hittat mig och friat
Jag har vunnit på lotto
Jag har en perfekt tiptop lägenhet

And so on...
Men vad som däremot händer i kväll är en nalkande spelkväll med "nya" skrämmande människor.
Eller njej, inte skrämmande, men när man känner 1 av flera massor, så blir man lite *ynk*
Sen har jag köpt världens urgulligaste lilla trollälva som det snart kommer kort på.

Jag vet inte riktigt.
Just nu finns det bara en sak.... TENTA
*Gnäll*

att ha lov, eller inte lov...

Här sitter jag i min röda New Age klänning, alternativt mammaklänningen som jag så gärna vill kalla den, och funderar över hur det skall gå med min snara framtide- det vill säga den stundande tentan.
Allt pluggande står mig upp i halsen och jag vill faktiskt bara ha sommarlov nu
Men, säger folk, vi har ju precis haft jullov.
Vaddå jullov?
Vaddå LOV?
Jag vet inte om folk (till och med universitetsstudenter) vet vad det innebär att gå på universitetet, men det kan jag tala om.
Det innebär en konstant plågad medvetenhet om att man aldrig någonsin EGENTLIGEN är ledig.
Så det så!

"BORDE" hänger över mitt huvud.
Piss och pest och senapsgas!

Samtidigt är jag glad.
Glad över livet och dess små egenheter.

Och jag har kommit på att jag kan vara den ultimata ungkarlen i kvinnlig form:
Dricker för mycket, svär och rapar, städar aldrig och diskar i akutfall, strular runt och vill vara denna "fria fågel". Något annat kriterie som måste fyllas upp?

Nej. Nu tar ångesten över och jag citerar Robert Gustavsson "fy fan va jag mår dåligt"
Jag får nog plugga lite ändå

Beware of the hottentotten

marx

Nu har jag precis läst klart biografin om Karl Marx. Jag trodde delvis att det kanske skulle bli jobbigt, men det var det inte. Inte dom sista 300 sidorna i alla fall.
Och nu, nu känns det jättetomt.
På något sätt kom jag att tycka om denna skäggiga och allmänt, ja otrevlige Marx.
Speciellt mot slutet.
Han var en stor tänkare, men en större människa.
Ojojoj. Nu låter det som om jag är kommunist och det spelar ingen roll.
Har många goda vänner som kommunister.
Men jag tror inte jag är det (det vet man liksom aldrig förän man verkligen satt sig in i det)
Men jag tyckte om Marx.
Författaren var duktig...

I dag har jag för den delen varit ute och gått en riktig bautapromenad, 2 timmar, tillsammans med Barbatönt& barbafjant
Och igår spelade jag TP och ett piratspel (mycket roligt!)

Och nu, nu ska jag fortsätta att plugga.
Tjillivippen!

*asg*

Jag tror att jag just varit med om det mest konstigaste självförvållade i hela mitt liv.
Det var så fantastiskt komiskt...
Jeeze...

Jag är ung
Jag är dum
Och jag är naiv.

Tack gode gud för att jag lever livet.