instinktsfulla djur

Ibland önskar jag att jag kunde vara som alla andra... Och med det menar jag inte att jag skulle smälta in eller så. Utan bara orka hålla tyst.

Men jag är så satans dålig på det.

Jag är dålig därför att jag tröttnar på att ingen säger nått... När allting egentligen måste sägas. Och så blir det jag som säger det och så blir det jag som tar skiten. Det vore en sak om jag stack ut hakan och visste om att detta bara var mina åsikter och ingen annas. Men nu gömmer sig folk bakom mig och låter mig ta den värsta vågen av missnöje med ärligheten. Det verkar som om de tycker att det är bättre att 1 tar straffet än alla.

När det kommer till kritan är folk bara folk, med mänskliga egenskaper. Och alla ser till sitt eget bästa. Och ve den som trampar någon på tårna. Då blir det utfrysning och isolering och ekonomisk nedgång. Men heller så här. Hellre att jag står här och är arg men står för att jag är arg och missnöjd. Än att jag, precis som alla andra, ska gå omkring och prata skit och hugga folk i ryggen utan att de har en möjlighet att försvara sig.

Men det är ensamt att vara stark och det är ensamt att tro på rättigheter så som Yttrandefrihet. Och det ensamt att försöka sträva efter ett samhälle där moral och stolhet inte enbart är till för kyrkans söndagspredikningar.

Det är bara döda sillar som flyter med strömmen