It's gonna be a bright sunshiny day

Det är inte solsken jämnt.
Men alla moln är inte heller gråa.


sakta börjar livskraften strömma åter in i mina ådror. Snart, snart är mitt liv tillbaka. Inte än, inte nu. Men snart....

B-uppsats-mostret

Fredag
Kvart över elva, fast på förmiddagen.
Och nu skriver jag B-uppsats igen, varesig inspirationen innfinner sig eller inte.
jag måste.

Framför mig sitter 2 gossar som också skriver B-uppsats.
en av dem gör mig glad, på heelt fel sätt.

Note to mee 2)
drick inte alkohol i närheten av Herr H


-----

Jag återkommer med uppdateringar om mitt liv sen

küss

paniken, snart kommer den.

När klockan är kvart över elva på kvällen sitter jag och försöker att skriva B-uppsats.

VILKET JÄVLA SKÄMT

Energi och framför allt Inspirationen. Hallå?!

11½ år igen

När jag var liten hade jag aldrig någon sån här "Krush" i något pojkband.

Inte trodde jag väl att det var som när folk inte leker av sig i sin ungdom, att det kommer senare i livet.
För ehh, hur kul är det bli totalförälskad i ja, kanske något av det ulitmata pojk/mans (?) bandet Take that.
Men så är det.

Jag har en stark aning om att det kommer att gå över snart.
Men just nu är jag totalt insnöad på dom.
Och dom gör ju inte ont att titta på heller *suck*

Projekt klart hösten 07

1) Sprutat eld
2) lära mig göra volter
3) Bugga
4) Gå på 1 Dejt... en riktigt dejt. (oh my, hur ska DET gå?)

Oh yeah

Shine

You, you're such a big star to me
You're everything I wanna be
But you're stuck in a hole and
I want you to get out

I don't know what there is to see
But I know it's time for you to leave
We're all just pushing along
Trying to figure it out, out, out.
All your anticipation pulls you down
When you can have it all, you can have it all

So come on, come on, get it on
Don't know what you're waiting for
Your time is coming don't be late, hey hey

So come on
See the light on your face
Let it shine
Just let it shine
Let it shine.

Stop being so hard on yourself
It's not good for your health
I know that you can change
So clear your head and come round

You only have to open your eyes
You might just get a big surprise
And it may feel good and you might want to smile, smile, smile.
Don't you let your demons pull you down
Cause you can have it all, you can have it all.

Hey let me know you
You're all that matters to me
Hey let me show you
You're all that matters to me.
Hey let me love you
You're all that matters to me
Hey so come on yeahShine all your light over me.

// Take That


En låt för oss glada jävlar... Samt för alla andra, en spark i arslet.

har du inte hör den? Leta upp den!



Livet är för kort för att må dåligt, så gå med i min nystartade klubb "Rätten att må bra" =)
Vi är hela en medlem än så länge, jag är mycket stolt! ;)




Punkt

SE MIG ;)

Okej...
Det är vääldigt dumt att träna samma dag som man ska dansa.
Det är faktiskt som att be om riktigt härlig träningsvärk.

Nåväl.

Vet ni? Jag kanske ska dansa afrikanskt på torget den 1 maj...
*wee* Det är nått fel på mig för jag tycker det skulle vara JÄTTEROLIGT..
Så om det blir så är det bara å komma å avnjuta =)
(eller genomlida terron)

Trött

Jag är så trött.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, stress antar jag.
Ja... jag vet, jag har bara mig själv att skylla. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.
Skolan tar mycket tid, jag är konstant stressad över den här förbannde B uppsatsen.
Sen tar det enegeri med extrajobben också, hur knas det än låter.
Massagen tar eftersom man ger så mycket av sig själv.
Ledsagare tar eftersom du hela tiden måste vara på topp, du spelar så stor roll.
Att gömma sig under täcket för att sova tills sommarlovet är liksom inte ett alternativ.

