My feel good

Tror jag har haft med den förut.. Men herregud, kan något vara sötare?
Eller det här? I have a thing for ulletussar
Johnny Depp.. I alla varianter ja, men med choklad? Hehehe

Åh "hemma"

Kommer det någonsin kännas konstigt att sitta här nere i biblioteket?
ja, kanske. Men än så länge känns det på ett bisarrt sätt som ett hem.
Jag antar att hemma är där man känner sig bra till mods- jag har många hem.

Tänk att jag har saknat att sitta här nere. Jag insåg det igår, jag har saknat att sitta och förlora mig i tankarna. saknat att hitta på tolv ursäkter till varför internet är roligare än skolarbetet.
Saknat att sitta här, med musiken strömmandes in i hjärnan.
Det enda som inte känns bra är att jag är ensam. Det tycker jag är fånigt, för som de vanemänniskor vi är så vill jag ha det "precis som det ska vara". Med GK och Herr H här nere, på sina utvalda platser!

Och jag kan fortfarande känna det befriande/lite ledsamma känslan när jag hade skrivit klart B- uppsatsen. Att inte C kändes lika... lika mycket tror jag beror på att B- uppsatsen var den första jag skrev. och det var vår, och jag lärde känna Henrik.

Idag i alla fall så är det åter igen Biologi som gäller.
Metabolismens fantastiska värld!
Idag åker jag till Torsby.
Idag är en... ja, jag tror det är en bra dag.

Biologimonster i min hjärna

Åh himmel!

Är så trött nu och tycker att jag har ganska god orsak att vara det. Föreläsning 9-11 och sedan har jag suttit från 11-16 (med en timmes lunch) och jobbat. Varför känns det som väldigt många timmar och väldigt lite gjort?

Men nu snurrar trehundra olika begrepp runt i skallen och gör mig snurrig.

Hetrozygot, glykogenesen, haploid, inneröra, myelin, kalciumgrindkanaler och oändligt mycket mer.

Biologi är inte bara att, tja, flyta igenom.

Det är en hel vetenskap som sakta (eller rättare sagt ganska snabbat) skall tryckas in i hjärnan!

Och snart är det tenta. ihiiiii.

Snart är det vfu: ihiiii

Snart är det sommar *wohoo*

Och jag klagar inte nu heller.

Sitter i biblioteket och framför mig har jag ett av mina SO:n (spaningsobjekt).

Jag kan verkligen inte hjälpa att jag tycker han är så.. så fantastiskt snygg!

Speciellt hans underarmar =)

Liiite, liiite (om man tvingar sig själv att se det) lik denna man:

som jag uppenbarligen också "have a thing for"

Men ikväll är det kurs (keramik) och det ska bli wunderbarth!

Ta hand er, era neonrosa pingviner!

JAG ÄR FRI

Manliga män

I och med den alldeles fantastisk tekniken och i synnerhet Internet här på skolan, speciellt när den inte alltid fungerar precis som den ska, skrivs detta inlägg först och just nu i ett Word- dokument.

Jag har spenderat lite av min tid att fundera över vad jag tycker om. Alltså, vad definierar mitt tycke. Det kanske låter som en banal tanke, att det någonstans torde vara självklart vad man själv tycker om och inte. Men för mig har det faktiskt varit något av ett mysterium, framför allt när det gäller min smak för killar.
Alla andra (läs: herr D, Dappe och lillebror) verkar redan ha en mall för vad de letar efter. Kommentarer som ”hon är allt jag sökt efter” (som för övrigt fluerar ofta i sliskiga kärleksfilmer) får mig att undra hur de vet det?!
Nästa tanke är: Hur vet jag vilka egenskaper en man skall ha för att jag handlöst skall falla för honom?
Det är inte lika enkelt. Jag har ingen mall och vill nog inte ha någon heller… Det utesluter så många andra bra karlar bara för att de inte kan nå upp till mina universalkrav.

En karl då.. Eller ja, en karl som jag skulle anse vara intressant:

Ja självklart, han bör vara snäll (har ni någon gång hört en kvinna säga ”jag vill ha en elak/dum karl”? Nej, jag trodde inte det!) och han bör vara något sådär intelligent och vardagssmart. Men om vi inte tittar på egenskaperna, eftersom det kan bli tusen och en egenskap som spelar så stor roll, utan om jag enbart ägnar mig åt utsidan så blir urvalet lite mer… komplicerat.

Kom bara ihåg att det absolut viktigaste faktiskt är, och kommer alltid vara, insidan!
Utstrålning före utseende.

Något som får min mage att åka hiss och min hjärna att tänka mer eller mindre syndiga tankar är uppenbarligen när en karl har dreads. Jag kan inte hjälpa det, det är i min värld nästan alltid (har man ingen bra grund så spelar det ju självklart ingen roll hur mycke dreads man har) något som får mina knän att svaja en aning.

En annan sak är killar i uniform/jaktkläder. Oh ja, det må vara en klyscha det där med uniform men det finns något härligt manligt över det.

För att joina (använder lite ungdomligt språk här för att verka hipp och med i trenderna) mig till skaran av alla andra kvinnor på jorden så gör det ju faktiskt inte ont om mannen i fråga är något sådär vältränad. Nej, inga luftmuskler som man får på gym med tunga vikter och korta repetitioner, utan arbetarmuskler som klarar av att hugga ved en hel dag utan att vara trött.

