Om mamma och pappa

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och hylla mina föräldrar.
Ibland förstår jag inte att jag haft sån tur att få just de föräldrarna jag har.
Visst visst, det är inte alltid vi kommer överens. Och ibland kan de kännas uråldriga och förlegade och alldeles för oroliga!
Men. Allt som oftast kommer jag väldigt bra överens med dem och har nu för tiden ett mer vänskapsinspirerat föräldra-förhållanden med dem än förr. Men det är klart, jag är juh "vuxen" nu och ska kunna ta egna beslut.

Nåväl. Jag vill bara citera mina kära föräldrar lite, för att ni ska förstå hur bra de egentligen är :)

Mamma

[när vi pratade sex, för många år sedan] "man ska skydda sig! Det ska vara regnrock på"
[om karlar] "ta någon yngre, de håller sig längre då"


Pappa
"hellre be om förlåtelse än om tillstånd"
[Följande sa han till mig när jag var 15!] "ut och lek av dig!"


Jag älskar dem oändligt mycket, mina små föräldrar! Och vill påminne er alla om att faktiskt "vardags- ta hand om" era föräldrar. De har gjort så bra de har kunnat.

Starka kvinnor

Det är konstigt att vi, som lever i dagens Sverige, fortfarande verkar vara ljusår efter i jämnställdheten inom vissa områden.
Jag är en stark kvinna, en envis tatuerad ragata. Jag vet detta!
Bossig, brudig, svårdisskuterad, chefen, Jag är sjukt van att få som jag vill, på ett eller annat sätt. Jeeze, tell me about it- ge mig något nytt under solen.

Och jag bejakar livet. Jag tar det som erbjuds på detta uppdukade buffébord som består av uppleveleser och njutningar. Aldrig att jag skulle vilja välja bort något därför att "jag egentligen borde" eftersom någon konstig oskriven lag i samhället påstår detta.

Som det här med sex.
Låt oss prata om det här med sex, speciellt med tanke på att jag idag (fint inlindat i och för sig) blivit kallad slampa, lätt på foten och alkholist.
"du med dina sånna dära One Night Stands"
"du var väl så full på medeltidsveckan så du inte kommer ihåg alla du varit med"

Men snälla! Hade detta varit en kille så hade det sagts med ett stort léende och en dunk i ryggen. Nu istället sades det med bitterhet och förakt.
Jag går inte hem med allt som rör sig. Jag går inte ens hem med alla som vill, eller alla som jag vill gå hem med. Ibland väljer jag bort leken eftersom ex. mina vänner behöver mig mer.
Och ändå, ÄNDÅ får jag detta i ansiktet. Vad är det med alla bittra förkrymta små liv?

Och detta skall kallas ett jämställt samhället. Jag säger bara: så i helvette heller.
Starka, självsäkra kvinnor skämmer killar generellt. Det bara är så. Om man ska få en pojkvän (nej, detta gäller självklart inte alla!) så ska du vara trasig, osäker, söt, bräcklig.
Inte stark och van att fixa saker själv.
Nej.


Jag är T.R.Ö.T.T på alla småpojkar där ute som skräms av en stark vilja.
Ge mig en riktigt MAN. En karlkarl som inte behöver att trycka ner mig i skorna.
eller för den delen. Skit i det, jag behöver ingen karl. Vad ska jag med en sån till när i princip alla jag träffar förr eller senare måste testa att trycka ner mig i skorna och gärna genom skosulorna?
Jag har mina vänner, min familj. Och när det kommer till sex så räcke det med att vara lite lätt på foten.

kort om midsommar

Det känns som om jag borde skriva något om midsommar. Men jag har svårt att hitta orden.
Det var, sammanfattningsvis, den bästa midsommaren jag haft hittills!
Det var massa mat, massa härliga människor, bastu, nakenbad, vattenkrig, djupa och inte så djupa samtal, dans kring midsommarstången och bugg i handduk.