Jag tror att det värsta är, att jag hela tiden vet om att jag har saker att göra.
Jag då? När tar jag hand om mig själv?

Hmm.. I morgon ska jag faktiskt ta hand om mig själv, jag ska unna mig en halvkroppsmassage. Det ska bli vääldigt skönt (hoppas jag)
Efter nästa vecka så får jag nog börja att säga nej.
Nej till lite jobb och kanske ja till lite fester, umgänge med folk utan att behöva springa därifrån pga dumma saker man måste göra.

Inatt vaknade jag med DEN magonten. Jag vet vad det är, efter en längre tids studier har jag nämligen självdiagnosiserat det till magkatarr. Jag fick gå upp och ta medecin, jag kunde inte gå upprätt...
Det var nog då jag insåg att DET HÄR FUNKAR INTE.

Så nu ska jag upp till skolsköterskan för att höra om jag kan ta sprutor mot Hepatit A och B där eller om jag måste till någon tråkig vårdmotagning. Samt att jag förhoppningsvis ska få prata med någon om stressantering.

Ja
Vad händer annars?
Just i dag som sagt: TRÖTT
Började träna igår så har härligt träningsverk i dag.
Sugen på att färgar underhåret jättelila och bleka överhåret igen =)

Hahaha...
Och my beloved H är här i biblioteket. Det var länge sen.
Och gaykompisen.

Va konstigt. Nu fick jag ju energi.

min parasit

Jag börjar förstå..

Det är som ett sår som måste läka, ett sår som man är så van att ha att man glömt bort hur det är att inte ha det.

Finns det något mer jobbigt än att säga hej då?
Finns det jobbigare än att säga Nej? Till någon som är en del av en men som man inser att är en,,, en... parasit som bara suger kraft ur en?

Men om jag inte kommer i första hand, eller andra, tredje, fjärde eller ens femte... Så, vart kommer jag då? Om han säger att jag är så jävla viktigt som vän varför känner jag mig så utbytbar?

ide

tänk om man fick gå i ide...
Sova tills man vaknar och allting har ordnat sig.

Jag tror inte det är ett positivt tecken om jag redan nu har ont i magen för denna B- uppsats som ska hålla på i fyra veckor till.

det är inte lika farligt som det låter

Hormoner...
Jag har en djup och väldig grundlig misstänksamhet mot hormoner.
Speciellt eftersom dom tenderar att göra så jag får massa känslor som jag vanligtvis inte behöver att konfrontera.
Att pendla mellan att sitta och gråta under täcket till att vilja gå ut och klå upp någon till att vara överlycklig över en sten är faktiskt väldigt väldigt jobbigt.
Inte för att jag skulle vilja ha ett grått apatiskt liv. Men denna ilska som bara väller upp och som man måste kontrollera är uttröttande.

Just nu skulle jag bara vilja fly.
Bort från.. allt, typ.
Jag har det inte dåligt, U don't need to remind me. Jag har det oförskämt bra, ändå så.. Ändå så känns det som om... ändå vill jag bara bort.
Ändå vill jag glömma vem jag är och allt vad det innebär.
Semester från verkligheten.
Åka lång bort där ingen känner mig. Bara fly, fly från alla problem som finns här.
Jag är uppfostrad att inte fly.
Jag är uppfostrad att man stannar och man kämpar för det som är rätt. Man flyr aldrig.

Är det därför jag stannar nu?
Eller är det för att jag vet att det inte blir bättre?
Eller är det för att det finns vissa som är värd att stanna kvar för?

Jag vill bara... Jag vill bara ha nån att stanna för.
Förstår ni?
Vänner är fantastiskt, missförstå mig inte.

Men jag bara.
...
jag bara...
äh
who am I kidding?

