Kom ihåg det

Var på minnesgudstjäns för en av mina favoritföreläsare idag. Allting var så surealistiskt... Mina föreläsare som jag är så van att se starka och i en "högre" position än mig satt och grät. Stackars B, det gjorde sjukt ont att se henne (B är änkan). Hon som alltid varit så glad och omtänksam, det ett skal kvar. Jag tror inte chocken har släppt, det kan den nog inte ha gjort.

Det hela fick mig i alla fall att reflektera över livet och vad som är viktigt. Vad som verkligen, i slutändan av dagen, spelar roll. Det är inte så mkt egentligen och det som spelar roll är vi dåliga på att ta till vara på.

Så detta är en liten påminnelse. Krama eran familj, kom ihåg era vänner, ransaka er själva och granska vilka som spelar roll och inte. Vi tenderar att fokuser människor, problem och saker som faktiskt inte spelar roll... kom ihåg det.

mot... ljusare? tider

Det är sol ute.
Och trots mina enorma pengaproblem (dumma universitet och CSN) och trots min sorg och TROTS att jag tappat bort mig själv på vägen in i livet och trots att alla andra verkar få det så jävla ordnat för sig med både pengar och känslor (ja, självklart undrar jag ibland vad jag gör för fel eftersom det alltid verkar vara alla andra det fixar sig för och aldrig mig).. Så känner jag mig gladare idag än på ganska länge.

Egentligen borde jag krypa in under täcket och gråta mig till sömns igen, men av någon anledning så funkar jag inte så.
Hela lägenheten är fylld med tulpaner! Färgsprakande vackra tulpaner! Tänk att mina vänner och bekanta känner mig så väl.
Dessutom fick jag ett sms från en gammal vän igår och det är konstigt vad några ord verkligen spelar roll. Vi glömmer gärna bort det där, att bara visa att vi bryr oss. Men tack! Du vet vem du är :)

Idag måste jag sätta mig att läsa... Och göra frågor. Och det är väl då sjävaste f*n om det inte skulle funka. För är det nått jag är BRA på, så är det att studera.
Dessutom funderar jag på att börja massera privat och få in lite pengar. *dumdidum*

Det är sol ute.

motigt

Skulle inte 2010 bli ett bra år? Hur var det vi sa nu på nyårsafton... "2009 bra, 2010 ännu bättre"? fast jag hade nog på känn att det var ett desperat försök att luras. För den synska delen av mig sa till mig att 2010 inte alls kommer att bli ett bra år, 2010 kommer att bli året från helvettet med självsransakan och allmän misär.

Det jag inte hade räknat med var alla som skulle dö omkring mig. Det är för i helvette inte ens slut på januari och tre nära eller relativt nära har dött. 2009 bra, 2010 året då allting blev tungt. Tyvärr tror jag att det lite handlar om en självuppfyllande profia. Men liv och död styr jag inte över.

Det är bara motigt nu. Motigt och jag känner tröttheten som suger ner mig längre och längre ner i något slags träsk. Det finns ingen ork, när en sak löser sig så kommer nästa stora problem eller sorg. Jag är rädd att jag börjar ge efter för deprissionen, för den som kommer att föra ner mig i avgrundshålet och sakta infektera min själ.
ännu finns kämparglöden. Men hur länge till? Den finns inte idag, den kanske finns i morgon.


jag är bara trött. Fysiskt trött. Ska gå i ide. Komma ut när allting ordnat sig.
Hej då.

R.I.P Girre

Du kom in i mitt liv för ungefär 9 år sedan. En grå liten dammtuss som åt russin och såg ut som någonting taget ur en disneyfilm. Ulligt och gulligt.
Men under den där gulliga ytan visade sig det att det fanns en liten tös med ett jäkla humör och stor personlighet. Som tydligt talade om vad hon ville och inte.
Du kom in i våra hjärtan direkt, snodde all uppmärksamhet och blev min bästa vän.

Sedan dess har det varit många turer fram och tillbaka. Veterinären som du hatade, äppengrenar som du älskade och dina konstigheter så fort det varit något annat djur inne i köket.

Idag finns du inge längre. Du blev riktigt sjukt snabbt och eftersom det varit en långsamt nedåtgående spiral så fanns det inget annat slut än detta.
Och det gör så ont. Det känns som om någon tagit ur mitt hjärta med en sked. Du fattas mig.
Och jag älskar dig... men jag vet att du inte lider längre, det är den enda tröst som finns. men det hjälper inte mot smärtan.

23/1- 2010 RIP Girre.