En gnutta hopp
En varm känsla i magen som sakta kanske kan göra att jag sova på natten... Kanske...
Och jag förväntar mig inte att någon annan ska be för mig. Jag fixar det själv.
Men tack, vem det nu jag ska tacka, för alla mina underbara vänner och min familj som gör livet värt att leva.
This is me
No comments:
Post a Comment