När man inte tror att man förjänar,,,
När man, när man... När man inte tror man förtjänar det bästa. När man tror att träning ska ge en bättre självförtroende, när man tror man måste ha en bra kropp för att duga, när man tror att det är okej för andra att trampa på en. när man alltid tänker "he's way out of my leauge"...
När man är säker på att man aldrig kommer att bli nöjd, när man tror att alla andra har rätt och en själv fel. När man inte tror på sig själv.

Hur tar man sig upp igen?
Hur har man ett bra självförtroende?

Och varför måste alltid jag vara tankeläsare och aldrig någon annan? Hu? Kan ni förklara det för mig. När jag alltid måste gräva och ställa rätt jävla frågor och få honom eller henne eller den eller det att berätta saker för mig som jag vet och som han erkänner att han vill berätta.. Men han aldrig behöver det för mig

Jag är SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT ALLID VARA STARK...


I Quit!


Jag undrar om det går något tåg till... Vart som helst..


Bli inte rädd, bli arg


[näe.. jag tror inte att detta vänder sig till nån som läser det..]

Lilla galna Lolita

För dom som inte visste att jag har fler personligheter kan jag nu avslöja en av dom allra mörkaste och mest dolda av mina 13½ personlighet: Lilla galna Lolita.

Hon är döpt till det eftersom jag tycker att Lolita (ingenting mot någon annan nu som faktiskt heter lolita i verkligheten, det är som att säga att alla som heter Anders är tragiska, bara för att man själv har stött på en endaste som är det) är ett passande namn på någon mörk och djuptänkande person som allvarligt överväger stalker (förföljar)-yrket. Lilla galna Lolita tog nämligen över min kropp i natt och bestämde sig för att köra ner mig i det djupa träsket som kallas förälskelseträsket.

För er som har följt mitt liv och min blogg så behöver närmare person antagligen inte någon större presentation: BBPeter. Japps, vi pratar om samma Peter som i BB 2002 på fyllan bestämde sig för att hans väska var en pissoar. Det är fullkomligt tragiskt att någon kan bli så full och göra bort sig så fantastiskt på nationell tv.
Som tur är har jag aldrig sett på BB, aldrig följt det eller vilka som har varit med i det. Det kanske var därför som jag så handlöst föll för denne man den 16 december 2006 på en 50 års fest. Fast det är klart, han var lite som Doktor Jackel och Mr Hyde (stavar dom så?) När jag träffade (och föll för honom) första gången hade han en ylletröja, slitna jägarbyxor och en mössa på sig. När jag träffade honom andra gånger (och fick se Mr Hyde) hade han skjorta, vattenkammat och blonderat hår.

Det spelade uppenbarligen inte roll vad han hade på sig eller vad han hade gjort tidigare i sitt liv... En av mina starkare personligheter vid namn Siv, bestämde sig för att detta var min soulmate, mannen i mitt liv, the love of my life. Och... Denna känsla har fortfarande inte försvunnit. Jag är trött på den och försöker att ha ihjäl den!

Skit samma. Lilla galna Lolita tror jag har märkt att jag kanske inte riktigt har tänkt lika mycket på BBpeter nu som innan och detta tyckte hon uppenbarligen att skulle åtgärdas.
Så i natt tog hon över min kropp och lät mig drömma om karljäveln i stället. En helt underbar drömm där han visade mig några vackra klippr (vet inte vart berg kom ifrån men min fantasi har uppenbarligen skruvade trick för sig) och bara höll om mig. Vi gjorde inget oanständigt (om man inte menar att kyssar samt att ligga bara och hålla om varandra är oanständigt) och bara var. Och jag VAR SÅ LYCKLIG...

Sen.
...
Vaknade jag. *bitter*

Jag funderar allvarligt på att låta Lolita ta semester (Siv också för den delen) så att jag kan få glömma honom på riktigt, så jag kan få sluta vara tragisk. För det är fan det enda man kan va när man är störtkör i en person man träffat en gång.

chokladvräkarperioden

Min kropp är mitt tempel
Men min kropp och min vilja lyder uppenbarligen inte under samma lag.