Sen tror jag, kanske att jag kan ha lite problem om killen skulle faktiskt vara kortare än jag. I och med att jag inte är så jäklans lång själv.

Sen kommer jag inte på någe mer.
Det enda som ploppar upp i hjärnan är just egenskaper.
Och för att sammanfatta dem med ett citat: ”there’s nothing more dangerous then a boy whit charm”.

Snart är det Agusti igen

Det är en ljumen sommarkväll
Vi sitter i gräset och vi är många. Skrål hörs, klänningstyget virvlar runt och en svag doft kanderade mandlar och eld ligger över den lilla dalen.
Det är sommar. Det är Augusti och vi sitter där, jag helt utan vetskap om att mitt liv kommer alldeles strax ska totalt ändra på sig.
Vi väntar, som barn på julafton... Glittrande ögon, kanske lite av de rusdrycker som redan flödat men det spelade ingen roll, för när han kliver fram framför den glada, uppspelta massan av mestadels av ungdomar så uppgår skrålet, tjuten och stämningen till någonting som inte kan beskrivas. Det är unikt, unikt för varje kväll i en veckas tid.

Loke

En trubadur. Någon slags "talkshow" fast här i verkliga livet.
Han pratar om något, jag minns inte vad. Kanske om att han tyckte om att någon i vredesmod hällt en spann vatten över honom. För det innebar att någon var arg, men slog inte.

Han tar upp gitarren. I en sekund är allt tyst, sen börjar de första akorden.


Lyssna på den!
Finns det en endaste låt ni ska lyssna på, så är det den här! (efter hälften så kommer visst en annan låt också)

Jag. Jag är inte rädd.

Efter att han avslutat första refrengen kan alla den. Och någon börjar sjunga med. Och snart fylls hela dalen av våra röster. De stiger mot skyn och innehåller all den hjälplöshet, ilska, upprörda känslor vi alla känner inför vårt såkallade "demokratiska jämnlika samhälle".


Han har skrivit det allt vi som sitter där känner.
Vi sjunger tills vi är hesa, fyllesjunger, sjunger vackert, dåligt, konstigt, i otakt. Men det spelar ingen roll. Vi sjunger.



Det är lite kasst och man hör inte så mycket på den här, men det ger en liten bild av hur det var...


Och nu. I Februari hör jag den igen...
....
Känslorna är inte förändrade.
Den ger mig mod och hopp.

Pihiiii

Minsan minsan.
Det är tur att man (läs:jag) har så goda vänner. Wunderbara barbafamilj, de kommande barbapäronen (barbaföräldrarna låter så långt) som bjuder en liten jag på mycket goda hembakade semlor så här på fettisdagen!

Tut i luren, paradtåg och konfektregn: Jag är klar med C uppsatsen!
Har inte orkat ta tag i de få ändringar som skulle göras innan jag fick lämna in den, men igår tog jag mig minsan i kragen och satte mig i någon timme för att klippa och klista. Skickade in den och hade fått svar idag att det bara var å lämna in ett pappersex till sekreteraren.
Det är Stort! Rent krasst skulle jag vara behörig att undervisa i historia, tyvärr känner jag mig inte alls redo för det. Skulle nog behöva läsa om hela A-kursen igen =)
Däremot har jag inte ännu fått svar på hemtentan, vilket känns lite surt. Men men, vad är en liten skittenta jämnfört med mitt lilla skötebarn (Uppsasen då, för de som inte förstod det).

Och på Torsdag åker jag till Göteborg för en helg med vänner och släkt (hoppas jag, får inte tag i släkten). Det ska bli ganska skönt.
...
Ja, på det hela taget (trots ett helvetteshumör tidigare idag) är livet ganska, Gott, just precis nu.

La amor (ehh)

1. Jag borde kanske skriva om biologin, snön, halsbrännan, mina marsvin eller om dumma pojkar som tar tillbaks dumma flickor.

Men!
Varför skriva om viktiga saker när man kan skriva om ganska oviktiga saker som exempelvis att det sitter en pojke, lite snett bakom mig i biblioteket.
Och han är så snygg!
Mina glädjehormoner tar ett litet skutt varje gång jag ser honom. Vilket egentligen känns jäättte fånigt eftersom jag varken vet namn, något vem han är eller hur han beter sig. Undra vad han går, vad han heter, vilken färg på tanborsten han har... Ja, ni vet alla viktiga frågor man ställer sig.
En av de allra viktigaste frågorna (när det pirrar i magen) är antagligen redan besvarad. Jag är ganska säker på att han har flickvän.Vilket jag någonstans tycker är ganska tråkigt.. Eller, egentligen spelar det ingen roll eftersom det inte direkt är någon jag planerar att satsa på.
Det är skönt att ha någon här, som jag kan titta på och känna mitt oskylidga pirrimagen.

Japps, nu när vi dock har avklarat sådana dumheter så kan jag meddela att mitt liv är ganska bra och ganska lugnt just nu (något som jag antagligen inte kommer kunna säga om sisådär 4 veckor då tentan knackar på). Och kanske bör det nämnas att mitt ekologiska liv går ganska bra (fast det är fruktansvärt DYRT!)
Och det är fredag.
Och jag vill inte gå hem, för hem innebär också städning...
Samt att den fina pojken inte finns i mitt hem, tyvärr...


Luftiga yllekoftor till er alla!
// das überhamstern