Jag lovar. Jag ska skriva mer någon annan gång.
Men jag började dagen leendes och avslutade den lika dant.
Jag har BRA vänner. Väldigt bra vänner.
Och jag har någon som ger mig enbart (och nej, ingenting annat) lite närhet genom att hålla om mig när vi ska sova, och som jag då kan somna brevid utan att tänka.
Och jag sov i bastun och somande åtta på morgonen.

På det hela taget är jag lyckligt vid liv men önskar att jag kunde uppleva midsommaraftonen om, och om och OM IGEN.. För det var banne mig en insikt om vad som är meningen med livet.

i möra!

Om några minuter är den fredag den nittonde- midsommarafton 2009.
Jag vet inte hur det kommer sig att jag har hamnat att ordna stora fester, antar att jag tycker om det.
Men det är nästan bäst.. just precis nu.
Innan allt drar igång. Innan det är över. Innan tomheten kommer. För jag vet att den kommer, på lördag kommer den och det kommer kännas konstigt. Men.
Idag är det bra... Det har inte varit bra, var på en sjuhelvettes humör förut och tänkte skita i hela midsommarkalaset.
Men, så tittade solen fram mellan molen senare på kvällen och livet kändes lite bättre. Dessutom hann jag klar med all mat idag (som går att förberedas) och det känns väldans bra.

Ja. I morgon.
28 personer, rätt ute skogen.
Massa mat, massa mygg, bastu, rökstuga, jordgubbar, glass, frukost, bada och massa härliga människor.
En del av mig är ganska orolig för att det inte kommer bli bra.
En annan del av mig skiter i det och tänker ha det bra i alla fall.

Over and out // K

lugnet innan stormen

Jag ska ta en dag, ungefär som ett andetag, för att låta min kropp och själ få vila.
I morgon finns ingen vila att få, inte heller fredag eller någon annan dag den här sommaren förens underbara medeltidveckan. Jag klagar inte, tycker om att jobba och är tacksam över att ha ett arbete i tider som dessa. Men just idag är jag skönt trött och orkar slappna av. Situationen med D har löst sig, huset är i någotsånär skick och visst, det finns 1000 saker att göra ute. Och om jag orkar så gör jag någon utav dem, orkar jag inte så gör jag inte det.

Har för första gången den här sommaren legat ute och solat. Inte många minuter men bara känslan av att kunna lägga sig på gräsmattan och inte bekymra sig var ljuvligt.

Sänder en tanke till vackraste Curly och hoppas att hon hittar tröst i sorgen. Det är svårt när man mister någon som står en nära och inga ord hjälper direkt. Men jag är säker på, som du skrev i din blogg, att hon inte är ensam. Och framför allt är jag säker på att hon är stolt och glad över dig och att hon finns där och vakar över dig, alltid.



Nu stundar kaffe. Och kanske lite trädgårdsarbete i maklig takt.
Livet är gott.

Kärlek och fred/ K

Update

Far away,
long ago
things I yern to remember
and a song
someone sings
Once upon a December..

Tänk att den låten orkade komma precis när jag skulle skriva, så passande...

Det kalla kriget med D är över. Jag har en stark misstanke om att jag kanske överreagerat en smula! Men bara en liten.. För JAG har upplevt "otrohet", blivit dumpad (i MIN VÄRLD) och genomlidit ett kallt krig, allt på en vecka! Självklart har detta inte hänt i verkligheten, men min känslovärld har varit både upp och ner och tokig... och som barbafjant alltid säger: det som jag upplevt är sanning för mig även om det inte är det för någon annan. Det är min sanning.

Nåväl, jag kan inte vara arg på honom. Inte när han är som en hundvalp, det går inte! dumma jag.