Min vilja är att jag i god tid innan skall få reda på när det är dags att lagra upp choklad och bra filmer samt stänga in sig själv (alternativt stänga ute hela omvärlden) eftersom man precis som varulvar. en gång i månaden förvandlas till ett monster.
Nåväl, som jag redan har förtäljt så gör min kropp lite som den vill och tycker om att överaska.
Tro mig, när jag vaknade upp i morse och insåg att nedre delen av magen gjorde väääldigt ont så blev jag ytterst överaskad eftersom detta senarium inte skulle ha inträffat än på två veckor.

Det skulle kanske inte ha varit så tråkigt om jag inte fått återuppleva lite nostalgiska minnen från en svunnen tonårstid då jag en gång i månaden (vilket lustigt nog inföll precis under chokladvräkarperioden) fick ha allvarliga samtal med den store vite proslinguden (dock tror jag inte att min kropp- mitt tempel egentligen tillber denne gud så jag antar att det blev lite hädelse där också). Något som jag inte har behövt att göra på väldigt länge, flera år faktiskt.

Så jag antar helt enkelt att det är dags att börja träna. Jag tror inte att det är bra å leva på choklad, coca cola och 1200 g ipren en gång i månaden.
Jag vet att det är just den totala avsaknaden av riktigt träning som gör att jag får spendera en hel dag i sängen med en varm vetesäck och ibland även häda och tillbe en annan gud.

Jag avundas dom av kvnnligt kön som kan leva ett helt vanligt liv hela månaden, dom som inte behöver att bunkra upp smärtstillande eller känna sig som en välpumpad badboll.
Det är helt enkelt dags att göra nått åt det, eftersom jag inte tycker om att vara avundsjuk.

I say Fuck it

påsk

I morgon är det påskafton..
Det blir den första påsken som jag ska jobba faktiskt.
Det känns bra, fast jag måste gå och lägga mig det är helt klart. Jag är INTE van att gå upp på morgonen.

Panik inför B uppsatsen
Men orkar inte riktigt ha det heller =)


GLAD PÅSK ALLIHOP!

bitter

Vi var och såg på film i kväll.
Jag, L, D & D Och A
vi såg 300 ( http://www.youtube.com/watch?v=TG6FZZY9ciA för den som inte har hört talas om eller sett den) och jag fullkomligt älskade den. Otroligt blodig, otroligt brutal men samtidigt tyckte jag att den var fantastiskt gjort och vacker. Den stod för saker som jag också står för, för saker jag tycker och har kärt.

I alla fall
Ni vet, hur man ibland har ett behov av att vara med människorna som man sett filmen med, när den påverkat en själv så enormt att man behöver någon som delat samma upplevelse? Så här var det denna gång...
Men
Ibland så ignoreras man totalt
Ibland så glöms man bort

Att dom andra bor i samma lägenhet och två av dem är ett par och dom andra två jobbar tillsammans och är SÅ här tight... kanske har nått med saken att göra.

Snacka om 5:e hjulet

Att dom andra bor tillsammas, jobbar och ja. Kanske framför allt bor tillsammans gör att man själv liksom.. glöms bort. Jag vet att de just i detta nu sitter och diskuterar filmen
så varför är inte jag med dem?
Är det för att chaffören var så snäll och släppte av mig vid dörren?
Eller var det att mitt förslag om att ta en öl tillsammans ignorerades?
Eller är det helt enkelt för att jag förstår vinken, Jag är inte dom.
Jag är inte mindre värd för det, jag är fortfarande en bra vän. Det är inte alla av dessa fyra som tycker det, men det räcker med en...

Men jag är inte dom.

Därför sitter jag här, i min lägenhet, ensam och skriver ett bittert inlägg om att vara ensam efter en film.

Och dom kommer aldrig att förstå