Annars då. vad händer i en litet yrväders liv? Tja, planerna inför midsommar pågår för fullt. Jag handlar och Handlar och HANDLAR. Mat, i massor. 30 pers ska mättar på midsommarafton och sen få frukost. När jag var yngre ville jag alltid ha de där stora bjudningarna där det kom folk från när och fjärran. Well, nu är jag HÄR. Det är helt sjukt, jag förstår inte att jag är mitt uppe i min dröm.. men det är jag juh :)

Förutom midsommar så hjälper jag pappa på gården ganska mycket med massa tossiga kalvar som ska ut och springa, stora kalvar (600 kg kalvarna) som ska flyttas och stängsel som ska dras. Ja. Jag är inte uttråkad, det hinner jag inte. Även om jag ibland saknar mina vänner från Karlstad.

Men nu är klockan mycket. och frukosten serveras åtta varje morgon... Så. Gnatt! och lev väl!

KRAM / K

tomt

Det var inte såhär jag förställde mig att sommaren skulle bli.
Efter ilskan kommer tårarna.
Och ensamheten äter upp mig inifrån. Tystanden är som syra som sakta fräter igenom min kropp. Och det finns inga tårar i världen som kan lätta den molande magvärken. Detta är ingen saknad. Detta är en sorg.

Att vara ensam är inte bra för mig... Att leva med mig själv och ingen annan, förutom kära underbara mamma och pappa som verkligen gör sitt bästa... det gör att tankarna går från att vara små och enkla till stora, skrämmande och förödande.

Även om han inte vet om det, utövar han den mest effektiva terror mot mig just nu.
Allt annat vet jag hur jag ska hantera, men uteslutandet. Tystnaden... Den lämnar mig i ett mörkt hål utan möjlighet att ta mig ut.
Och jag känner hur jag sakta självdör. Jag ser mig i spegeln och känner inte igen mig själv. Han lämnar mig och tar en del av mig med sig. Och gud. Det gör så ont.

I can care less what you think...

Problemet med D är ännu inte löst. Vissa av mina vänner tror att han lackade ur när jag gick hem med någon annan än han. Men saken är, jag gick fan i mig hem med HONOM den kvällen. JAG VALDE HONOM. Även om det bara är som vän, men han får ge sig för om han säger att han inte vill nått nu. Om han säger att han skulle bli glad för mig skull om jag fick en bra pojkvän så kan han väl helt ärligt inte bli stött om jag samma kväll faktiskt går ut och har lite skoj? Eller? Är det bara prat (gojja) från hans sida och han tycker något annat. Det har kännts lite som om vi spelat efter hans regler nu ett tag, som att jag ska stå stand-by och vara redo när han tycker det är skojsigt. Well, så gjorde jag inte det.

Och sen när jag låste ut mig och behövde någonstans att sova. Samt att ja, sjäääälvklart ville jag sova brevid honom. jag SAKNAR det juh, då. Då passar det inte och han väljer någon annan framför mig. Jag överreagerar säkert, men jag tycker inte om det här "bestraffandet".
Sen när jag faktiskt pratar med honom, i nyktert tillstånd om detta. Och säger allt jag tänker (att jag blev sårad då han valde S framför mig. Att jag alltid väljer honom men att han inte gör samma sak för mig. Att det känns som vi spelat efter hans regler, att det är svårt att hälsa på honom då hans vänner inte alltid är de enklaste att komma in i gänget hos och nu bor han med dem!... sa jag kanske för mycket?) då är det som att stänga av en knapp. Sen dess har det varit tyyyyst....
Han svarar inte ens på sms. Antingen så är han bara dum i huvudet och inte förstår att han sårar mig genom att inte prata med mig. Men jag tror inte riktigt det. Jag tror han stänger mig ute och det tycker jag inte att jag förtjänar.

Och nu, nu har en stark sårad stolhet tagit över och jag ger högaktningsfullt fan i vad ni tycker. Det är upp till honom om han vill ha mig som vän, i min värld... i min värld har han betett sig väldigt illa och har en lång väg till att vara okej igen.

SKOJ på midsommar.. Eller inte.
Jag planerar att vara full och gå ensam i skogen... jaja, jag får la vara den lilla bitterkärringen, det är helt okej. just nu ÄR jag den lilla bitterkärringen! *lovar*
Men det värsta är om han faktiskt inte kommer. Då blir jag arg på riktigt!


Usch...
USCH.

håller jag på å förlorar honom???...

självinsikt?

funderar på att ge upp om hela det manliga släktet.
Eller träffar jag bara idioter?!
Söker jag mig till dem kanske? Kanske söker jag upp dem omedvetet och varför isånna fall?
Det finns dock en tanke som gnager ganska ordentligt... för ärligt, likt väl som jag tycker att det är något knas med dem så kan det vara ett enormt fel hos mig själv!

Jag vet att jag kan vara jobbig.. Men ibland funderar jag på om jag egentligen är en hemsk människa med ett kallt hjärta. När jag faktiskt tänker efter så är jag ganska många dåliga saker:

Egoistisk
Självisk
Elak
Manipulativ
Dominerande
Lat
Krävande
Kvävande
Brudig
ect. ect. ect...
Och detta handlar inte om att jag vill bli motsagd för ärligt, jag vet att jag är alla dessa härliga saker. Det är inge konstigt, men hur gör man något åt det?

För ljust, hej då sömn.

Vaknar kallsvettig klockan två på natten.
Det är ljust ute och jag har svårt att somna om, vrider och vänder mig i en timme. Tänker ut 13000 olika scenarios där saker och ting kan gå fel. Går igenom planeringen inför midsommar. Är rädd för att D inte ska komma, att hela min lycka ska hänga på att han faktiskt kommer. Så ska det inte vara men just nu är det ett jättestort orosmoment. Det går alldeles utmärkt att inte tänka på dagen men under natten då jag sover har jag ingen kontroll över tankarna.

Ger upp sovandet och går upp och sätter på te.
Nu sitter jag här, klockan är halv fyra. En del av mig börjar bli trött en annan del fasar inför att ens försöka att sova, en tredje del funderar på att gå ut och fortsätta i trädgårslandet.

Det är tillfällen som detta som jag är otroligt tacksam att jag har eget hus så att mamma och pappa inte störs av min oro.
I morgon åker jag en väldigt snabb sväng tillbaka till stan för att hämta sakerna + städa lägenheten + jobba.
Nej... kanske försöka sova, så att jag är någotsådär pigg i morgon.

jobbar för att sluta tänka

Om man inte tänker på det som är dåligt kanske det försvinner av sig själv?
Det är just nu den teorin som testas.

Annars... Annars mår jag ganska bra. Jobbar otroligt mycket ute i trädgården och njuter av det. Hackar sönder ogräs, gör om växthus till grönsakslande, ser små humlors bo, hjälper pappa med kalvarna, leker kalv-barnmorska och sover.
Äter riktiga tre mål mat om dagen (till skillnad från 1½) så är konstant mätt.
Skit under naglarna. Korn-knarr ute på ängen.

Ja. allt är bra om jag bara låter bli att tänka.

nope, det är inte rättvist

Läste en av mina vänninors blogg och nej. Livet är inte rättvist, de som alltid har haft det lätt kommer antagligen fortfarande att ha det och vissa komma att kämpa hela livet utan att få det något enklare en endaste gång. Det suger, men det är sant.

Just nu är jag trött. Själsligt och kroppsligt, fast kanske mest själsligt. "bråkade" eller vad man nu ska kalla det, med D igår. Tror jag har förstört vissa delar av vänskapen och det gör ontontont. Så, jag sover mest hela tiden och önskar att oroskänslorna i magen ska försvinna.

De jag trivs bäst med är kossorna för tillfället för där behöver jag inte prata, inte lyssna, inte engagera mig, oroa mig eller vara stark eftersom andra annars oroar sig. De låter mig bara vara som jag är. Det är alltså på den sociala nivån jag befinner mig.
Förhoppningsvis blir det bättre till midsommar.

Jeans och bikini

Nu är det minsan något fel!
flickor.. Jag kommer i mina "smaljeans" (ja, jag har snott uttrycket från sex & the city). Kanske inte mina riktigt smaljeans. Men de där man har som första steget att ta sig i. Men de måste ha blivit större, för jag är ganska säker på att jag inte har blivit mindre. Men på går de och de är inte ens obekväma... OCH. Jag kan använda min bikini som jag köpte för kanske 5 år sen. Brösten stannar i den! Jag har haft på mig den nu hela kvällen för att verkligen se att det inte handlar om att jag "tror" att jag kan ha den.. Och se på fan, trots promenad och allvarligt hoppande är de kvar i kupan! Fascinerande!
Det är helt sjukt. Jag tror hela min lägenhet och allt i den har blivit en storlek större. Det måste det ha blitt men tanke på mina mat-och motionsvanor.

Men! Jag är bara tacksam och nöjd.

Annars är sista skoldagen i morgon och jag är snart påväg hem för att tillbringa sommaren hos mor & far. jag vet inte om jag egentligen är redo för det för jag vill bara festa festa festa. Det kan bli ett problem ute i skogen. Men men... De flesta av vännerna försvinner från stan så, dessutom är mitt jobb framför allt inte i stan. Förhoppningsvis kan jag hugga tag i D några gånger och festa i skogen. FÖRST kommer dock en stor jäkla midsommarfest som jag måste planera. *knorr*
Alltså, det här med värdinneskapet. Jag funderar allvarligt på att ge upp det nu, är trött på att tossa omkring som en annan mupp på festerna. Är hellre bara full och glad :)

Fick juh en epilator i födelsedagspresent. Smärta! Men ack så underbart att slippa raka bena hela tiden!

All The Single Ladies

En dipp hit.
Ner och vända, orka vara där? Nej.

Och himmel vad jag älskar att vara singel. Det är faktiskt otroligt skönt. Jaja, jag vet. Jag har säkert bara "inte träffat den rätta" och jadajada, det kommer att ändras när jag gör det. Tjat. Och vem orkar bry sig?

Dessutom, när livet är trevligt på det sättet att man boostar upp självförtroende rejält genom att bli odrägligt full, ta på sig en pirathatt och går omkring på campusfesten och bara.. bara träffar massa trevliga pojkar. *host* Okej. För min egen skulle måste jag ändå skriva att 6 st ragg (nej, inte sexuellt. bara ragg och lite harmlöst hånmgel) på en kväll till och med är rekord för mig. Jag vill inte skryta om det, det är bara det... Jag har ALLTID trott att jag är så jäkla oattraktiv att om jag fick kyssa en endast liten pojke på en hel kväll så var det verkligen stort. Jag fick mig en tankeställare under campusfesten och inte det att jag är oemotståndlig. För jag vet att jag inte är vackrast eller mest attraktiv, men jag kanske ska sluta nedvärdera mig så mycket som jag gör. Fast, jag tror fortfarande att det var "just a lucky night" Eller att alla killarna var lika fulla som mig och hittade inge bättre. Men ändå *myser*.

Skåneresan var verkligen fantastiskt bra! Väldigt synd att man inte lärt å känna klassen innan! Massa helmysiga människor som jag verkligen hade velat lära känna bättre... Men men. Dessutom är de så söta mina vänner som firade min födelsedag. Samt att telefonen gick varm hela dagen. Jag var mycket nöjd med min födelsedag!

Och så födelsedagskalaset på lördagen. Med massa underbara vänner... tänk att jag känner så bra människor *ler* Sen att kvällen kanske inte slutade precis som jag hade planerat, det är... erhm... en annan historia.

Och nu.. Nu är det forthoppningsvis snart sommarlov. Och innan dess. FEST :)

So girls and boys. Ni får gärna vara lyckliga i era förhållanden om ni vill! Jag är otroligt glada för alla som hittat rätt. Men jag... jag trivs just nu bäst som det är :)